Kategoriarkiv: förälder

september 25, 2015 · 16:14

Spelet

Vi spelar ett spel...

Vi spelar ett spel…

Ibland känns det som om vi spelar ett spel C och jag.

Igår skulle vi återigen försöka ta oss på besök till ”hemmasittarskolans” lokaler och träffa hemmasittarläraren.
Men C vägrade igår igen. C sa att vi måste göra på Cs sätt. Annars kommer C inte alls att gå till skolan någonsin igen.
Det känns som att C försöker hota/straffa mig för att få bestämma. När jag beskrev Cs beteende och ord för hemmasittarläraren så sa han att C använder sig av härskarteknik. Det låter hemskt om en 13-åring gör det. Men det är precis så jag känner ibland. Att C manipulerar mig. Jag vet att C har sina svårigheter men jag kan ändå se en kraft i C som hen tar fram ibland. Jag vet inte vad som är vad men det är jobbigt att hantera…

Hemmasittarläraren ringde C igår eftermiddag och de bestämde att C skulle komma idag och titta på lokalen istället.
C lät nöjd med beslutet. C tycker om att bestämma. Det har hen alltid gjort.

Men sen igår kväll började C vackla igen. C sa att hen kan gå till sin skola hela dagar från och med nu. Bara hen slipper hemmasittarskolan. Jag försökte förklara att vi inte vill att C ska gå hela dagar. Att hemmasittarskolan är en hjälp, inte ett straff. Vi måste ta det i lugn takt. C blev rasande och sa ”Så nu ska jag säga till kompisarna att jag inte FÅR gå till skolan för mina föräldrar? Är det så?”

Jag försökte behålla lugnet, vara låg-affektiv, men oj vad jag fick kämpa för att inte börja gorma jag med.  Jag sa att vi VERKLIGEN vill att C ska gå i skolan och att vi är vuxna och vi vet bäst hur vi ska göra för att få det att fungera.
Vi pratade länge igår kväll  efter att C hade lugnat ner sig. Vi kom överens om att om C inte kommer iväg på de åtaganden som hen har varit med och bestämt  så kommer C att få datafritt tills hen har genomfört ett bokat åtagande. Jag förklarade för C att hen inte bara kan skjuta upp saker och slippa undan. C är 13 år och måste börja ta lite mer ansvar.
C var riktigt nöjd när hen somnade igår kväll.

Själv kunde jag knappt somna. Hur skulle mötet gå idag…?

I morse väckte jag C. Hen kom upp och åt frukost. Allt verkade lovande. Jag gick in i köket för att plocka med disken. När jag kom tillbaka till matbordet var C borta. Hen låg på golvet mellan soffbordet och soffan och hade rullat ihop sig som en boll. Jag tappade nästan andan. Nej!!!! C brukar göra så när hen får en ångestattack. Jag fick genast en klump i magen. Helvete!!!

Jag var tvungen att tänka. Analysera situationen. Vilket tonfall skulle jag använda? Vad skulle jag säga? Var det en ångestattack eller något annat?
Efter en stund sa jag bara lite klämkäckt ”Kom nu! Dags att åka!”.
C tittade på mig, log och ställde sig upp. Vilken lättnad!
Men vad gjorde C egentligen? Låtsades att hen hade en ångestattack? Väldigt konstigt! Men C brukar göra så ibland. Det är inte första gången.

C kom iväg på mötet idag. Ett steg i rätt riktning.
Vi spelar ett svårt spel med diffusa spelregler…

I helgen slipper jag spela. Skönt!

12 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 24, 2015 · 09:30

Ska någon kunna ta mitt barn?

C faller om ni tar C!

C faller om ni tar C!

Visst ryck upp C ur tryggheten. Låt C bli fråntagen närvaron av dem som kämpar med/för hen och älskar hen.  Låt C tro att vi föräldrar har gett upp och inte orkar mer. Låt C tro att hen inte är välkommen hemma längre. Ta C ifrån oss och ta bort allt vi kämpar för. Se mitt barn vissna och dö…

Det har inte gått så långt. Än.

LÄS LÄNKEN!!!

http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt

Jag blir så ledsen och så arg! Ska det öppnas möjligheter för någon att kunna ta beslut om att ta mitt barn. Trots att vi har kämpat för C så länge. Trots att C har en funktionsnedsättning och att skolan har brustit i att anpassa efter Cs behov.
Vi är fungerande föräldrar. ”Godkända” på alla punkter av Socialtjänsten. MEN vårt barn är utmattat pga bristande anpassningar I SKOLAN och vårt barn klarar inte av att vara där JUST NU.

ARG! LEDSEN! OROLIG! MAKTLÖS! FRUSTRERAD! är bara några av känslorna jag bär på just nu.

Klicka på länken nedan och skriv under om ni känner som jag!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10288

5 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 23, 2015 · 16:32

Supermamsen?

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det...

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det…

Jag vill så gärna skapa bra förutsättningar för mina tre barn. Jag vill bygga upp deras självkänsla och att de ska känna sig trygga. Jag hjälper dem, curlar ibland, pratar med dem, lyssnar på dem, gosar med dem, tröstar dem, älskar dem… Jag försöker vara lugn, låg-affektiv, pedagogisk och tålmodig. Jag försöker låta bli att höja rösten. Jag försöker låta bli att skuldbelägga och anklaga. Jag försöker se saker ur mina barns perspektiv. Jag vägleder dem och lär dem saker om livet.

Jag ringer skolan och försöker få dem att förstå vad mina barn behöver stöd med. Jag går på olika möten för att skapa förutsättningar för att hjälpa mina barn… Jag messar och jag mailar – överallt känns det som – för att vi ska göra framsteg. Jag läser böcker, bloggar och andra tips. Suger in all information. Bearbetar och FÖRSÖKER göra ”rätt”.

Men….
Ibland brister jag.
Ibland skriker jag.
Ibland skuldbelägger jag.
Ibland anklagar jag.
Ibland har jag noll tålamod.

Jag är bara människa. En människa som lever med mycket psykisk press och oro. Som vaknar klockan 4 på morgonen alldeles för ofta och börjar grubbla och kan inte somna om. En människa som knappt har näsan över vattenytan.

IBLAND ORKAR JAG INTE VARA EN SUPERMAMMA!
Orkar du?

8 kommentarer

Under förälder, Stress, Vardag

Taggat som , , ,

september 18, 2015 · 20:11

Sökes: TÅLAMOD

C måste få växa i sin egen takt!

C måste få växa i sin egen takt!

Jag vet att vi måste skynda långsamt. Inte stressa och pressa. Men jag blir tokig! Det går ju i snigelfart. Jag är i ju för sig glad ATT det går. Om så bara 30 minuter för C i skolan på hela veckan.

30 minuter är lite i tid, men det är mycket i möda, och det är oerhört viktigt att det finns någon anknytning till klassen och till skolan. Det känns lite lättare att ta helg nu när C har varit i skolan även denna vecka. Skolan verkar fortfarande inte riktigt förstå och jag känner mig lite besviken över att de inte har hört av sig alls under veckan för att fråga hur C mår och hur det går… (”Kunskapshålet i skolan”)

Snigelfart är inte min grej. Inte ovisshet heller. Jag vill kunna veta. Jag vill kunna påverka. Men jag kan inte det! Varje dag måste jag vakna med den där oron. Så jobbigt för mig! Så jobbigt för C! För oss alla i familjen. Värst för C såklart!

Den där stressen över vad C missar i skolan är tung att bära. Vi får hem arbetsscheman och veckoplaneringar som visar vad alla de andra eleverna jobbar med. C jobbar inte alls… Men det kommer väl. Med oro och ångest i kroppen är det inte lätt att lära sig. Vi måste ha tålamod och låta det ta tid. Ge mig tålamod!

wpid-fb_img_1437577600128-1.jpgNu är vi hundvakter i en vecka. Det har ju varit svårt för C att ta sig hemifrån för att få frisk luft. Men idag var C ute med hunden själv i en timme efter lunch. Härligt! Egentligen vore hund bra att ha men det skulle vi aldrig hinna med. Perfekt att kunna låna ibland.

Nu är det återigen två ladda-batterierna-dagar för alla i familjen! Skönt!
Tiden rusar! Visst var det nyss måndag morgon?!

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

september 18, 2015 · 08:26

Curlar jag?

Jag sopar banan!

Jag sopar banan!

C har inte varit i skolan på hela veckan. Det har bara inte gått. Stor ångest och många tårar. C har känt sig misslyckad och dålig.

C har vilat hemma. Tittat på TV, spelat och försökt ta en daglig promenad runt kvarteret.

Idag kändes det extra viktigt att C kom iväg en stund. Jag är livrädd för att C ska bli hemma en hel vecka.  Sikta på måndag (”Imorgon ska jag gå!”). Misslyckas. Inte kunna gå på tisdag. Och så är vi där igen. I en snurr  av ångest…. Orkar inte det! Vill inte!

Så idag har jag försökt stärka, peppa och hjälpa C så mycket jag bara kan.
C tog faktiskt sin ta-vid-behov-medicin mot oro. C åt frukost.

Nu sitter jag i bilen på skolans parkering och väntar. C är i skolan. 🙂
Hen ska bara vara där i 30 minuter på mentorstid. Jag lovade C att vänta och köra hem hen innan jag åker till jobbet.

Om så bara en lilltå finns kvar i skolvärlden är jag glad. Lite kontakt måste C ha. Inte fastna helt i hemmasittandet.

Curlar jag? Det verkar som vissa tycker det. En 13-åring måste kunna ta lite eget ansvar.

Men min 13-åring kan inte det JUST NU. Min 13-åring behöver mer hjälp i vardagen än andra barn. Min 13-åring vill vara som alla andra men klarar/orkar inte det. Oron och ångesten tar för mycket energi men även aspergern har jag förstått  (”Ny kunskap”).

Jag struntar i om ”folk” tycker att jag curlar! Om det hjälper mitt barn att lyckas kommer jag att sopa banan varje dag! PUNKT.

Postat med WordPress för Android

14 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 16, 2015 · 20:31

Självkänsla

Boktips!

Boktips!

Idag blev ännu en hemmadag för C trots att vi hade styrt upp mål och lektioner som hen ville. C säger att imorgon ska hen gå… Det skjuts upp hela tiden…

Jag läser en bok igen. Den heter ”Våga vara” och är skriven av Jana Söderberg. Jag märker att C har väldigt låg självkänsla gällande skolan och andra saker just nu. Boken ger bra tips på hur man kan tänka som förälder och hur man kan sätta gränser utan att trycka ner barnets självkänsla.

Jag tror att vi många gånger genom åren har gjort helt fel. Dels på grund av trötthet och dåligt tålamod, men också på grund av att vi inte visste om Cs diagnos.

Jag vill vara lite snällare mot mig själv! (s. 86 i boken)

Jag vill vara lite snällare mot mig själv!
(s. 86 i boken)

När C var liten hade hen världens bästa självförtroende. Hen tyckte som 6-åring, efter en timme i skidskolan, att hen lika gärna kunde sluta för hen kunde redan allt. När det gällde andra aktiviteter var det samma sak. ”Jag kan!”. Men om jag tänker efter vet jag inte om C har haft en bra självkänsla.

s. 39 i boken

s. 39 i boken

Nu har det blivit ”Jag kan inte!”. Oerhört sorgligt. Eftersom förra skolan svek C och inte lyssnade så har C väldigt låg självkänsla. Det som hände har satt sina spår. Alla trodde att hen trotsade och var lat.

Förra skolans

Förra skolans ”hantering” av C har satt djupa spår. 😦

Det blir inte bättre av att C inte når de små mål vi har satt upp. Men kravlöst fungerade ju inte heller… Hur ska vi göra….?

Baksidan på boken

Baksidan på boken

Det är lite jobbigt för C för hen har fått kommentarer från kompisar via SKYPE. Någon hade sagt att hen aldrig kommer att få ett bra jobb eftersom C inte är i skolan. En annan hade sagt att C inte kommer att få betyg och någon hade kommenterat att C har så hög rank i spelet för att C spelar hela dagarna när de andra är i skolan. C var väldigt ledsen över detta.  Jag sa till C ”Strunta i kompisarna! Dom vet inte hur du har mått och hur du mår! Dom förstår inte! Vi som behöver förstå förstår och det är lärarna på skolan, pappa och jag… Dom andra vet ingenting. VI VET att du kämpar och gör ditt bästa! Säg till kompisarna att det är som när en vuxen har varit sjukskriven. Att du är trött och måste komma tillbaka i lugn takt!”. Jag kan förstå att det är jobbigt för C. Barn kan vara så elaka! Jag önskar att jag kunde skydda C från sånt!

Nu måste vi odla Cs självkänsla. C måste få känna att hen duger! Den här boken och ”tänket” i den kan nog hjälpa mig lite. Vissa delar känns som om de är riktade till föräldrar med lite yngre barn, men jag kan säkert använda tipsen jag med!

Nu måste vi odla Cs självkänsla!

Nu måste vi odla Cs självkänsla!

2 kommentarer

Under Boktips, Diagnos, förälder

Taggat som , , , ,

september 15, 2015 · 19:13

Lösenordsskyddad: Avundsjuk

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Syskon, Vardag

Taggat som , , ,

september 14, 2015 · 22:53

Mötet

Så vill jag att mina tre älskade barn ska känna!

Så vill jag att mina tre älskade barn ska känna!

Idag skulle vi ha mötet med stort M med hemmasittarläraren. Ett viktigt möte. C har varit negativ till planen hela tiden då hen vill gå på sin skola med bästa kompisen. Vi lyckades tyvärr inte få med oss C till mötet så maken och jag gick dit själva.

Jag blir så frustrerad när C inte vill ta emot den hjälp som hen erbjuds! Hur ska vi kunna hjälpa C när hen inte vill få hjälp? Jag blir tokig! Det känns alltid som om vi hamnar i en ond cirkel!

Mötet med hemmasittarläraren blev som en terapitimme för mig och maken. Vi fick prata av oss med någon som verkligen förstod vår situation. Det kändes jätteskönt! Hemmasittarläraren sa att när vi beskriver Cs väg till hemmasittande så är det urtypen av hemmasittare. Det kändes på något sätt skönt när han sa så. Då vet vi att vi inte har gjort fel. Olika omständigheter har gjort att det har blivit såhär. C har varit högfungerande och hållit ihop alla skolår. Sen när C började dippa så förstod ingen utan tog det som trots och lathet. Sen kraschade C och gav upp. Inte konstigt enligt hemmasittarläraren. Vi har bokat ny tid för möte nästa vecka och då ska vi försöka få med oss C. HOPPAS!

C hade ju en tom veckoplan den här veckan som C skulle fylla själv. Idag kom C inte iväg till skolan. Imorgon är det orientering och eftersom C inte har deltagit på idrotten alls den här terminen så vill C inte följa med på det. Det kan jag förstå!

Så nästa skoldag för C blir på onsdag. C sa idag att hen vill att vi ska skriva in lektioner och sätta upp mål åt hen. C tyckte att det kändes konstigt med en tom plan. Så nu har vi tillsammans med C satt upp mål igen. En lektion/dag onsdag och torsdag och två lektioner på fredag. Datatid har vi kopplat till frisk luft och rörelse istället för till skolan. Ingen rörelse/frisk luft = ingen datatid. C tyckte att det lät bra.

Nu har vi i alla fall testat helt kravlöst och vet att det inte heller passar C. Tillbaka till struktur och tydliga mål. Det som känns jobbigt är att mål kan leda till misslyckande. Jag vill inte att C ska känna att hen misslyckas! Vi kan inte göra annat än att försöka och försöka och försöka…..

Nu på kvällen har jag och maken varit på föräldramöte på Cs skola. Det kändes väldigt jobbigt! Vi fick sitta där och lyssna på vad som gäller med loggböcker, betyg, studieteknik osv. Stressen över allt C missar känns enorm. Jag önskar så att C också kunde gå till skolan och vara i skolan som alla andra barn i klassen. Det är en stor sorg att ha ett barn som inte mår bra. Och det är en ännu större sorg att som mamma inte lyckas hjälpa mitt barn.

Jag är så rädd för att C inte kommer att fixa detta läsår och gå vidare till 8:an. C skulle bryta ihop om hen fick gå om. Jag kan inte stressa och pressa C angående detta såklart men det oroar mig! Nu orkar C knappt en timme i skolan. Hur ska vi få C att orka mer….?

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 12, 2015 · 12:15

Dominoeffekten

Faller en faller alla!

Faller en faller alla!

Det är så tydligt att hela familjen påverkas av Cs mående. Jag och maken stressar och känner oss pressade och oroliga HELA TIDEN. En konstant molande värkande oro i hela kroppen. Korta stunder kan jag låtsas att allt är bra. Tillåta mig själv att koppla av och känna mig positiv och lycklig. Men under ytan ligger oron och pockar på. Låter mig inte slappna av. Bubblar och väser…

Även syskonen påverkas (”I skuggan av C”, ”(O)rättvisor”)). Det blev så tydligt igår kväll. 6-åringen hade somnat och både C och 10-åringen satt vid sina datorer. Maken och jag satt i soffan och pratade om C. Som vanligt. Vi pratade om hur veckan har gått, hur vi ska lägga upp nästa vecka, om mötet med hemmasittarläraren på måndag, om hur vi ska förbereda C för mötet… Vi analyserade oss själva, vår barndom, vår skolgång… Vi försökte hitta likheter och kopplingar. Vi pratade om hur vi har uppfostrat C. Och som vanligt kom vi in på hur detta ofattbara kunde hända – vi har ett barn som inte går till skolan! Detta är fortfarande så svårt att greppa!

Plötsligt när vi satt där kom 10-åringen och ville ha chips. Vi pratade lite med hen och hen tog sina chips och gick tillbaka till sitt rum.

10-åringen ja… (”Mellanbarn”) OCH 6-åringen… (”Till min 6-åring”). Dom hinner vi aldrig prata om känns det som. Dom finns där i periferin någonstans. I utkanten. Jag vill räcka till och hinna med alla mina härliga älskade barn. Men C suger så mycket energi och ger så lite tillbaka.

10-åringen är labil. Hen har enorma humörsvängningar och tycker att vi är världens mest orättvisa föräldrar. 6-åringen pratar högre och högre i sina försök att få uppmärksamhet.

Ingen i vår familj mår riktigt bra. Ingen är stabil och harmonisk. Det blir verkligen en dominoeffekt. Jag och maken måste kämpa för att inte falla. Faller vi faller alla!

4 kommentarer

Under Ångest, förälder, Stress, Syskon

Taggat som , , , ,

september 6, 2015 · 17:01

Ny kunskap

Jag har börjat läsa en bok. Den heter ”Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med  Kerstin Alm.

Jag rekommenderar varmt denna bok!

Jag rekommenderar varmt denna bok!

Det är så skönt att läsa den boken! Jag känner igen mig i Annas föräldrar och mycket av C i Anna. Även hur föräldrarna har blivit bemötta på olika sätt av skolan och psykologer.

wpid-20150906_132103-1.jpg

s.18 i boken

Det är så svårt att förstå att det som tar så lite energi av mig tar så mycket energi av C. Det kan vara så enkla saker som att lägga kläderna i tvätten. C kan gå under av det.

wpid-20150906_132004-1.jpg

s. 25 i boken

Vi fick höra av både skolan, en ”hemmasittarexpert”  och en psykolog att det inte ska vara mysigt att vara hemma och att vi måste vara mer bestämda för att C kör med oss (”Det stora sveket från skolan”, ”(Miss)trodd”, ”Det är lika bra att jag somnar och aldrig vaknar igen”) Nu i efterhand, med min nya kunskap, känner jag mig så otroligt arg på dessa så kallade specialister som ville att jag skulle behandla mitt barn så fel. Men hur skulle jag kunna veta…?

wpid-20150906_143027-1.jpg

s. 66 i boken

Det är ju så vi måste tänka! C orkar inte och har inte förmågan. C är utmattad. Vi måste ta det i hens takt. Vi kan inte pressa och stressa. Ingen av oss kan förstå hur stressande en till synes vanlig och enkel sak kan vara för C. C är inte som vi!

wpid-20150906_144536-1.jpg

s. 74 i boken

Nu måste C få ladda. Bara C vet hur mycket hen orkar. Vi måste anpassa oss.

Jag ska läsa den här boken och låna ut den till mina föräldrar, syster, svärmor, skolan… Den ger verkligen en inblick i en annan värld och kan öka min förståelse för C. Jag vill så gärna förstå och hjälpa!

Jag är så tacksam för alla tips och uppmuntran jag får i kommentarer på bloggen och i meddelanden till Supermamsen Aspergerbarn på Facebook. Tack!

Den här veckan hoppas jag på att vi kan grönmarkera några lektioner! 🙂

15 kommentarer

Under Anpassningar, Boktips, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola, Stress

Taggat som , , , ,