Kategoriarkiv: Vardag

september 27, 2015 · 20:47

Imorgon börjar spelet igen

wpid-20150927_103738.jpgDet har varit en skön spelfri helg men imorgon börjar spelet igen.

I helgen har jag varit på tjejmiddag med några kollegor. Det var jättetrevligt! I några timmar kunde jag slippa snurren och oron och koppla av.

På sistone märks en stor oro i ett par Facebook-grupper jag är med i för nya LVU-lagen som eventuellt kommer att träda i kraft. Det ska bli lättare för myndigheter att omhänderta barn om de bryter mot normen. Jag vet inte exakt vad det innebär men att inte gå till skolan är ju helt klart normbrytande. Dock undrar jag om ”dom” förstår hur mycket vi föräldrar kämpar hela tiden för att hjälpa och stötta våra barn. Vi försöker vara superföräldrar. Vi gör allt! Det vore ju bra om ”dom” lade mer kraft på att hjälpa de barn som faktiskt inte har fungerande föräldrar.

Jag har varit ”duktig” och bokat tid hos en psykolog. Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Jag skriver ju av mig här i bloggen och jag pratar med vänner men jag tror att det  kan vara bra för mig att prata med någon utomstående.
Jag skuldbelägger mig själv väldigt mycket. Kunde vi ha hjälpt C tidigare? Jag hinner inte med syskonen… Jag hinner inte med maken… Jag hinner inte med jobbet… Jag hinner inte med mig själv…

Imorgon har C ett läkarbesök inbokat för att följa upp medicineringen och på tisdag ska C skriva kontrakt med hemmasittarläraren. Det är bara att hoppas att veckan kommer att fungera!

Jag önskar så att vi kunde få slappna av någon gång. Att vi kunde få lite flyt… Att näsan kunde få vara över vattenytan lite och att det inte vore så tungt att simma.

Och jag skulle vilja ändra på spelreglerna…

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

Taggat som , , ,

september 23, 2015 · 16:32

Supermamsen?

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det...

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det…

Jag vill så gärna skapa bra förutsättningar för mina tre barn. Jag vill bygga upp deras självkänsla och att de ska känna sig trygga. Jag hjälper dem, curlar ibland, pratar med dem, lyssnar på dem, gosar med dem, tröstar dem, älskar dem… Jag försöker vara lugn, låg-affektiv, pedagogisk och tålmodig. Jag försöker låta bli att höja rösten. Jag försöker låta bli att skuldbelägga och anklaga. Jag försöker se saker ur mina barns perspektiv. Jag vägleder dem och lär dem saker om livet.

Jag ringer skolan och försöker få dem att förstå vad mina barn behöver stöd med. Jag går på olika möten för att skapa förutsättningar för att hjälpa mina barn… Jag messar och jag mailar – överallt känns det som – för att vi ska göra framsteg. Jag läser böcker, bloggar och andra tips. Suger in all information. Bearbetar och FÖRSÖKER göra ”rätt”.

Men….
Ibland brister jag.
Ibland skriker jag.
Ibland skuldbelägger jag.
Ibland anklagar jag.
Ibland har jag noll tålamod.

Jag är bara människa. En människa som lever med mycket psykisk press och oro. Som vaknar klockan 4 på morgonen alldeles för ofta och börjar grubbla och kan inte somna om. En människa som knappt har näsan över vattenytan.

IBLAND ORKAR JAG INTE VARA EN SUPERMAMMA!
Orkar du?

8 kommentarer

Under förälder, Stress, Vardag

Taggat som , , ,

september 19, 2015 · 18:42

Helg i huset

Det var därför C slutade gå till skolan. C löste ett problem som ingen såg och förstod. Klok unge jag har! <3

Det var därför C slutade gå till skolan. C löste ett problem som ingen såg och förstod. Klok unge jag har! ❤

Nu är det helg i huset och det är så tydligt att barnens behov är väldigt olika. 10-åringen har varit på kalas och ska sova över hos en kompis i natt. Imorgon har 10-åringen match. Full rulle hela helgen!

6-åringen tjatar om att hen vill leka med en kompis men jag orkar inte hålla på och ringa runt… Vi har i alla fall varit iväg och köpt skor till 6-åringen och gått två hundpromenader så lite stimulans har hen fått.

Jag lyckades få med alla tre barnen på förmiddagspromenaden. Vi var ute en timme. Jag är så glad att även C följde med. Fast hen klagade då och då på att hen var trött och ville vända eller gå en kortare promenad.

Egentligen behöver C också köpa skor. Innegympaskor till Friskis & Svettis. Men C orkade inte idag. Undrar när hen ska orka för det börjar bli lite akut…

Idag har 6-åringen lekt skola. Övat på att skriva siffror och räknat lite enkla +-tal. 6-åringen längtar efter läxor. Det gör faktiskt inte jag. Läxor fungerade inte alls för C. Det var en evig kamp med gråt och tårar. Det fungerar okej för 10-åringen. Men jag tror även hen skulle tycka att det vore skönt att göra jobbet klart i skolan och sen vara ledig som vi vuxna är när vi kommer hem (oftast från jobb i alla fall, men ledig kan jag nog inte kalla min tid 😉 ) En i huset leker skola och den andra får en ångestattack bara ordet ”skola” nämns! Skolpressen blev så stor att C slutade gå dit. Så olika det kan vara!

Nu blir det myskväll med film och godis för mig och 6-åringen. 10-åringen ska ju till sin kompis och C lär nog stanna vid datorn större delen av kvällen. Maken är iväg med en kompis och samlar välbehövlig energi.

Även om våra helger kan vara jobbiga ibland så är det ändå vilsamt om man jämför med vardagens klump i magen och den ständiga oron för bakslag.

En helg utan krav och måsten för C är en lugn helg! Skoköp får vi ta en annan dag! 🙂

Skogspromenaden gav energi! Hoppas C också kände det!

Skogspromenaden gav energi! Hoppas C också kände det!

2 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Syskon, Vardag

Taggat som , , , ,

september 18, 2015 · 20:11

Sökes: TÅLAMOD

C måste få växa i sin egen takt!

C måste få växa i sin egen takt!

Jag vet att vi måste skynda långsamt. Inte stressa och pressa. Men jag blir tokig! Det går ju i snigelfart. Jag är i ju för sig glad ATT det går. Om så bara 30 minuter för C i skolan på hela veckan.

30 minuter är lite i tid, men det är mycket i möda, och det är oerhört viktigt att det finns någon anknytning till klassen och till skolan. Det känns lite lättare att ta helg nu när C har varit i skolan även denna vecka. Skolan verkar fortfarande inte riktigt förstå och jag känner mig lite besviken över att de inte har hört av sig alls under veckan för att fråga hur C mår och hur det går… (”Kunskapshålet i skolan”)

Snigelfart är inte min grej. Inte ovisshet heller. Jag vill kunna veta. Jag vill kunna påverka. Men jag kan inte det! Varje dag måste jag vakna med den där oron. Så jobbigt för mig! Så jobbigt för C! För oss alla i familjen. Värst för C såklart!

Den där stressen över vad C missar i skolan är tung att bära. Vi får hem arbetsscheman och veckoplaneringar som visar vad alla de andra eleverna jobbar med. C jobbar inte alls… Men det kommer väl. Med oro och ångest i kroppen är det inte lätt att lära sig. Vi måste ha tålamod och låta det ta tid. Ge mig tålamod!

wpid-fb_img_1437577600128-1.jpgNu är vi hundvakter i en vecka. Det har ju varit svårt för C att ta sig hemifrån för att få frisk luft. Men idag var C ute med hunden själv i en timme efter lunch. Härligt! Egentligen vore hund bra att ha men det skulle vi aldrig hinna med. Perfekt att kunna låna ibland.

Nu är det återigen två ladda-batterierna-dagar för alla i familjen! Skönt!
Tiden rusar! Visst var det nyss måndag morgon?!

4 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

september 18, 2015 · 08:26

Curlar jag?

Jag sopar banan!

Jag sopar banan!

C har inte varit i skolan på hela veckan. Det har bara inte gått. Stor ångest och många tårar. C har känt sig misslyckad och dålig.

C har vilat hemma. Tittat på TV, spelat och försökt ta en daglig promenad runt kvarteret.

Idag kändes det extra viktigt att C kom iväg en stund. Jag är livrädd för att C ska bli hemma en hel vecka.  Sikta på måndag (”Imorgon ska jag gå!”). Misslyckas. Inte kunna gå på tisdag. Och så är vi där igen. I en snurr  av ångest…. Orkar inte det! Vill inte!

Så idag har jag försökt stärka, peppa och hjälpa C så mycket jag bara kan.
C tog faktiskt sin ta-vid-behov-medicin mot oro. C åt frukost.

Nu sitter jag i bilen på skolans parkering och väntar. C är i skolan. 🙂
Hen ska bara vara där i 30 minuter på mentorstid. Jag lovade C att vänta och köra hem hen innan jag åker till jobbet.

Om så bara en lilltå finns kvar i skolvärlden är jag glad. Lite kontakt måste C ha. Inte fastna helt i hemmasittandet.

Curlar jag? Det verkar som vissa tycker det. En 13-åring måste kunna ta lite eget ansvar.

Men min 13-åring kan inte det JUST NU. Min 13-åring behöver mer hjälp i vardagen än andra barn. Min 13-åring vill vara som alla andra men klarar/orkar inte det. Oron och ångesten tar för mycket energi men även aspergern har jag förstått  (”Ny kunskap”).

Jag struntar i om ”folk” tycker att jag curlar! Om det hjälper mitt barn att lyckas kommer jag att sopa banan varje dag! PUNKT.

Postat med WordPress för Android

14 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 15, 2015 · 19:13

Lösenordsskyddad: Avundsjuk

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Syskon, Vardag

Taggat som , , ,

september 13, 2015 · 13:16

Nytt grepp

Skam den som ger sig! Nu ska vi prova något nytt! Eftersom jag har min nya kunskap så förstår jag att C är trött. VÄLDIGT TRÖTT. Utmattad. Skolan verkar fortfarande inte riktigt förstå (”Kunskapshålet i skolan”) så då måste vi föräldrar bestämma och lära skolan. C slutade gå till skolan för att ingen förstod. Nu måste vi hjälpa C tillbaka.

Igår berättade vi för C om planen med hemmasittarläraren (”Överföring av kunskap”) och att C sakta ska vänja sig vid skolan igen. Skolträna. Någon timme på hemskolan och någon timme med hemmasittarläraren i en lugnare miljö. C blev arg och köpte inte riktigt planen tyvärr. C vill gå på SIN skola. Men C gick i alla fall med på att träffa hemmasittarläraren imorgon. Hoppas verkligen att C lyckas med det!

Skolan vill såklart att C ska vara på plats I SKOLAN. De har undervisningsplikt och skyldigheter att lära mitt barn olika saker. Om C inte är där blir det svårt för dem att lyckas med sitt uppdrag. Skolan vill ha en plan. Anpassad studiegång med ett visst antal ämnen och lektioner.

Vårt nya grepp är att skippa planen. Skolan kanske inte köper det, men det är det vi ska testa nu. C får själv vakna och känna efter varje morgon och gå till skolan när hen själv tycker att det KÄNNS BRA. Ingen press och ingen stress. Eftersom jag vet att C kan lyckas med i princip vad som helst om hen har den inre motivationen så hoppas jag att vi kan locka fram den på detta sätt (”Att simma i gelé”). På detta sätt kan C inte misslyckas för det finns inga förväntningar och inga krav. C kan bara lyckas! (Tack till dig på FB som hjälper mig våga ”trotsa” skolan…)

Nu hoppas jag att C, genom sin inre motivation och vilja, kan hitta sin egen väg tillbaka till skolan i en takt som passar C.

Tiden får utvisa hur det blir. En dag i taget…

Nu får C fylla på själv!

Nu får C fylla på själv!

4 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 11, 2015 · 21:23

Efter regn kommer solsken!

Det har varit en tuff vecka!

Det har varit en tuff vecka!

Sitter och skriver med en rabarberpaj i ugnen. Mums!

Veckan började med en lektion för C i måndags. Efter det har C varit hemma tisdag-torsdag. Det har känts helt hopplöst! Cs dagsform har varit riktigt dålig. Igår var en supertuff dag från början men den blev riktigt bra (”Nu bygger vi!”). C verkar ha funderat en hel del den här veckan på varför det har blivit såhär jobbigt (”Mamma, vad hände med mig egentligen…?”).

Men idag vaknade C och var på gott humör. C skulle gå till skolan en lektion. Och hen kom iväg UTAN PROBLEM. Jag är fortfarande chockad. Sen fick jag ett sms där det stod ”jag stannar en lektion till”. Jag höll på att svimma! Vilken dag! En underbar dag enligt vår nya måttstock! Det går verkligen upp och ner. Men efter regn kommer solsken brukar man ju säga! 😉

Solen tittar fram! :)

Solen tittar fram! 🙂

Nu på kvällen var C på sin nya aktivitet igen. Vi hade tur för C fick byta grupp och även kompisen fick gå i samma grupp. Vilken lycka! C tyckte att det var superkul!

Jag och maken ska ha ett ”möte” med C imorgon då vi ska berätta om vår plan för kommande vecka. Jag har fått många kloka råd från personer i olika grupper, bloggar och böcker. Nu ska vi prova ett nytt grepp! Men DET skriver jag om en annan dag!

Vila nu i helgen! ❤ Det ska jag försöka göra!

1 kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 10, 2015 · 22:06

Nu bygger vi!

Vi måste bygga upp C!

Vi måste bygga upp C!

En dag som började väldigt jobbigt blev trots allt en riktigt bra dag.

Jag bestämde mig för att vara hemma och stötta C. Det är inte lätt att vara konsekvent. C hade själv ”villkorat” datorn med skolan och vi gjorde en ”deal” (”Imorgon ska jag gå!”, Ond cirkel).

Tyvärr misslyckades C idag och då blev det ingen dator. Det känns hemskt att straffa med datafritt men jag känner ändå att C måste känna tryggheten i att det blir som vi har sagt och bestämt. Jag tror dock att vi framöver låter bli att ”villkora” datorn. Om C KAN gå till skolan kommer C att gå till skolan oavsett hur vi gör. Vi måste ha mer tålamod och vänta på Cs KAN. C måste hitta sin inre motor och motivation igen.

Idag satt C och jag och tittade på TV, vi pratade, tog en promenad och C klippte sig. Hen blev så fin!
Vi gick till Friskis & Svettis och köpte ett månadskort så att C får prova på att träna lite mer där. Efter det träffade C en kompis och de lekte ute i ett par timmar. Den datafria dagen blev bra! Om C hade fått spela idag hade hen inte kommit utanför dörren.

Vi måste bygga upp C. Kärlek har jag mycket av men jag måste ha mer tålamod…

wpid-20150910_213228.jpg

1 kommentar

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , ,

september 10, 2015 · 10:30

”En timme är för mycket!”

Jag försöker tänka så!

Jag försöker tänka så!

Idag gick det åt pipan! Vi hade bestämt att C skulle gå två lektioner idag. Även idag märktes det på C att det inte skulle fungera när jag väckte hen. Så vi bestämde att en lektion skulle C gå idag. På Skolans val. Jag påminde C att om hen inte kommer iväg idag så blir det datafritt tills C har varit i skolan igen.

C gick motvilligt upp men fick inte i sig någon frukost. C vägrade ta sin ta-vid-behov-medicin mot oro. Jag blir tokig på den ungen ibland. Så envis! Maken åkte i väg till skolan med syskonen.

Nu var det bara C och jag hemma. Tillsammans i ett vakuum av ångest. C började sparka i soffan. C skrek att hen känner sig hotad och pressad av oss. Att om vi tar bort datorn tänker C ALDRIG gå till skolan igen. Någonsin! C puttade mig. Gormade! Grät! Skrek att jag inte förstår hur hen mår. Skrek att hen gör sitt bästa hela tiden och att vi aldrig är nöjda. Skrek att vi gör så att hen känner sig misslyckad och värdelös! Oj vad jag kände mig tom och ledsen inombords. Jag vill hjälpa och bygga upp mitt barn men istället ökar jag Cs känsla av att inte lyckas (”När C faller”).

Hemmasittarläraren sa till oss att vi måste vara konsekventa. Har vi sagt att det ska vara datafritt så SKA DET VARA DATAFRITT. Det gick inte att ta elkabeln och åka till jobbet och lämna en gråtande skrikande C.  Så jag är hemma idag och försöker se till att C får en okej dag utan sin dator (”Bojen”, ”Den där datorn…”).

Jag försöker vara klok men sen när det bränner till brister jag och säger fel saker till C i alla fall. Det är så svårt!

I måndags var C i skolan i en timme. En timme är INGENTING! Jag kan förstå att det är mycket för C… Men att det ska vara så svårt är obegripligt. Jag jobbar så hårt på att försöka förstå. Jag vill låta detta ta tid och hålla mig lugn men jag känner hela tiden en stress att vi måste öka skoltiden, skynda på lite… Framförallt inte låta C vara hemma en hel vecka. Jag är livrädd för förra läsårets vardag.

För en stund sedan ropade C på mig och sa att om hen får spela nu kommer hen garanterat gå till skolan imorgon. Annars ska vi ge hen en datafri månad och inte köpa ett Friskis & Svettis-kort som C vill ha. Detta om något bevisar ju att C är databeroende. Jag sa ”Nej!” och nu ligger C i soffan och gormar.

Nu ropade C igen att jag vill att hen ska må dåligt och vara orolig. Att datorn tar bort oron och att om jag inte låter C spela så är det JAG som gör att C mår dåligt.

Jag vet att jag gör rätt. Tror jag…

Men hur länge ska jag orka…?

8 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , , , ,