Etikettarkiv: diagnos

augusti 27, 2015 · 22:01

Delmål

C har nått ett delmål! :)

C har nått ett delmål! 🙂

Nu har vi uppnått ett delmål för C. Vi fick revidera målet lite för att C skulle lyckas och då blev det lagom.

I morse var det motstånd i C. Hen sa att hen inte orkade gå idag. Att hen behövde en vilodag.
Jag läste följande inlägg i en blogg http://blogg.aspiration.nu/sluta-tvinga-barn-med-autism-att-ga-i-skolan-pa-heltid-2/
Klokt och viktigt! Jag har gett länken till Cs mentorer.

Svårt det där för jag tror också att C behöver vilodagar. Däremot hade vi satt upp som mål att C skulle gå en lektion om dagen den här veckan. C sa i morse att om hen är hemma idag kan hen gå imorgon igen. Min oro kom krypande… Vad händer om jag låter C vara hemma? Blir det bakslag och svårt att gå imorgon då? Om C inte är hemma, utan går dit efter min press/pepp, blir det bakslag då för att det blir för mycket på en gång? SÅ SVÅRT ATT VETA! Jag vill hjälpa inte stjälpa! Jag vill peppa inte pressa!

Jag sa till C att om hen kämpar sig iväg idag så kan hen njuta av tre dagars ledigt sen, för att det är skönare att vara ledig en fredag och ha klarat av fyra dagar. C övervann sin oro/ångest och tog sig till skolan. Vilken seger för C! Jag sa att hen kunde gå hem efter 30 minuter men C hade stannat i en timme. Veckomålet var en timme/dag alla dagar men det blev en timme/dag i fyra dagar. Så bra gjort av C! Jag är så stolt! Det känns bra att vi försöker hjälpa C hitta en lagom nivå och långsamt trappa upp och ställa rimliga krav.

Skolan har skärpt till sig efter min mail- och sms-bombning. Den där bra magkänslan för skolan har kommit tillbaka. Hoppas den håller i sig! Det är verkligen en bergochdalbana. Ena stunden hopp och den andra en klump i magen av förtvivlan. Det tar på krafterna för både mig, maken och inte minst för C såklart! Skolan har i alla fall börjat anpassa miljön bättre nu.

Nu blir det vilodag imorgon. Jag tycker själv att det känns väldigt skönt att just imorgon behöver jag inte oroa mig. Jag behöver inte tassa in i Cs rum med en oro och undra hur det ska gå (”Att simma i gelé”). Jag hoppas bara att det fungerar på måndag sen! En dag i taget!

Viktigt delmål avklarat! Med rimliga förväntningar på C, så att C kan lyckas varje dag, kanske vi kan hålla oss på spåret!

HOPPAS DET!

1 kommentar

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress

Taggat som , , , , ,

augusti 26, 2015 · 22:37

Dagsform

C har en enorm kraft! Hoppas vi kan hjälpa hen använda den!

C har en enorm kraft! Hoppas vi kan hjälpa hen använda den!

Nu har vi haft tre dagar med närvaro i skolan för C. Hen har varit där en timme/dag. Jag kan knappt tro att det är sant! Jag vågar knappt tro det! Det finns hela tiden faktorer som kan leda till ett bakslag. Hoppas vi slipper det!

Vi har bestämt att vi ska skynda långsamt, myrsteg. En timme/dag den här veckan. Kanske två timmar/dag nästa vecka och sen ledig fredag. En dag i taget.

Varje kväll har jag svårt att somna för jag är orolig för hur morgonen ska gå. Varje morgon när jag går upp är min första tanke ”Jag undrar hur Cs dagsform är”. När jag går in i Cs rum för att väcka hen så märker jag snabbt hur det är. Ibland vänder sig C mot väggen och säger ”Jag orkar inte gå upp!”. Då kan det finnas en chans att vi ändå kan lyckas. Vissa tillfällen vänder sig C mot väggen, drar upp täcket och säger med gråt i rösten ”Jag klarar inte att gå till skolan idag!”. Då är det helt kört. I morse gick C upp utan problem. HELT OTROLIGT! Jag är fortfarande chockad! DET har inte hänt sedan….? Ja, jag minns faktiskt inte när det hände sist. Inte var det i år i alla fall.

Den där oron när jag går in i Cs rum för att kolla läget… Den är jobbig. Jag hatar ovissheten! Min omtänksamma mamma vill så gärna hjälpa oss. Hon frågade vad hon kan göra. Jag svarade att visst är det skönt att slippa hämta syskonen på fritids ibland men det är ju inte det som skapar min största inre stress. Min inre stress kommer från något jag inte alls kan styra över. Jag kan bara hoppas. Jag uppskattar att folk vill hjälpa men jag vet liksom inte riktigt vad vi kan bli hjälpta med. Kanske låna ett syskon och hitta på något kul så syskonen inte känner sig bortglömda…

Jag är lite förvånad över att C inte blir erbjuden någon form av samtal eller behandling för sin ångest. Typ KBT. Hen har bara fått medicin. Men det kanske kommer längre fram…

Jag märker att min egen dagsform påverkar hur bra jag är på att lyckas hantera Cs ångest. Vissa dagar är jag lugnare vilket leder till större framsteg. Andra gånger orkar jag inte riktigt behålla lugnet. Jag skulle ge mycket för att slippa den där oron.

Självklart har alla olika dagsform olika dagar. Det gäller ju även syskonen. 10-åringen har en formsvacka just nu och är arg mest hela tiden. Hen tycker att livet är orättvist och att vi alltid står på Cs sida i konflikter och att C alltid slipper undan. Det är jättejobbigt att hantera 10-åringen just nu. Mycket bitterhet och starka känslor. Jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna hjälpa hen. Jag skrev ju min lilla rimvers ”Mellanbarn”. Den läste jag upp för 10-åringen och då log hen. Älskade unge! ❤

6-årigen är glad mest hela tiden (bortsett från när hen vill något och vi säger nej). Hen älskar skolan och verkar ännu så länge inte lida av alla omständigheter runtomkring. Peppar peppar…

Bäst att jag går och lägger mig så min dagsform är bra imorgon!

12 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , ,

augusti 25, 2015 · 22:29

Att simma i gelé

wpid-20150809_121725.jpg

Oj vad trött jag är! Vilken anspänning det är hela tiden. Jag är helt mentalt utmattad. Ständig oro, press och stress. Ont i magen och huvudvärk. Det känns som om jag simmar i tjock gelé. Som att mina armar är tryckta mot kroppen och jag inte har någon plats att ta simtag (”Klump i magen”).

Igår var det en liten luftbubbla i gelén som lämnade plats för ett simtag. Så skönt!
C var i skolan en timme igår. Jag är så otroligt glad över detta framsteg (”Myrsteg är också steg framåt”). Däremot är jag lite besviken på skolan som inte alls mötte upp C som de skulle (”Bra magkänsla!”). Ingen lärare hade tagit sig tid att visa och förklara. C kände sig förvirrad och orolig. När C kom hem sa C att hen inte ville gå till skolan idag.

Igår morse fick C lugnande för att lyckas ta sig iväg (även i söndags kväll för att kunna sova). Det är helt galet att ett barn ska behöva lugnande för att dämpa sin oro och lyckas ta sig till skolan.

I går kväll ville jag ge C lite lugnande igen för att dämpa oron så att C skulle kunna sova bättre (C får Theralen). C ville inte ta några piller. Jag sa att medicinen hade hjälpt C så bra på morgonen så att hen kom iväg till skolan. Cs reaktion var helt otrolig:
”Jag tänker inte ta några jävla piller! Du tror väl inte att några piller kan få mig att gå till skolan?! Det var ju jag som bestämde att jag skulle gå! Du ska få se imorgon!”
Oj! Vilken ilska. Jag blev lite orolig för hur C skulle kunna somna men det gick till slut.

I morse började C gnälla och sa att hen inte ville gå till skolan idag. Jag sa att då är det bäst att du tar dina piller.
”Aldrig!” sa C och var i skolan en timme idag med. 🙂

När den ungen bara vill något och har den där inre motivationen så kan hen klara vad som helst.
Skolan måste hitta nyckeln och Cs lagom!
Vi föräldrar kan bara kämpa med att C kommer till skolan. Sen är det upp till pedagogerna att möta upp C i skolan. Om de inte tar hand om mitt barn…då vet jag inte vad jag gör… De måste göra rätt nu!

Idag hamnade C i en konflikt med en kompis på SKYPE. C grät när jag kom hem. Kompisen hade sagt att C är en skolkare som aldrig är i skolan och att hen är lat. Kompisen hade dessutom sagt att C har så hög rank för att C spelar hela tiden och att det är fusk. C var jätteledsen. C hade sagt jättetaskiga saker till kompisen också. Så nu vill C inte gå till skolan imorgon. Men vi jobbar på det! En sådan sak kan vara förödande. Det krävs så lite för att allt ska braka samman. Balansen är så svår. Tråden är så skör. Jag har läst på Facebook att många andra balanserar på sköra trådar. Så sorgligt!

Bästisen i samma klass är guldvärd. Hen har inte sagt något elakt till C utan peppar och uppmuntrar. C hänger upp allt på den kompisen just nu. Hen måste hitta flera kompisar, men det är inte så lätt när C är så lite i skolan just nu.

Det vore skönt med fler luftbubblor i gelén eller, ännu bättre, om gelén blev lite mer lik saft.

Simma lugnt!

18 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , , , ,

augusti 24, 2015 · 21:30

Myrsteg är också steg framåt

Ett litet lyft idag! :)

Ett litet lyft idag! 🙂

Idag tog C ett myrsteg i rätt riktning.
C var i skolan i en timme. Jag är så glad så jag tror jag spricker. Men samtidigt så rädd för jag vet att det är så skört… Att det kan brista imorgon.

Men jag hoppas!!!
Och jag är så mentalt utmattad att jag inte orkar skriva mer. Sov knappt i natt på grund av oro för idag.

C fick extra lugnande både igår kväll och i morse.

Håll tummarna för imorgon!
Myrsteg leder också framåt!
Sov gott!

Postat med WordPress för Android

4 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

augusti 23, 2015 · 16:56

Företaget Familj

Efter semestern är det nu återigen fullt upp i Företaget Familj. Alla familjer har självklart mycket att göra.
Vem lämnar på förskolan/skolan idag?
Vem hämtar?
Vem handlar?
Lagar mat?
Dammsuger?
Plockar i och ur diskmaskinen?
Tvättar?
Sorterar och viker tvätt?
Stryker?
Vattnar blommorna?
Klipper gräset?
Ser till att barnen duschar, borstar tänder…?
Nattar? osv.

För oss blir det ännu mer…
Vem sätter sig mellan syskonen i soffan så att det inte blir en stor konflikt om sittplatser? C har sin bestämda plats och syskonen tycker om att provocera C och sätta sig just där.
Vem ser till att C duschar?
Tar sin medicin?
Går till skolan? (verkar omöjligt just nu men vi hoppas på imorgon!, ”Klump i magen”, ”Utanför”)
Förbereder C för olika saker?
Tröstar C när hen känner sig misslyckad och värdelös?
Ser till att C inte sitter vid datorn hela tiden?
Hjälper C att komma iväg om C har bestämt något med en kompis?

När ett barn har fyllt 13 år kan de flesta familjer kanske räkna med lite mer hjälp. Barnet blir lite mer självgående. En 13-åring kan kanske hjälpa till med att hämta småsyskon någon gång. Kanske kan 13-åringen passa syskonen hemma en stund. Lite hjälp med dukning och att plocka ur diskmaskinen ibland borde en 13-åring klara av. Kanske själv ha lite koll på klockan och komma upp/i säng, borsta tänderna, duscha, ha en egen väckarklocka och ta sig till skolan själv…

Vi kan inte förvänta oss någon hjälp från vår 13-åring. C har ingen energi till det.

Vi ställer mer krav på vår 10-åring som blir arg på oss och tycker att livet är orättvist.

Nu har vi anmält oss till några kurser. Jag och 10-åringen ska gå på en kurs för syskon till barn med diagnos. Jag hoppas att livet blir lite lättare efter den kursen. Att 10-åringen inte blir lika arg på orättvisorna.

Nu hoppas jag återigen på skola för C imorgon! Skam den som ger sig!

wpid-20150821_182507-1.jpg

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , ,

augusti 21, 2015 · 20:35

Utanför

Vi tar sats och gör ännu ett försök!

Vi tar sats och gör ännu ett försök!

I morse när jag skulle till jobbet mötte jag tre tjejer som kom cyklande. De var i Cs ålder. De pratade och skrattade tillsammans. Jag mötte ett par killar, något äldre än C, som kom åkande på sina kickbikes. På gångvägen kom en blandad grupp med killar och tjejer. Jag tror att de var något år yngre än C. Tjejerna gick och fnissade. En av killarna gick och studsade en basketboll. Klockan var lite före 8:00. Alla var på väg till skolan.

C satt ensam hemma vid sin dator. Det blev ingen skola idag heller. C är UTANFÖR. Skolan är det ställe alla barn ska vara på. Vi har skolplikt i det här landet (som jag egentligen är glad över men just nu hatar, ”Den där skolplikten…”). Men C klarar inte av att göra sin plikt. Vi föräldrar klarar inte vårt uppdrag att få vårt barn att gå till skolan.

På Skolverkets hemsida kan man läsa följande om skolplikt:
”Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.

Om vårdnadshavaren inte har fullgjort sina skyldigheter har hemkommunen rätt att kräva att så sker. När det gäller elever i specialskolan eller i sameskolan får huvudmannen förelägga elevens vårdnadshavare att se till att eleven fullgör sin skolplikt. I vissa fall kan det innebära att en vårdnadshavare får betala böter.”
http://www.skolverket.se/regelverk/juridisk-vagledning/skolplikt-och-ratt-till-utbildning-1.126411

Jaha! Okej… Vi har alltså ett ansvar som föräldrar att vårt barn kommer till skolan. Jag kan köpa det. Självklart är jag ansvarig för mitt barn. Men om vi själva har tjatat på skolan om att C inte vill vara i skolan och har hög frånvaro (innan skolan upptäckte det), om vi själva har bett om utredning hos barnpsykiatrin (och skolan inte hade sett några svårigheter), om vi själva gjorde en orosanmälan till socialtjänsten för vårt eget barn (skolan gjorde en efter att vi i princip bad dem), om vi själva vänder oss till en barnpsykolog (som tycker att C är för komplicerad och vill inte ta ärendet)… VAD GÖR VI DÅ???
(”Det stora sveket från skolan”)

Det står också följande på Skolverkets hemsida:
”Kommunen ska se till att eleverna fullgör sin skolplikt och går klart sin utbildning i deras grundskola och grundsärskola eller får sin utbildning på annat sätt.”

C har varit hemma sedan november 2014. Först i maj 2015, efter att vi hade bett skolan och lämnat ett läkarintyg om Cs mående, så fick C hemundervisning. Det blev bara en timme om dagen med fokus på matte, svenska och engelska. Tyvärr var pedagogen som kom hem till oss mest inriktad på att försöka få C att gå till skolan. Detta ledde till att C låste sig och det blev inget pluggande hemma heller.

Med andra ord har C i princip inte pluggat alls sedan november. I början försökte jag jobba lite med C hemma. Men det gick inte till slut.

C hamnar inte bara efter i kunskap, utan även socialt. Och det bekymrar mig mer. Jag vill inte att C ska vara ensam och isolerad. Jag vill inte att C ska vara utanför.

”Skolplikten innebär att eleven ska delta i den verksamhet som anordnas i skolan, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.” (Källa: Skolverkets hemsida)

Självklart vill jag att C ska gå i skolan. Jag vill att C ska lyckas. Men vad är ett giltigt skäl? C får panikångest när hen ska gå till skolan. C skriker och gråter. Är det ett giltigt skäl?

Nya skolan verkar bra. De har erbjudit sig att komma på ett hembesök. Känslan för skolan är fortfarande bra (”Bra magkänsla!”). Men det hjälper ju inte om C inte tar sig dit.

HUR/VAD SKA VI GÖRA?

Vi kommer inte att ge upp. Vi vill att C ska få en utbildning. Vi ska göra ett nytt försök på måndag.
C ska vara med i gemenskapen. C ska inte behöva vara utanför.

12 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , , , , ,

augusti 18, 2015 · 22:47

Bra magkänsla!

Skolan måste anpassas efter varenda kotte som ska gå där!

Skolan måste anpassas efter varenda kotte som ska gå där!

Idag har vi haft återgivning om Cs diagnos (högfungerande autism, asperger) till nya skolan. En barnpsykolog höll i återgivningen och Cs nya mentorer var med (C var inte med). När C var liten trodde jag mer att hen i så fall hade mer åt ADHD-hållet. Hen har även vissa drag av detta men inte en diagnos.

Det är så viktigt att skolstarten blir bra nu! Förra skolan gjorde inget vidare bra jobb med C (”Det stora sveket från skolan”, ”(Miss)trodd”).

Jag vågar nästan inte skriva det men det kändes riktigt bra på mötet! Hopp har tänts! Vi berättade om Cs låga självkänsla gällande skolan och att hen inte har varit där i princip sedan november 2014. Vi berättade att C har svårt med krav och är rädd för att misslyckas och att C gör allt för att inte visa hur hen mår inuti och sen bryter hen ihop hemma. Vi sa att C inte är flexibel och att hen behöver förberedas vid förändringar. Vi informerade om att C inte har någon motor att arbeta just nu.

Vi kom överens om att C ska få titta på schemat (hen vill gå i vanlig klass) och sen välja lite hur hen vill gå nu i början. Vi ska korta av dagar och minska kraven. C ska få en rimlig arbetsbörda så att hen kan lyckas varje dag. En arbetsbörda som är lite i underkant så att det känns lätt för C. Vi bestämde också att C ska få någon vilodag här och var och att mentorerna ska prata med C och säga till hen att vi vill att du väljer en hemmadag den här veckan. Det är bra om pedagogerna hjälper C med detta. Annars kör C på och sen kraschar hen. (”Lagom”)

Självklart ska C ha läxfritt! (”Tankar i bilen om Läxfritt”). C skulle gå under om hen fick läxor…

Mentorerna sa att det finns flera elever med olika svårigheter i nya klassen så det kanske inte behöver bli så svårt för C. C är väldigt högfungerande på många sätt. Hen är otroligt social och trevlig. Man kan umgås med C i flera dagar utan att märka hens funktionsnedsättning (”Att spela en roll”, ”Konsten att passa in”). Det är när kraven kommer som den blir tydlig.

Jag hoppas nu att det går vägen på torsdag. Att C tar sig till skolan. Jag orkar inte ens tänka på vad vi ska göra om hen inte lyckas ta sig dit (”Snart kommer den så kallade vardagen”). Det bara MÅSTE fungera!

Jag är också rädd för att C kör på i början och sen blir hen hemmasittare igen. Det är så mycket oro nu… Jag läser i grupper på Facebook att många föräldrar (och barn) går med den där gnagande oron i magen…

En bra magkänsla är i alla fall en bra början!
Nu håller vi tummarna för alla barn som försöker komma tillbaka till en fungerande skolgång! (”Vi är flera”)

Tar den här bilden igen för den säger verkligen mycket!

Tar den här bilden igen för den säger verkligen mycket!

7 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , , ,

augusti 17, 2015 · 21:28

Elevjuryn

wpid-20150815_195730.jpg

Alla är olika!

Eleverna är nervösa. De sitter i korridoren och väntar i timmar. De ska bli stämplade godkända och få en guldbiljett till högstadieskolan eller bli hemskickade för att de inte passar in.

I klassrummet sitter juryn bestående av en specialpedagog, en lärare och en rektor. Juryn letar efter den där supertalangen. En person som är en stjärna – både socialt och kunskapsmässigt. Idag befinner sig juryn i ett högstatusområde så förväntningarna är extra stora.

Först in är en blyg tjej. Hon svarar kortfattat på frågorna om favoritämnen och fritidsintressen. Hon klarar inte alla frågor på förhöret. Juryn tror att hon behöver växa till sig. Börja våga prata lite mer. Och att ta in henne kommer medföra mycket jobb. Så det blir ingen biljett. Tjejen går därifrån och känner sig misslyckad. Hon har redan kämpat flera år i skolan. Det är inte lätt att återigen behöva känna att hon inte passar in.

Juryn suckar. Vilken dålig start på dagen. Hoppas det kommer in någon bättre!

Näst på tur är en kille. Han mer eller mindre flyger in genom dörren. Han börjar prata direkt. Väntar inte på några frågor. Han pratar högt och gestikulerar. Juryn tittar på varandra. Tror den här killen att han äger världen? Han skulle ta alldeles för mycket plats i en grupp. Han behöver dämpas. Killen får inte en chans att svara på frågorna för juryn tycker att han är lite väl hyper. Killen går därifrån. Besviken.

Juryn börjar tappa hoppet. In kommer då en tjej. Hon ser glad och trygg ut. Hon väntar på frågorna. Hon svarar lugnt och samlat. Det blir alla rätt på förhöret. Juryn tittar på varandra och ler. Äntligen! Tjejen får en guldbiljett och hennes redan starka självförtroende stärks ytterligare.

Nästa!
In kommer en kille. Han har ett dåligt självförtroende. Skolan har inte fungerat på flera år. Killen har hört att den här skolan ska vara bra. Han är orolig. Vill inte. Vågar inte. Men måste.
Juryn tittar på honom. Han ser osäker ut. Han vill inte titta juryn i ögonen. Han tittar ner. Svaren på de personliga frågorna blir kortfattade men han får alla rätt på förhöret. Juryn funderar. Han är smart.  Men inte social. Nä det fungerar inte. Killen får ingen biljett. Han går därifrån med sänkta axlar. Det kommer inte att fungera på den här skolan heller.

Ska det vara så i dagens skola? Eller ska vi börja anpassa miljön efter elevernas olika behov? Alla måste få känna att de passar in. Ingen ska behöva ställas utanför!

Självklart överdriver jag. Som tur är! Men skolan kan bättre!

(”Funktionsnedsättning eller brister i miljön?”)

Så är det! ♡

Så är det! ♡

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

augusti 14, 2015 · 01:34

”Bra tack!”

Vi har haft en bra sommar! Men inte hela tiden...

Vi har haft en bra sommar! Men inte hela tiden…

Idag har vi haft kick-off med jobbet.
Alla var glada, positiva och taggade.
Det blev många frågor om hur semestern har varit.

”Jo tack! Bra! Vi har gjort en del härliga utflykter och lyckades faktiskt pricka in en hel del sol trots allt. Vi har ätit mycket god mat. Vi har plockat blåbär, badat, träffat släkt och vänner. Barnen har lekt med varandra och haft kul ihop. Jag och maken har haft några mysiga dagar med barnvakt” svarar jag dom flesta.

Men eftersom jag är en ärlig person (”Ljuga, luras och skoja”) så är det inte helt lätt att svara så.
Men hur många är beredda att ta emot och bemöta mitt mer utförliga och ärliga svar som kompletterar mitt svar ovan?
”C fick sin diagnos högfungerande autism i början av sommaren. Det var skönt att äntligen få en förklaring till varför det blir så jobbigt för C ibland. Men det känns tungt att veta att mitt barn kommer att få kämpa mer än andra.
Vi haft svårt att komma iväg på resor och utflykter i sommar för C låser sig. Hen vill helst sitta hemma framför datorn (”Bojen”). Det har varit en psykologisk kamp (”Idag föll C”) när vi ska iväg. Syskonen kommer i kläm för C tar så mycket plats (”I skuggan av C”). 10-åringen känner sig bortglömd och tycker att C och 6-åringen får all uppmärksamhet. Det är väldigt mycket bråk mellan syskonen. Jag och min man hinner nästan aldrig prata med varandra. Vi har hela sommaren haft en enormt stor oro för skolstarten som kommer snart (”Snart kommer den så kallade vardagen”).

Tillsammans är båda versionerna sanna. Vi har upplevt allt detta.

Kan det vara så att även mina kollegor väljer vilken version de vill berätta? (”Fasaden”)

”Bra tack!” är nog det svar de flesta är beredda att bemöta på sin oskyldiga fråga om hur semestern har varit….

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Ångest, Diagnos, Semester, Syskon

Taggat som , , ,

augusti 12, 2015 · 17:34

Vem har sagt att du måste vara perfekt?

Så är det! ♡

Så är det! ♡

Till C

Du är mitt barn.
Du argumenterar mot mig.
Diskuterar med mig.
Du är envis.
Tjatar på mig.
Lyssnar inte alltid på mig.

Missförstår mig.
Du slår dina syskon ibland.
Du orkar inte hjälpa till så mycket hemma.
Du retas ibland.
Du tycker att det är kämpigt i skolan.
Du driver mig till vansinne ibland.

Du pratar med mig.
Du har bra argument.
Du utmanar mig.
Du lär mig nya saker varje dag.
Du vågar stå för dina åsikter.

Du är smart.

Du är ärlig.
Du har humor.
Vi skrattar tillsammans.
Du kramar mig.
Du säger att du älskar mig.
Du visar att du älskar mig.
Du leker och busar med dina syskon.
Du kämpar och gör ditt eget bästa med skolan.
Du överraskar och hjälper till hemma ibland.
Du gör ditt eget bästa hela tiden.
Det var du som gjorde mig till mamma.
Du gör mig obeskrivligt stolt och lycklig.
Vem har sagt att du måste vara perfekt?
För mig är du perfekt!

(Skriven av Supermamsen)

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Under Kommunikation, Vardag

Taggat som , , ,