Etikettarkiv: ångest

juli 27, 2015 · 09:13

När C faller

wpid-20150726_123134.jpg

Dagen börjar bra. Det verkar väldigt lovande. C kommer upp ur sängen utan några större problem. Vi påminner om nya rena underkläder och att C ska ta sin medicin (mot ångest). C gör båda dessa saker utan motstånd. Jag börjar känna att just idag kan det nog fungera. C kanske lyckas med sitt skolförsök idag efter flera veckor hemma.

Vi sätter oss vid frukostbordet. C har svårt för att få i sig frukost. Idag har vi gjort hens favoritfrukost. Vi försöker göra allt för att C ska lyckas. Och C äter. Det här blir ju bara bättre och bättre. IDAG kommer det nog att fungera!

Dags för tandborstning. Det brukar vara ett stort problem. C säger att det gör ont i munnen att borsta och att hen mår illa. Jag ber C skölja munnen med vatten och ger hen ett tuggummi istället.

Syskonen går till den kritiska zonen, hallen, och klär på sig ytterkläderna. C närmar sig den kritiska zonen. Hen tittar på mig. Blicken blir skrämd, hens kropp stelnar till. Något händer med C. Hen springer in i vardagsrummet och skriker ”Jag klarar det inte!” C gråter, sparkar, slår med knytnävarna i soffan ”Vad är det för fel på mig? Jag hatar mitt liv! Jag är värdelös!”

Jag går till soffan och försöker lugna C. Krama och peppa. Men C är otröstlig. Hen bara skriker och gråter.

Syskonen står i hallen. 10-åringen börjar bli stressad. Hen vill inte komma försent till skolan.

Åh vad jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna hjälpa C i dessa situationer. Det är så svårt att förhindra. Jag tyckte ju att allt flöt på bra.

Situationer liknande denna kan också ske när vi ska iväg på en utflykt hela familjen. Vi försöker alltid förbereda C och göra allt så smidigt som möjligt. Ändå är det vissa tillfällen som det bara inte fungerar.

Som mamma känner jag mig så hjälplös och misslyckad. Jag borde ju kunna hjälpa mitt barn.

Jag har sagt till C att vi ska hjälpas åt att hitta strategier som kan få det att fungera för hen.

Vi föräldrar kommer att få gå en kurs på Aspergercenter. Jag hoppas vi kan få lite verktyg då!
Har någon som läser detta tips så tas det tacksamt emot!

wpid-fb_img_1437850956575.jpg

Vi ska hjälpa C! ❤

Idag ska vi försöka få med oss C till stranden. En utmaning! 😉

34 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , ,

juli 19, 2015 · 08:54

Lösenordsskyddad: Det stora sveket från skolan

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

juli 17, 2015 · 23:20

(O)rättvisor

Kan inte sova. Grubblar.

Vad är egentligen rättvist?
Rättvist är ju inte alltid att det ska vara lika.

C har inte förmått gå till skolan. I början tjatade vi och försökte tvinga. Efterhand förstod vi att det inte var någon idé, så vi slutade tjata. C mådde bäst av att vara hemma.

10-åringen tyckte det var orättvist och sa någon dag att då tänker minsann inte hen heller gå till skolan. Vi tvingade 10-åringen för vi vet att hen kan. 10-åringen grät och kallade oss för orättvisa.

Efter ett tag slutade vi tjata på C om läxor. Hen mådde så dåligt och hade ingen ork och energi så hen slapp.

10-åringen ville inte heller göra sin läxa. Men vi tvingade hen, för hen kan.  Det tycker 10-åringen är orättvist.

För C är sittplatser viktigt. C scannar alltid av och väljer den plats som känns bäst för hen. Sen måste C ha den platsen.  Alltid.
6-åringen och 10-åringen vill ibland ha just den platsen. Men det får dom inte.  Det tycker dom är orättvist.

C behöver inte hjälpa till så mycket hemma. Hen slipper en massa saker för hen har inte orken, utan bryter ihop av krav. 10-åringen får hjälpa till med sysslor som att tömma diskmaskinen, duka osv. Det tycker 10-åringen är orättvist.

10-åringen anklagar mig ofta för att vara på Cs sida. Jag har sagt att jag är på alla mina barns sida men att de har olika förutsättningar.

10-åringen vet att vissa klasskamrater har ”special”. De får vara inne på rasten, äta speciell mat, jobba lite kortare tid osv. När det gäller dem har 10-åringen förståelse, men när det gäller C har hen inte det.

Jag vill vara en rättvis mamma. Men vad är rättvist? Jag måste hjälpa C orka med sig själv och sitt liv. För just nu balanserar C på en skör tråd. Men vad händer om mina andra två barn ramlar av sina trådar för att jag är så upptagen med C? Hur ska jag räcka till?

Postat med WordPress för Android

6 kommentarer

Under Diagnos, Skola, Syskon, Vardag

Taggat som ,

juli 17, 2015 · 20:37

Toppar och dalar

Igår hade C en av de värsta ångestattackerna hittills. Vi hade åkt  bil i 6 timmar och kommit fram till stugan vi ska låna i en vecka.

C har varit i stugan förr, när hen var 8 år var vi här senast.  C minns stället och vill egentligen vara här. Men igår blev det för mycket.

När vi hade ätit middag i stugan och hela familjen skulle gå på en kvällspromenad så bröt C ihop totalt. Hen ville hem. Hen grät och skrek. Låg på golvet och bankade.  Ålade. Skrek att hen inte ville vara här. Att vi måste åka hem!

Jag visste inte hur jag skulle hantera C. Som tur var hade maken och syskonen gått i förväg så de slapp se sitt storasyskon bryta ihop.

Jag försökte krama C, prata med hen. Men jag nådde inte fram. Tillslut skrek hen ”Ge mig nycklarna till bilen! Jag sätter mig och väntar där tills vi kommer hem! Jag känner mig tryggast hemma! Jag mår bäst där! Jag vill hem!!!”

Jag låste upp bilen och C gick och satte sig där. Jag gick in i stugan och grät så jag hulkade. Hur ska jag kunna hjälpa mitt barn? Jag hörde hur maken och syskonen närmade sig huset efter promenaden. Snabbt torka mina tårar och på med ett leende. Syskonen frågade varför jag och C inte kom. Jag svarade att C var trött. 10-åringen tittade på mig med en blick som sa ”Jag vet nog vad som hände mamma”.

Efter en stund lugnade hen ner sig och jag lyckades få med mig hen in i stugan och vi tittade på film hela familjen.

Gjorde vi fel som tog med hen hit? Att vi utsätter hen för dessa påfrestningar… Jag vill att C ska se och uppleva saker. Hen kan ju inte bara vara hemma. Hen måste träna på att klara av att byta miljö. Hen ska börja 7:an i ny skola i höst. Hur ska det gå?

Idag har det varit bättre. Vi har varit på stranden. C har mått okej. Men vi får peppa och lugna hen hela tiden. Vi kan inte slappna av. Så är vår semester. Vi är på helspänn. Vi måste ligga steget före. Men vi har iallafall inga tider att passa. Och vi behöver inte pressa C med skola.

Sovdags! Imorgon är det nya utmaningar.

Postat med WordPress för Android

10 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare

Taggat som , , ,