oktober 12, 2015 · 09:04

Under ytan

Omtanke är så fint! <3

Omtanke är så fint! ❤

Jag träffade en granne häromveckan. Hon är pensionär och hemma mycket på dagarna. Hon hade märkt att Cs rullgardin oftast är helt nerdragen på dagarna och undrade hur det var med oss. Jag pratade med henne någon gång i våras så hon vet lite hur det har varit.

Den här gången förklarade jag lite mer. Hon verkade så intresserad. Jag berättade om hur förra skolan behandlade C och om att hen har fått en diagnos nu. Jag berättade att C sakta försöker kämpa sig tillbaka till en fungerande skolgång.

Plötsligt började grannen gråta. Hon kramade mig och sa ”Åh jag brukar se er. Ni är en så fin familj! Förr såg jag C ute med en fotboll, kickbike eller på studsmattan med sina syskon. Nu ser jag nästan aldrig C. Jag är så ledsen för er skull!”.

Under ytan…

Då började jag också gråta. Det kändes skönt! Vi stod och kramades en stund. Min gulliga granne frågade om hon kan hjälpa till på något sätt. Så snällt och omtänksamt!  Men jag kunde inte komma på något…

wpid-20151003_153630.jpgI helgen har vi eldat och höststädat tomten och jag har tvättat fönster. Igår tog jag en skön pratpromenad med en nära vän. Det ger så mycket energi att träffa henne! 🙂

Idag har vi tagit rekord när det gäller C!
Det är måndag = extra svår dag. Men C tog sig iväg. SJÄLV! Och idag ska C vara på hemmasittarskolan i två timmar. Hoppas det fungerar!

Jag är hemma med 10-åringen som fortfarande känner sig dålig. Jag är orolig för 10-åringen. Jag tror att hen kanske är lite sjuk. Men under ytan är det nog något annat. Jag vet att hen lider av hur vi har det här hemma. Av Cs låsningar och ångest. Av att vi lägger så mycket tid på C. Av att C aldrig kan se någon annans perspektiv utan kör sitt ”race”.

Återigen har jag försökt få 10-åringen att prata med kuratorn på skolan. Men hen vägrar. Hen stänger in sig och säger bara ”ALLT är jobbigt!”. Men hen kan/vill inte prata mer om det.

Jag har anmält 10-åringen och mig till en kurs för syskon på Aspergercenter. Det är 6 tillfällen då 10-åringen får träffa andra som har syskon med NPF. Jag har ännu inte fått bekräftat att vi har fått en plats. Men jag hoppas det!

C och 10-åringen har mest suttit vid varsin dator i helgen. När de sitter där är det lugnt i huset… Men jag får samtidigt dåligt samvete när jag låter dem sitta där.

6-åringen har hjälpt till på tomten och försökt sysselsätta sig med att rita, titta på TV osv. Hen kommer också i kläm ibland. Vi har ju en massa ”måsten” att hinna med…

Nu när vi ändå är hemma får jag passa på att umgås lite med min älskade 10-åring. ❤

Sen ska jag dammsuga! 😉

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , ,

oktober 9, 2015 · 22:22

Liv med autism: Se till mig som syskon är – UR.se

http://www.ur.se/Produkter/176636-Liv-med-autism-Se-till-mig-som-syskon-ar

Intressant med tanke på gårdagens inlägg.

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

oktober 8, 2015 · 19:21

Ringar på vattnet

Det blir så många ringar på vattnet och det påverkar hela familjen!

Det blir så många ringar på vattnet och det påverkar hela familjen!

Det är helt galet! I morse klagade 10-åringen på att hen inte mådde bra. Att hen kände sig sjuk. Både jag och maken ifrågasatte 10-åringen. ”Mår du VERKLIGEN dåligt? Kom och ät frukost nu! Upp ur sängen! Du har ingen feber!” osv.

Det slutade med att 10-åringen grät och sa ”Jag mår verkligen dåligt! Varför tror ni inte på mig?”.

Vad håller vi på med egentligen? Är vi så rädda för att få en hemmasittare till att vi inte ens vågar låta ett barn vara hemma när barnet är sjukt?

Det slutade i alla fall med att 10-åringen fick vara hemma med maken idag. C var ju också hemma större delen av dagen men tog sig en timme till hemmasittarskolan i alla fall.

Jag tycker synd om 10-åringen. Vi räknar på något sätt bara med att hen ska fungera. Hen gör läxan på fritids på läxhjälpen för att slippa ta hem den, hen packar sina gympakläder, borstar sina tänder, kommer i säng… Egentligen är det bara en sak som är riktigt jobbig med 10-åringen och det är att hen är så morgontrött och morgonsur.

Det är svårt att hinna med att ge 10-åringen det hen behöver. 6-åringen är aktiv och pratglad och tar sin plats. Men 10-åringen försvinner till sitt rum och stänger dörren.

10-åringen tycker att vi är orättvisa. Att vi alltid tar Cs parti och låter C slippa en massa jobbiga saker. Jag försöker förklara för 10-åringen att det inte är för att vi vill vara orättvisa. Det är för att C inte orkar. Vi försöker förklara för 10-åringen att vi skulle vara orättvisa om vi inte gav 10-åringen ansvar och möjlighet att lära sig saker. C måste ju ta igen allt sen någon gång! 10-åringen köper inte vår förklaring. Än. Men jag hoppas hen förstår framöver.

När jag skaffade barn var det inte riktigt denna bild jag hade byggt upp av hur familjelivet skulle vara. Jag älskar min familj över allt annat. Men det är tufft. Och mycket svårare att vara förälder än jag trodde. Jag kan ibland lite bittert känna att jag blev snuvad på den dröm jag hade om en familj som har det bra tillsammans med lugn och harmoni. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle få kämpa så som vi gör. Framförallt inte kämpa med sånt som är så självklart i andra familjer.

Jag förstår att de flesta kanske inte känner lugn och harmoni när de är i barnkarusellen. Men många har nog lite mer lugn än vi i alla fall…

Jag känner mig så otillräcklig. Det blir så många ringar på vattnet…

11 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Syskon

Taggat som , , , ,

oktober 7, 2015 · 15:09

Urlakad

wpid-20151005_083715.jpgIdag har jag haft mitt första samtal med psykologen. Det var en äldre dam med lite rosslig röst. Hela hon gav ett lite trött och sömnigt intryck. Min första tanke var ”Hur 17 ska hon kunna ge mig energi?!”.

Vi pratade i 45 minuter och jag fick ösa ur mig allt. Konstigt nog började jag inte gråta men jag var HELT SLUT efteråt. Urlakad och tömd. Det var skönt att prata ut med någon utomstående som inte är känslomässigt berörd av alltihop.

Det jag kom fram till är väl egentligen väldigt sorgligt. INGENTING i mitt liv känns riktigt bra just nu. De känslor jag främst bär på är skuld, oro, frustration, sorg, otillräcklighet och maktlöshet.

SKULD
Jag känner skuld över att vi inte lyckades hjälpa C tidigare och hejda hela förloppet som ledde till hemmasittande.
Jag känner skuld över att jag inte räcker till för syskonen.

ORO
Jag är orolig för Cs mående och för hur det påverkar syskonen.
Jag är orolig för hur detta påverkar min och makens relation.
Jag är oroligt för LVU och skolplikten som C inte uppfyller.
Jag är orolig för om Cs nya skola bemöter hen på rätt sätt.
Jag är orolig över allt C missar i skolan och hur C någonsin ska klara av att jobba ikapp allt.

OTILLRÄCKLIGHET
Jag hinner/orkar inte vårda relationen med min make.
Jag försummar huset för jag orkar inte städa och fixa.
Jag känner att jag inte har kunskap och ork nog att stötta C.
Jag hinner inte med syskonen.
Jag kan inte sköta mitt jobb pga. hög frånvaro och en orimlig arbetsbörda.

SORG
Jag känner en sorg över att vi måste ha det så kämpigt och att C mår så dåligt!

FRUSTRATION
Jag känner mig frustrerad över att allt går så långsamt och att vi blir bollade hit och dit och aldrig får någon riktig hjälp.

MAKTLÖSHET
Jag känner mig maktlös för vi kan inte påverka C eller trolla allt bra. Vi kan inte göra skolans jobb åt skolan… Vi kan inte trycka in kunskap i pedagogerna. De måste själva VILJA FÖRSTÅ. Jag är inte så säker på att pedagogerna på hemskolan förstår hur det är och litar på C.

Så det psykologen hjälpte mig med var väl egentligen att bena ut alla mina känslor och tankar. Hon frågade mig om jag sover bra. Det gör jag självklart inte! Varje kväll går jag och lägger mig med en gnagande oro över hur morgondagen ska gå. Varje morgon går jag upp med en klump i magen och är rädd för att gå in i Cs rum och väcka C… Jag ska träffa psykologen igen om ett par veckor.

Det finns ett stort PLUS i mitt liv i alla fall. Det är att maken och jag vill vara tillsammans och VI SKA KÄMPA. Men lätt är det inte… Ibland undrar jag hur länge vi måste orka med denna psykiska press…

Idag tog jag ledigt från jobbet hela dagen så efter samtalet hos psykologen åt jag och maken lunch på stan. ❤ Jätteskönt!

20 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress

Taggat som , , ,

oktober 6, 2015 · 19:03

Roten

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!

 

Jag är rädd för att vi fortfarande inte har kommit till roten av Cs problem.

Igår blev det återigen bakslag. Men inte ett bakslag med tårar utan ett bakslag med trots och bestämdhet. ”Ni bestämmer inte över mig! Jag tänker inte gå!”. Igår åkte hemmasittarläraren återigen hem till oss för att prata med C men C vägrade öppna dörren och svarade inte i telefonen. Mina tankar går till begreppet härskarteknik som hemmasittarläraren nämnde. Han sa igår att ”C verkar ha vant sig vid att bestämma!”.

Så är det kanske… JAG VET INTE! Vi är så rädda för att C ska falla, så rädda för bakslag. Så vi curlar nog det där lilla extra. Och ibland är vi inkonsekventa för vi orkar inte med allt bråkande. Jag är så trött på detta!

En sak som oroar mig är att vi nu börjar pressa C igen. Och inte bara vi utan även hemmasittarläraren. Vi måste ju ställa krav och C måste ju göra framsteg. MEN jag känner att vi inte har kommit till roten av Cs problem än. Visst, C fick sin diagnos högfungerande autism i somras. Så det är ju något nytt vi vet nu och kan tänka på. Men C får ju ingen hjälp. C mår inte bättre egentligen tror jag. Vi har inte jobbat med C på något sätt, ingen KBT osv. som jag har efterlyst.

Jag undrar om detta kommer att hålla om C inte får mer hjälp. Problemet är dock att vi är i den onda cirkeln. C tar inte emot hjälp, tar sig inte till läkare osv. Jag blir tokig!

Idag tog sig C iväg till hemmasittarskolan en timme. Men det höll på att gå åt pipan. Det var kallt i morse och C ville ha sin fleecetröja på sig. När vi väl hittade den tyckte C att den kändes för liten. Detta ledde nästan till att vi inte kom iväg. Men det gjorde vi tillslut! 🙂

Men det är så jobbigt att en sådan (i mina ögon) bagatell kan stjälpa C. C har många olika luvatröjor som hen kan ha men idag skulle det vara fleece enligt C. Hur ska vi kunna tänka på allt och förbereda? Maken köpte i alla fall en ny fleecetröja till C idag. Och nu har jag på en maskin tvätt på med Cs favoritbyxor i. Hoppas nu att det inte blir morgonstrul på grund av kläder imorgon! Vad gör man inte för att det ska fungera…?

Vi gör, jämfört med i våras, små små myrsteg framåt. Två steg framåt och ett steg bakåt. Jag orkar bara inte med bakåt! Jag tycker att skolplikten känns jättepressande och stressande. Jag vet att jag måste lita på C. Hen har signalerat tydligt att något är fel. Men ibland känner jag mig ändå lurad. Igår var en riktigt tuff dag. C var så otrevlig, Jag försöker tänka att C är det för att C mår dåligt. Men C är också en tonåring med allt vad det innebär… Svår balans som vanligt…
Jag vill ha lite flyt nu!Men vi måste komma åt roten! Hur ska vi göra det?

15 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , ,

oktober 3, 2015 · 09:04

Lösenordsskyddad: Vi måste lita på våra barn!

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Stress

Taggat som , , , ,

oktober 2, 2015 · 19:10

På väg!

wpid-20150927_144052-1.jpgIdag har C lyckats ta sig till sin hemskola! Första dagen på hela veckan. C var där en lektion. Hemskolan är den kommunala högstadieskola som C går på. 🙂

Efter det tog sig C till hemmasittarskolan och var där i en timme. Hemmasittarskolan är kommunal och ligger i en annan närliggande högstadieskola i en av deras paviljonger. Där går elever med skolproblematik från hela kommunen. De tar emot max 8 elever i taget. Det är ett studierum med avgränsade studieplatser och ett rum med soffdel, stort gruppbord, köksdel… Det ser väldigt trivsamt ut. Hela syftet med skolan är att det inte ska gå några elever där utan att de ska försöka få alla elever att gå i sina hemskolor. Just nu är det tre elever där inklusive C.

Hemmasittarläraren är en vanlig lärare som även är lite mer utbildad inom psykologi. Det är två lärare. Den ena är även beteendevetare. De har behörighet i matte, svenska, NO och SO. Skolan har ett bra peppande namn men vill inte skriva det här.

Eleverna får jobba med uppgifter som mentorn på hemskolan skickar dit. Alla elever har individuella scheman. Syftet är att träffa andra i samma sits, vara i en lugn miljö och successivt jobba upp ork och förmåga. Tiden ökas i början på hemmasittarskolan för att sen flytta över timme efter timme till hemskolan (”Vi lägger pussel”).

Vilken lyckad vecka det blev! C tog sig till läkaren, dock gav det besöket inget nytt tyvärr. C har varit på Friskis & Svettis två gånger, C har varit på hemmasittarskolan fyra gånger och på sin hemskola en gång. Underbart!

Nästa vecka fortsätter vi med planen. En lektion på hemskolan varannan dag och sen direkt en timme på hemmasittarskolan. Övriga dagar är det ”bara” en timme på hemmasittarskolan. Om C känner att hen inte klarar av att ta sig till hemskolan kan hen ta sig direkt till hemmasittarskolan.

Det känns så otroligt skönt att vi får hjälp nu och att C ÄNTLIGEN börjar ta emot hjälpen.

Jag vet att det kan komma bakslag. Jag vet att det finns dagar då C faller. Men idag ska jag njuta!

22 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , ,

oktober 1, 2015 · 21:16

Bakslag blev framsteg

Framsteg! :)

Framsteg! 🙂

Igår skulle C först gå en lektion på hemskolan och sen en lektion på hemmasittarskolan. C fick en låsning igår och lyckades inte ta sig till hemskolan. MEN nu finns det en ny möjlighet. Hemmasittarläraren har sagt till C att om hen inte lyckas ta sig till hemskolan ska C ta sig direkt till hemmasittarskolan i stället. Och det gjorde C! Hen var där en timme igår 🙂

Idag väckte jag C. Morgonen började lovande men efter frukost sprang C och slängde sig på golvet mellan soffan och soffbordet igen (”Spelet”). Jag visste återigen inte hur jag skulle förhålla mig. Jag testade att göra som förra gången och sa lite klämkäckt ”Kom nu går vi!”. Men idag fungerade det inte. C grät och sa att hen inte orkar gå idag. Att hen behöver en vilodag. Att det blir för mycket. Jag kände ”NEEEEEEEEEEJ! Inte bakslag nu! Vi är ju på gång!!!”.

Jag ringde hemmasittarläraren och förklarade läget. Han sa att jag skulle åka till jobbet och att han skulle åka hem till C och prata. Han sa ”Lägg ner skolpratet ett tag. Det är så laddat när ni pratar. Jag tar över nu!”. Åh vilken skön känsla! Vi är inte ensamma i detta längre. Det finns någon som förstår och som hjälper oss. Jag känner en enorm lättnad!

På jobbet fick jag ett sms från hemmasittarläraren. Det stod ”Jag har pratat med C. Hen vill inte förlora sin plats på hemmasittarskolan så hen kommer att följa kontraktet och är på väg till oss nu”. Vilken lycka! C var där en timme idag med.

På eftermiddagen var C med en kompis på Friskis & Svettis igen. Skönt att C har kommit igång lite!

Det har öppnats en dörr. Imorgon är planen att C ska vara en lektion på hemskolan och sen en timme på hemmasittarskolan. Men om C inte klarar hemskolan kan hen cykla direkt till hemmasittarskolan. Det är ju toppen! Hoppas nu att C lyckas ta sig iväg imorgon igen!

Tänk att bakslag kan bli framsteg! 🙂

4 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 29, 2015 · 21:22

Vi lägger pussel

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Ännu så länge har C varit på de saker vi har bestämt den här veckan. 🙂

Igår var maken med C hos en läkare för att följa upp medicineringen. C har anti-depressiva och en medicin mot restless legs (krypningar i benen vid stillasittande). Läkaren på BUP sa att restless-legs-medicinen kan ha depression som biverkning, dock väldigt ovanligt. Därför ville hon att C skulle träffa en annan barnläkare som kunde medicin bättre. Läkaren som de träffade igår hade sagt att det är bättre att vi pratar med läkaren på BUP för de är bättre på den typen av medicin för barn.
Men hallå? Finns det aldrig någon som kan ta ansvar? Vi blir runtskickade hela tiden! Verkar väldigt vanligt har jag förstått!

Idag var C och jag och skrev kontrakt med hemmasittarläraren (”Överföring av kunskap”, ”Mötet”, ”Överkrav”, ”Spelet”).
C ska tre dagar/vecka gå först en lektion på sin hemskola och sen direkt efter det cykla till ”hemmasittarskolan” och plugga där en timme. De andra två dagarna är det en timme på ”hemmasittarskolan” som gäller. Tanken är att sakta vänja C vid att plugga igen och att C ska få bättre självkänsla. Det finns några elever till där. Alla har olika anledningar till att de har blivit hemmasittare. Och alla har sina egna individuella scheman. Det är två personer som jobbar där. De har tillsammans behörighet i matte, NO, svenska och SO. Dessutom är en av dem utbildad beteendevetare. Det verkar jättebra! Planen är sen att C ska öka tiden på hemmasittarskolan för att sen sakta flytta över timme efter timme till hemskolan. Det blir lite som att lägga ett pussel. Att leta efter bitar och sen sammanfoga dem.

C är orolig men jag märker ändå att hen är lite nöjd med att det finns en metod och en plan. Om C lyckas ta sig dit enligt plan återstår att se. Hemmasittarläraren sa att det viktiga är att C tar sig dit varje dag nu i början. Själva pluggandet får komma sen. HOPPAS NU ATT DETTA FUNGERAR! Jag börjar nästan hoppas och tro lite för mycket på den här planen. Orkar inte med bakslag!

Idag har C varit och tränat på Friskis & Svettis också. Jätteskönt att C har kommit igång lite! Jag blir så glad för alla små framsteg.

Nu ska vi leta efter bitar och lägga pussel! 😉

1 kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 27, 2015 · 20:47

Imorgon börjar spelet igen

wpid-20150927_103738.jpgDet har varit en skön spelfri helg men imorgon börjar spelet igen.

I helgen har jag varit på tjejmiddag med några kollegor. Det var jättetrevligt! I några timmar kunde jag slippa snurren och oron och koppla av.

På sistone märks en stor oro i ett par Facebook-grupper jag är med i för nya LVU-lagen som eventuellt kommer att träda i kraft. Det ska bli lättare för myndigheter att omhänderta barn om de bryter mot normen. Jag vet inte exakt vad det innebär men att inte gå till skolan är ju helt klart normbrytande. Dock undrar jag om ”dom” förstår hur mycket vi föräldrar kämpar hela tiden för att hjälpa och stötta våra barn. Vi försöker vara superföräldrar. Vi gör allt! Det vore ju bra om ”dom” lade mer kraft på att hjälpa de barn som faktiskt inte har fungerande föräldrar.

Jag har varit ”duktig” och bokat tid hos en psykolog. Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Jag skriver ju av mig här i bloggen och jag pratar med vänner men jag tror att det  kan vara bra för mig att prata med någon utomstående.
Jag skuldbelägger mig själv väldigt mycket. Kunde vi ha hjälpt C tidigare? Jag hinner inte med syskonen… Jag hinner inte med maken… Jag hinner inte med jobbet… Jag hinner inte med mig själv…

Imorgon har C ett läkarbesök inbokat för att följa upp medicineringen och på tisdag ska C skriva kontrakt med hemmasittarläraren. Det är bara att hoppas att veckan kommer att fungera!

Jag önskar så att vi kunde få slappna av någon gång. Att vi kunde få lite flyt… Att näsan kunde få vara över vattenytan lite och att det inte vore så tungt att simma.

Och jag skulle vilja ändra på spelreglerna…

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

Taggat som , , ,