Etikettarkiv: utmattning

Om boken ”Är du regissören i ditt liv?” av Therese Nilsson

Hemmatid (halsont) = lästid. Dessutom är det faktiskt så att jag först nu orkar läsa igen. Jag har bara läst ett fåtal böcker de senaste fem åren. Jag har alltid älskat att läsa men efter min utmattning har det varit svårt att komma igång med läsningen ordentligt igen tyvärr. Jag brukar mest lyssna på ljudböcker.

Boken ”Är du regissören i ditt liv?” av Therese Nilsson (Ebes förlag, 2016) skickade Therese till mig för ett par år sedan. Hon hade läst min blogg och förstått att vi hade det tufft. Så gulligt av henne! Jag började läsa boken men orkade inte läsa så mycket då. Dessutom kom skrivandet av min egen bok emellan. Nu har jag dock äntligen läst hela boken!

Therese skriver om sin resa från utmattning till hur hon tog kontrollen över/blev regissören i sitt liv. Boken är skriven i jag-form och beskriver detaljerat både miljöer, händelser, tankar och känslor utifrån Therese perspektiv. Boken är lättläst och jag kan känna igen mig i Therese tankar och känslor.

Genom att följa Therese resa får läsaren många konkreta tips och möjlighet till självreflektion. Läsaren får till exempel ta del av Therese möten med KBT-terapeuten. Varje kapitel avslutas med en fråga att reflektera över.

Boken ger mig en hel del tankeställare och lite dåligt samvete. Jag måste träna på att vara mer i nuet. En del tankar, som familjeråd och gemensamma regler, har vi försökt genomföra tidigare i min familj men inte lyckats genomföra på grund av hur vår situation har varit. Jag inser också att jag alltför sällan bara är. Jag behöver slappna av mer än vad jag gör.

Om man ska komma tillbaka efter en utmattning måste man bli ”en annan jag”. Man kan inte fortsätta i samma spår. Therese resa kan inspirera till förändring. I Therese personliga berättelse bakas det in många tankar och tips som är relativt lätta att ta till sig om man verkligen vill och prioriterar det.

Tack Therese för en bra bok! 🌸

Therese föreläser och du kan hitta mer information här.

Lämna en kommentar

Under Boktips

Om att vara tvungen att bli en ”annan jag”

Imorgon börjar jag jobba igen efter fem veckor av ledighet. Det känns både roligt och lite jobbigt. Roligt för att jag kommer att byta lite uppdrag/arbetsuppgifter på jobbet och det känns spännande och utmanande.

Jobbigt för att jag vet att jag och min familj kommer att möta mycket utmaningar privat och vissa av våra utmaningar hade jag hellre varit utan. Det är tärande med oron för barnens skolgång. Killarna brukar få en fin start på hösten men håller historiskt sett inte över tid. Att varje dag vakna och undra ”Är det idag det kommer att braka?” tär. Jag har dock hopp – som alltid. Den här gången kanske det faktiskt är vår tur. Kanske…

Jag var sjukskriven för utmattning i två år, ett år på heltid och ett år på deltid. Det som har varit, och fortfarande är, svårt för mig är att jag har varit tvungen att bli en ”annan jag” efter min sjukskrivning. Den jag var innan utmattningen höll inte. Jag kan inte vara likadan igen. Innan min utmattning var jag avdelningsansvarig på fritids, jag har varit arbetslagsledare, med i ledningsgruppen på skolan osv. Jag tog på mig mycket arbetsuppgifter, dels för att jag tycker om ansvar men också för att jag tycker om att ha koll och vara delaktig. Privat var jag även klassförälder i olika omgångar och höll i discon mm.

Efter jag kom tillbaka från min sjukskrivning och började jobba deltid hösten 2016 har jag fått jobba aktivt med att backa – inte räcka upp handen och ta på mig det där extra, inte anmäla mig till grupper med olika ansvarsområden, inte vara avdelningsansvarig… Jag har varit tvungen att hitta ett nytt ”jag”. Att hitta detta ”jag” har inte varit lätt. Jag har nästan fått sitta på mina händer ibland för att de inte ska flyga upp och munnen ska säga ”Jag kan vara ansvarig för…”. Det är inte lätt att försöka ändra på sitt sätt att vara – att bli en ”annan jag”.

Då jag på grund av min roll som NPF-mamma även har utvecklats mycket som pedagog så har jag lagt mycket av min energi på att försöka ”NPF-säkra” skolan jag jobbar på. Jag har t ex haft en genomgång av bildstöd för mina kollegor, satt upp bildstöd i matsalen, toaletterna, omklädningsrummen osv. Jag har jobbat mycket med trygghet och relationer, gjort bildstöd för olika lekar, försökt prata mycket om lågaffektivt bemötande med mina kollegor, använt mig av ritprat med elever mm. Mina chefer är på samma linje vilket känns jätteskönt.

Med andra ord tar jag fortfarande på mig en hel del men på ett annat sätt än tidigare. Det står inte i ett dokument att jag är extra ansvarig för något. Nu kommer allt jag gör inifrån mig för att jag brinner för det. Även om det jag gör nu tar tid så tar det inte energi på samma sätt. Det ger energi för jag kan se att det jag gör faktiskt gör skillnad.

Något jag, och även mina barn, behöver träna på är ”good enough”. Det vi gör räcker. Jag behöver också bli bättre på att inte skuldbelägga mig själv. Det finns många saker i mitt liv som jag inte kan kontrollera hur mycket jag än försöker. Jag kan t ex inte påverka mina barns ork, men jag kan försöka hjälpa dem att hitta strategier för att spara sin energi. Det är viktigt att jag själv lägger min energi på det jag på riktigt kan påverka. Jag har de senaste åren blivit bättre på det men jag behöver bli ännu bättre.

Efter en riktigt skön semester, den bästa på flera år, så är jag nog så redo jag kan bli för höstens utmaningar. Bring it on!

3 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare