C kom iväg i morse. Trots att det är måndag! Det gick faktiskt bättre än förväntat.
På eftermiddagen hade jag och maken möte med elevhälsoteamet på Cs hemskola och med hemmasittarläraren. Det var ett jättebra möte! Hemmasittarläraren förstår verkligen hur C mår och att vi måste ta myrsteg. Han förde vår och Cs talan under mötet (C var inte med). Det kändes otroligt skönt! Vi behövde inte säga så mycket.
Hemmasittarläraren tog upp vikten av att alla Cs lärare på hemskolan är införstådda med att C plötsligt kan dyka upp på en lektion och att det är okej om C avviker. Han tog upp att vi måste bygga upp C sakta och inte stressa på. Att det kommer ta några månader. Just nu jobbar hemmasittarskolan med att bygga upp Cs ”jag-kan-känsla” och orken. Sen kommer kunskaperna. Jag tycker inte att Cs mentor på hemskolan har greppat problematiken. Skönt att hemmasittarläraren hjälper oss förklara!
En sak som vi tog upp är vår oro över att C halkar efter så mycket kunskapsmässigt. Vi har en oro för att C ska behöva gå om. Det skulle ta knäcken på både C och oss. Ju snabbare vi tar oss igenom ”skolpliktsåren” desto bättre känns det som.
Rektorn på hemskolan sa att det är väldigt sällan elever går om och att vi inte ska oroa oss eftersom kunskapsmålen ligger först i 9:an. Jag ska försöka låta bli att tänka på kunskapsbiten.
Imorgon är det som sagt utvärderings- och planeringsmöte med hemmasittarläraren. Då ska C vara med. Eftersom C ska dit sina två timmar på morgonen, sen hem en sväng och tillbaka kl. 14 så visar C redan nu ett visst motstånd. Vi får se hur det går…
Fast jag börjar bli klokare och vet att jag måste lita på C så känner jag ändå ibland att jag inte riktigt litar på C i alla lägen i alla fall. Jag tror att C ibland överdriver eller spelar lite på sitt ”tillstånd” för att slippa vissa saker. Jag vet inte… Det är bara en känsla jag har.
Jag är så tacksam för hjälpen vi får nu! 🙂 Vi är inte ensamma!
supermamsen 