Kategoriarkiv: Skola

september 24, 2015 · 09:30

Ska någon kunna ta mitt barn?

C faller om ni tar C!

C faller om ni tar C!

Visst ryck upp C ur tryggheten. Låt C bli fråntagen närvaron av dem som kämpar med/för hen och älskar hen.  Låt C tro att vi föräldrar har gett upp och inte orkar mer. Låt C tro att hen inte är välkommen hemma längre. Ta C ifrån oss och ta bort allt vi kämpar för. Se mitt barn vissna och dö…

Det har inte gått så långt. Än.

LÄS LÄNKEN!!!

http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt

Jag blir så ledsen och så arg! Ska det öppnas möjligheter för någon att kunna ta beslut om att ta mitt barn. Trots att vi har kämpat för C så länge. Trots att C har en funktionsnedsättning och att skolan har brustit i att anpassa efter Cs behov.
Vi är fungerande föräldrar. ”Godkända” på alla punkter av Socialtjänsten. MEN vårt barn är utmattat pga bristande anpassningar I SKOLAN och vårt barn klarar inte av att vara där JUST NU.

ARG! LEDSEN! OROLIG! MAKTLÖS! FRUSTRERAD! är bara några av känslorna jag bär på just nu.

Klicka på länken nedan och skriv under om ni känner som jag!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10288

5 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 22, 2015 · 19:32

Överkrav

wpid-20150922_081645.jpg

Autism är ju inte en sjukdom som man plötsligt kan få. Det är medfött. Eftersom C föddes med autism men har varit väldigt högfungerande VÄLDIGT LÄNGE så har vi ställt ”normala” krav på hen. Vi har bett hen hjälpa till hemma, göra läxorna, gå till skolan (som tydligen inte alls har varit anpassad efter Cs behov)…

Skolan hade inte alls märkt att C mådde dåligt i skolan när vi sa till dem att vi skulle göra en utredning. De blev förvånade! Däremot hade vi märkt många saker hemma men ändå inte riktigt förstått. Det har alltid varit mycket motstånd och stora konflikter. Men C har utåt sett fungerat och vi har tänkt att vi har ett tryggt starkt barn som vågar trotsa oss.

Nu med vår nya kunskap (C fick sin AS-diagnos i somras) har vi insett att vi har ställt överkrav på C hela livet. Vilken press det måste ha varit! C måste ha kämpat otroligt mycket genom åren. Jag kan nästan tycka att det är synd (på ett sätt) att C har varit så högfungerande i skolan. Hen bet ihop istället för att be om hjälp. Sen när C började visa motstånd till skolan tänkte först både vi och skolan att hen var lat och trotsig. Vi föräldrar förstod ändå ganska snabbt att det låg mer bakom. Men inte skolan!

Förr gick C till skolan varje dag (nästan).
C gick upp och klädde på sig.
C hjälpte till hemma ibland (dock aldrig speciellt mycket och inte helt utan motstånd).
C gick på fotboll och var ute och lekte.
C kunde följa med på utflykter med familjen på helgerna.

Nu är det nästan omöjligt att få C att gå till skolan.
Vissa morgnar får jag hjälpa C klä på sig fast hen är 13 år.
Jag måste hjälpa C med hygienen, komma ihåg att duscha, byta till rena kläder osv.
C hjälper aldrig till hemma (hen går möjligtvis ut med soporna ibland)
C har svårt att ta sig hemifrån, även till självvalda aktiviteter.

Det är så svårt att inse att det som fungerade för C förr inte fungerar längre. Istället för att ”gå framåt” går hen ”bakåt”. Det som vi trodde skulle växa bort med åldern har blivit större problem och svårigheter. Med åldern kommer ökade krav, både kunskapsmässigt och socialt, så det är ju egentligen inte så konstigt att C inte orkar hålla ihop längre.

Nu vet vi mer. Vi jobbar hela tiden med att tänka om och försöka förstå. Jag känner att jag ältar detta fram och tillbaka, hit och dit… Varför kunde vi inte se detta och hjälpa C tidigare? Jag är glad att hen inte har hunnit bli vuxen och har behövt leva med dessa överkrav ännu längre. Men 13 år av överkrav är länge det med… Inte konstigt att C blev utmattad.

Idag fick hemmasittarläraren komma hem till oss eftersom C återigen vägrade följa med. C sa att om hen slipper träffa hemmasittarläraren kommer hen att gå till skolan varje dag hela dagarna från och med imorgon. Jag försökte förklara för C att det är just det vi INTE vill. Vi vill att C ska komma tillbaka i lugn takt så att hen inte kraschar igen.

Det blev ett bra möte idag och nu ska vi göra ett nytt försök på torsdag och se om C kan följa med till deras lokaler. C tyckte om läraren sa hen. Jag tror att läraren kunde förklara planen för C på ett bra sätt. Vi får se…

Jag tycker faktiskt att det är överkrav på mig också. Jag ska hålla mig lugn och låg-affektiv när det bubblar av känslor i hela mig. Tyvärr blir det så att om jag behåller lugnet med C så brister det ibland med syskonen eller maken istället… Hur mycket ska jag orka? Möten hit och dit, oro, stress, press, ovisshet, frustration, otillräcklighet, trötthet, hjälplöshet…

MEN det är värt mödan. Bara vi ”får till det” snart och C slutar vägra ta emot hjälp!

wpid-fb_img_1438104180396.jpg

23 kommentarer

Under ADD, Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 21, 2015 · 20:42

En dag i taget

wpid-20150920_103455.jpgIgår hade jag och C en stor diskussion om hur vi skulle lägga upp den här veckan. Vi hade kommit överens om en sak som C sen ville ändra på. Igår höll jag fast vid att C fick datatid först efter kl.14.

Däremot var jag inkonsekvent och lät C få sin vilja igenom gällande veckan. Om det var rätt eller fel vet jag inte men C kom iväg på en lektion idag utan problem.

Imorgon har vi ett möte med hemmasittarläraren på efm. C säger att det räcker med det mötet så ingen skola imorgon. Helt okej med mig bara C följer med denna gång!

Jag känner mig lite besviken på Cs nya skola. Förra veckan gick C 30 minuter på hela veckan men ingen på skolan kontaktade oss för att fråga hur det går och hur C mår. C har ju varit i skolan så lite så jag vet egentligen inte alls hur de tar hand om och bemöter mitt barn.

En lärare frågade mig om inte C möjligtvis kunde läsa lite SO hemma. Men hallå!? Det går ju inte! C orkar inte med det. Skolan verkar FORTFARANDE inte förstå hur trött C är. C ser så pigg och glad ut i skolan när hen är där säger dom.

Nu har vi fått hem mail från mentorn att vi kan boka tider för utvecklingssamtal. Det känns sådär faktiskt. Vi har ju redan en massa andra möten inbokade och jag tror inte att ett sådant möte skulle ge så mycket. Tänk om vi kunde gå på ett utvecklingssamtal och känna att C är i fas och mår bra! Vilken lycka det vore! Jag går fortfarande runt med den där avundsjuka känslan som jag skulle släppa. Jag vill inte vara bitter!

Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär. Vi är tyvärr många.

Vi måste  ta en dag i taget!

2 kommentarer

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 20, 2015 · 11:32

”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!”

wpid-20150903_111411.jpg”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!” skriker C till mig idag med arg röst och bestämd blick. Är det ett hot eller är det ett konstaterande? Är det manipulation? Ibland känner jag mig så lurad av den ungen.

Det blev bara 30 minuters skoltid på hela veckan för C (inte så bara egentligen för det var kämpigt att lyckas med dessa 30 minuter…).

Men mycket hemmatid blev mycket speltid. Så igår pratade jag med C och vi bestämde att idag får C börja spela först efter kl. 14. Och C måste följa med ut med hunden. Kommande vecka (vardagarna) får C börja spela efter kl. 12 på dagarna. Och gå ut en liten promenad med hunden som vi passar. C var positiv till allt detta igår. C sa att hen förstod och höll med om att det har blivit lite väl mycket spelande.

Idag är en annan dag. C är arg för att hen inte får spela. C skriker att jag förstör hens liv. Att jag vill att hen ska må dåligt (inte första gången C säger så till mig 😦 )

Jag påminner C om vad vi bestämde igår och att C var med på vår ”deal”. C skriker att hen mår dåligt idag om hen inte får spela! Att hen måste få spela för att slippa tänka på skolan. Att om C får spela lovar hen att gå till skolan imorgon. Om vi gör på mitt sätt kommer C aldrig att gå till skolan igen säger hen! Är det ett hot?

Jag har läst väldigt mycket om hur sköra dessa barn är. Hur trötta och utmattade de är. Jag vet att C är trött och mår dåligt. Men när C skriker på mig, knuffar mig och gormar att det är jag som gör så att C mår dåligt, att jag VILL att C ska må dåligt! Då känner jag mig ändå manipulerad och lurad…

Jag vill att C ska lyckas! Jag blir tokig på denna svåra balansgång!

Jag står fast vid speltid efter kl. 14 idag. Vacklar kring hur vi ska göra med kommande vecka…
Vad är rätt? Vad är fel? Vad är lagom? Vad är ångest? Vad är tonårstrots? Vad är vad???

C mår inte bra. DET VET JAG. Jag vet också att barn mår bra av att föräldrar är konsekventa och håller det som har bestämts. Jag tror också att det är viktigt att vi försöker begränsa tiden vid datorn. C spelar ju nästan 8-10 timmar/dag om C får det.

Men om jag håller hårt på det vi bestämde stjälper det C då? Kommer C att vara hemma hela veckan på grund av det? Och om C är hemma är det trots då? Eller är det en oförmåga att gå för att C har blivit trött av all skoloro som hen har fått av att inte få spela och slippa tänka…? Om C inte får spela är det ett straff då? Eller är det en konsekvens?

”Barn gör rätt om dom kan!”
”Barn behöver konsekventa föräldrar!”
”Visa barnet vem som bestämmer!”
”Var inte för hård!”
”Barnet är utmattat! Låt det ta tid!”
”Ni måste sätta upp mål för barnet!”
”Pressa inte barnet för hårt!”
”Barnet går till skolan när hen känner att hen kan!”
”Försök se till att barnet är i skolan en liten stund varje vecka!”
”Låt inte barnet spela för mycket på datorn!”
”Dataspelande kan vara bra! Det är ett sätt för barnet att behålla kontakten med kompisar…”

Vilken snurr! 😉

3 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , , ,

september 19, 2015 · 12:57

Stöd i att vi är på rätt väg!

http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2010/10/21/hemmasittarna-ofta-utbranda

Men vi kanske måste ta det ännu lugnare…. Jag får träna mitt tålamod 😉

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola

Taggat som , , ,

september 18, 2015 · 20:11

Sökes: TÅLAMOD

C måste få växa i sin egen takt!

C måste få växa i sin egen takt!

Jag vet att vi måste skynda långsamt. Inte stressa och pressa. Men jag blir tokig! Det går ju i snigelfart. Jag är i ju för sig glad ATT det går. Om så bara 30 minuter för C i skolan på hela veckan.

30 minuter är lite i tid, men det är mycket i möda, och det är oerhört viktigt att det finns någon anknytning till klassen och till skolan. Det känns lite lättare att ta helg nu när C har varit i skolan även denna vecka. Skolan verkar fortfarande inte riktigt förstå och jag känner mig lite besviken över att de inte har hört av sig alls under veckan för att fråga hur C mår och hur det går… (”Kunskapshålet i skolan”)

Snigelfart är inte min grej. Inte ovisshet heller. Jag vill kunna veta. Jag vill kunna påverka. Men jag kan inte det! Varje dag måste jag vakna med den där oron. Så jobbigt för mig! Så jobbigt för C! För oss alla i familjen. Värst för C såklart!

Den där stressen över vad C missar i skolan är tung att bära. Vi får hem arbetsscheman och veckoplaneringar som visar vad alla de andra eleverna jobbar med. C jobbar inte alls… Men det kommer väl. Med oro och ångest i kroppen är det inte lätt att lära sig. Vi måste ha tålamod och låta det ta tid. Ge mig tålamod!

wpid-fb_img_1437577600128-1.jpgNu är vi hundvakter i en vecka. Det har ju varit svårt för C att ta sig hemifrån för att få frisk luft. Men idag var C ute med hunden själv i en timme efter lunch. Härligt! Egentligen vore hund bra att ha men det skulle vi aldrig hinna med. Perfekt att kunna låna ibland.

Nu är det återigen två ladda-batterierna-dagar för alla i familjen! Skönt!
Tiden rusar! Visst var det nyss måndag morgon?!

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

september 18, 2015 · 08:26

Curlar jag?

Jag sopar banan!

Jag sopar banan!

C har inte varit i skolan på hela veckan. Det har bara inte gått. Stor ångest och många tårar. C har känt sig misslyckad och dålig.

C har vilat hemma. Tittat på TV, spelat och försökt ta en daglig promenad runt kvarteret.

Idag kändes det extra viktigt att C kom iväg en stund. Jag är livrädd för att C ska bli hemma en hel vecka.  Sikta på måndag (”Imorgon ska jag gå!”). Misslyckas. Inte kunna gå på tisdag. Och så är vi där igen. I en snurr  av ångest…. Orkar inte det! Vill inte!

Så idag har jag försökt stärka, peppa och hjälpa C så mycket jag bara kan.
C tog faktiskt sin ta-vid-behov-medicin mot oro. C åt frukost.

Nu sitter jag i bilen på skolans parkering och väntar. C är i skolan. 🙂
Hen ska bara vara där i 30 minuter på mentorstid. Jag lovade C att vänta och köra hem hen innan jag åker till jobbet.

Om så bara en lilltå finns kvar i skolvärlden är jag glad. Lite kontakt måste C ha. Inte fastna helt i hemmasittandet.

Curlar jag? Det verkar som vissa tycker det. En 13-åring måste kunna ta lite eget ansvar.

Men min 13-åring kan inte det JUST NU. Min 13-åring behöver mer hjälp i vardagen än andra barn. Min 13-åring vill vara som alla andra men klarar/orkar inte det. Oron och ångesten tar för mycket energi men även aspergern har jag förstått  (”Ny kunskap”).

Jag struntar i om ”folk” tycker att jag curlar! Om det hjälper mitt barn att lyckas kommer jag att sopa banan varje dag! PUNKT.

Postat med WordPress för Android

14 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 15, 2015 · 19:13

Lösenordsskyddad: Avundsjuk

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Syskon, Vardag

Taggat som , , ,

september 14, 2015 · 22:53

Mötet

Så vill jag att mina tre älskade barn ska känna!

Så vill jag att mina tre älskade barn ska känna!

Idag skulle vi ha mötet med stort M med hemmasittarläraren. Ett viktigt möte. C har varit negativ till planen hela tiden då hen vill gå på sin skola med bästa kompisen. Vi lyckades tyvärr inte få med oss C till mötet så maken och jag gick dit själva.

Jag blir så frustrerad när C inte vill ta emot den hjälp som hen erbjuds! Hur ska vi kunna hjälpa C när hen inte vill få hjälp? Jag blir tokig! Det känns alltid som om vi hamnar i en ond cirkel!

Mötet med hemmasittarläraren blev som en terapitimme för mig och maken. Vi fick prata av oss med någon som verkligen förstod vår situation. Det kändes jätteskönt! Hemmasittarläraren sa att när vi beskriver Cs väg till hemmasittande så är det urtypen av hemmasittare. Det kändes på något sätt skönt när han sa så. Då vet vi att vi inte har gjort fel. Olika omständigheter har gjort att det har blivit såhär. C har varit högfungerande och hållit ihop alla skolår. Sen när C började dippa så förstod ingen utan tog det som trots och lathet. Sen kraschade C och gav upp. Inte konstigt enligt hemmasittarläraren. Vi har bokat ny tid för möte nästa vecka och då ska vi försöka få med oss C. HOPPAS!

C hade ju en tom veckoplan den här veckan som C skulle fylla själv. Idag kom C inte iväg till skolan. Imorgon är det orientering och eftersom C inte har deltagit på idrotten alls den här terminen så vill C inte följa med på det. Det kan jag förstå!

Så nästa skoldag för C blir på onsdag. C sa idag att hen vill att vi ska skriva in lektioner och sätta upp mål åt hen. C tyckte att det kändes konstigt med en tom plan. Så nu har vi tillsammans med C satt upp mål igen. En lektion/dag onsdag och torsdag och två lektioner på fredag. Datatid har vi kopplat till frisk luft och rörelse istället för till skolan. Ingen rörelse/frisk luft = ingen datatid. C tyckte att det lät bra.

Nu har vi i alla fall testat helt kravlöst och vet att det inte heller passar C. Tillbaka till struktur och tydliga mål. Det som känns jobbigt är att mål kan leda till misslyckande. Jag vill inte att C ska känna att hen misslyckas! Vi kan inte göra annat än att försöka och försöka och försöka…..

Nu på kvällen har jag och maken varit på föräldramöte på Cs skola. Det kändes väldigt jobbigt! Vi fick sitta där och lyssna på vad som gäller med loggböcker, betyg, studieteknik osv. Stressen över allt C missar känns enorm. Jag önskar så att C också kunde gå till skolan och vara i skolan som alla andra barn i klassen. Det är en stor sorg att ha ett barn som inte mår bra. Och det är en ännu större sorg att som mamma inte lyckas hjälpa mitt barn.

Jag är så rädd för att C inte kommer att fixa detta läsår och gå vidare till 8:an. C skulle bryta ihop om hen fick gå om. Jag kan inte stressa och pressa C angående detta såklart men det oroar mig! Nu orkar C knappt en timme i skolan. Hur ska vi få C att orka mer….?

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 13, 2015 · 13:16

Nytt grepp

Skam den som ger sig! Nu ska vi prova något nytt! Eftersom jag har min nya kunskap så förstår jag att C är trött. VÄLDIGT TRÖTT. Utmattad. Skolan verkar fortfarande inte riktigt förstå (”Kunskapshålet i skolan”) så då måste vi föräldrar bestämma och lära skolan. C slutade gå till skolan för att ingen förstod. Nu måste vi hjälpa C tillbaka.

Igår berättade vi för C om planen med hemmasittarläraren (”Överföring av kunskap”) och att C sakta ska vänja sig vid skolan igen. Skolträna. Någon timme på hemskolan och någon timme med hemmasittarläraren i en lugnare miljö. C blev arg och köpte inte riktigt planen tyvärr. C vill gå på SIN skola. Men C gick i alla fall med på att träffa hemmasittarläraren imorgon. Hoppas verkligen att C lyckas med det!

Skolan vill såklart att C ska vara på plats I SKOLAN. De har undervisningsplikt och skyldigheter att lära mitt barn olika saker. Om C inte är där blir det svårt för dem att lyckas med sitt uppdrag. Skolan vill ha en plan. Anpassad studiegång med ett visst antal ämnen och lektioner.

Vårt nya grepp är att skippa planen. Skolan kanske inte köper det, men det är det vi ska testa nu. C får själv vakna och känna efter varje morgon och gå till skolan när hen själv tycker att det KÄNNS BRA. Ingen press och ingen stress. Eftersom jag vet att C kan lyckas med i princip vad som helst om hen har den inre motivationen så hoppas jag att vi kan locka fram den på detta sätt (”Att simma i gelé”). På detta sätt kan C inte misslyckas för det finns inga förväntningar och inga krav. C kan bara lyckas! (Tack till dig på FB som hjälper mig våga ”trotsa” skolan…)

Nu hoppas jag att C, genom sin inre motivation och vilja, kan hitta sin egen väg tillbaka till skolan i en takt som passar C.

Tiden får utvisa hur det blir. En dag i taget…

Nu får C fylla på själv!

Nu får C fylla på själv!

4 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,