Kategoriarkiv: Kommunikation

Vem har sagt att du måste vara perfekt?

Så är det! ♡

Så är det! ♡

Till C

Du är mitt barn.
Du argumenterar mot mig.
Diskuterar med mig.
Du är envis.
Tjatar på mig.
Lyssnar inte alltid på mig.

Missförstår mig.
Du slår dina syskon ibland.
Du orkar inte hjälpa till så mycket hemma.
Du retas ibland.
Du tycker att det är kämpigt i skolan.
Du driver mig till vansinne ibland.

Du pratar med mig.
Du har bra argument.
Du utmanar mig.
Du lär mig nya saker varje dag.
Du vågar stå för dina åsikter.

Du är smart.

Du är ärlig.
Du har humor.
Vi skrattar tillsammans.
Du kramar mig.
Du säger att du älskar mig.
Du visar att du älskar mig.
Du leker och busar med dina syskon.
Du kämpar och gör ditt eget bästa med skolan.
Du överraskar och hjälper till hemma ibland.
Du gör ditt eget bästa hela tiden.
Det var du som gjorde mig till mamma.
Du gör mig obeskrivligt stolt och lycklig.
Vem har sagt att du måste vara perfekt?
För mig är du perfekt!

(Skriven av Supermamsen)

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Under Kommunikation, Vardag

Vi är flera

wpid-fb_img_1438796432551.jpg

Här på min blogg kan jag vara mig själv!

När jag började blogga tänkte jag mest att det var ett sätt för mig att bearbeta allt. Lite som terapi. Men också en dokumentation över hur vi har det.

Jag skapade Facebook-profilen ”Supermamsen Aspergerbarn” för att kunna vara anonym och vara med i olika grupper på Facebook.

Nu märker jag att min blogg har fått en högre funktion än jag från början trodde. Jag har några läsare varje dag. Till och med några följare (välkomna!).
Jag har fått några kommentarer på bloggen och även ett par meddelanden till ”Supermamsen” på Facebook.
Det är inte så att jag jagar ”likes” eller följare  (även om det är jättekul!).

För mig fyller bloggen nu en högre funktion. Jag är inte ensam. Jag har hamnat i ett sammanhang där flera har det som jag. Jag behöver inte upprätthålla Fasaden. Jag kan skriva om hemmasittande, syskonbråk, medicinering, psykologer och diagnoser. Jag kan vara jag.

Det är skönt att veta att ni (några av er i alla fall vet jag) har det lite som jag. Ni vet vad jag pratar om. Ni känner igen er. Någon av er har skrivit att ”det skulle kunna ha varit jag som skrev det där!”.

Ni är några som också har en oro som kommer krypande mer och mer (och oron har redan gnagt lite hela sommaren). Ni är några som känner en enorm press gällande skolstart och skolplikt. Ni är några som vill veta HUR ni ska kunna hjälpa era barn. Ni är några som ifrågasätter er själva och undrar vad ni har gjort för fel? Vad ni kunde ha gjort annorlunda. Ni är några som älskar era barn så att hjärtat krampar och ni önskar av hela era hjärtan att ni kunde fixa så att allt bara blev bra. Ni är några som känner en enorm frustration och en besvikelse  på skolan. Ni är några som är lite avundsjuka på andra som har det lite lättare i livet. Ni är några som tycker att livet ibland är lite orättvist.

Ni är några som har det lite som jag. Det ger lite stöd i allt det svåra. Och vi behöver alla stöd ibland!

Postat med WordPress för Android

8 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Stress

Fasaden

wpid-fb_img_1437943589634.jpg

Positiva tankar är bra!

Jag är en väldigt ärlig person (liksom autistiska tydligen, se ”Ljuga, luras och skoja”). Om någon frågar mig hur det är har jag väldigt svårt för att le och säga att allt är bra, om det inte är bra på riktigt. Jag försöker bita ihop och säga ”Bra tack!”. Om det är någon lite mer nära kan jag vara mer ärlig. Jag märker att alla inte kan ta emot mina bekymmer. De vet inte riktigt vad de ska säga (självklart berättar jag inte allt! Jag vill inte lämna ut C för mycket).

På Facebook har jag min riktiga profil och min pseudonym ”Supermamsen Aspergerbarn”. På min riktiga profil lägger jag upp semesterbilder på en leende familj. Jag fångar de där fantastiska ögonblicken. För dom finns. Fast jag glömmer det ibland.

Om någon ser mina bilder ser det ut som vi har det fantastiskt. En lycklig familj utan bekymmer. Någon sommar minns jag att jag lade upp en bild på mitt vinglas och skrev texten ”Sitter och njuter av ett glas vin i kvällssolen! (Utelämnar att dagen mest har innehållit bråk)” Jag fick väldigt många ”likes” på den och kommentarer som ”Vad skönt att någon är ärlig!”.

Det kanske är precis så. Alla har sina fasader de visar upp. Det hjälper och tröstar lite att tänka så. Att alla kanske bara lägger upp sina guldkorn. Däremellan kanske andra inte heller har det så himla bra…

Jag får lite dåligt samvete när jag tänker så. Varför kan jag inte unna andra att ha det bra? Jo det kan jag. Jag är glad om andra har det bra. Men jag är ÄRLIGT talat lite avundsjuk. Jag vill också ha det bra!

Postat med WordPress för Android

5 kommentarer

Under Kommunikation, Semester

Jag ska ”ordbanta”!

Igår kväll skickade jag ett sms till C. Jag skrev att jag saknar C och att jag hoppas att C har det bra hemma.

Jag har fortfarande inte fått något svar. Oartigt kan man tycka. Men jag ställde ju ingen fråga. Även i andra sms till C har jag märkt att ställer jag ingen fråga, så får jag inget svar.

Själv är jag en mångordig person som svarar mer än frågan kräver. Det märks nog även i mina texter. Det blir många ord.

Rak kort kommunikation fungerar egentligen bäst. Framförallt på personer med autism.

För ett tag sedan när C och jag kommunicerade blev det helt fel. C ringde mig på jobbet och frågade om hen kunde ta den sista frallan. Jag svarade ”Det är den sista frallan vi har. Jag hade tänkt ta med den till jobbet imorgon till frukost för jag börjar tidigt. Om du tar den har jag ingen!”
Jag tyckte att jag hade sagt ”Nej du får inte ta den!”

När jag kom hem hade C ätit upp frallan. Jag blev arg. C tittade oförstående på mig och sa ”Men mamma, du sa aldrig att jag inte fick ta den. Jag förstår inte varför du är så arg!”

C hade rätt. Jag sa aldrig det. Jag använde för många ord och lindande in att hen inte fick ta frallan. För C blev det obegripligt.

Eftersom jag, oftast, är en person som talar först och tänker sen. Eller en person som tänker högt och låter folk följa med i tankeprocessen, så kan det bli svårt för mig att ”banta” bort ord.

Jag har levt lite i tron att ju fler ord, desto bättre förståelse. För C är det inte så. Troligtvis inte för så många andra heller…

wpid-fb_img_1437594591007.jpg

Bilden är lånad från Petra Krantz Lindgren. Klokt! Det är fel på mitt sätt att kommunicera!

Det här med kommunikation är inte lätt.
Nu ska jag ”ordbanta”!

Postat med WordPress för Android

6 kommentarer

Under Diagnos, Kommunikation

Lösenordsskyddad: Funktionsnedsättning eller brister i miljön?

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, Förståelse, Kommunikation, Pedagogiska tips!, Skola