Etikettarkiv: hemmasittare

juli 24, 2015 · 10:21

Snart kommer den så kallade vardagen

wpid-20150717_114446.jpg

Två veckor kvar på min semester.

Den 20 augusti börjar skolan igen. Jag har hört vänner uttrycka att det ska bli skönt att komma in i vardagen igen. De längtar till vanor, rutiner, vardagslunken…

När jag tänker på vardagen får jag nästan panik. Jag blir livrädd.

Vilken vardag ska jag längta till? Vardagen då Calle ska göra ännu ett skolförsök? Hur vi på morgonen går upp och peppar och hoppas att idag ska det fungera. Hur Calle får en ångestattack och skriker och gråter. Han känner sig värdelös för han klarar inte av att gå till skolan idag heller. Syskonen som står i hallen och väntar. 10-åringen som börjar bli stressad för om vi inte går snart kommer han försent till skolan.

Ska jag längta till vardagen då jag antingen får stanna hemma med Calle eller återigen komma försent till jobbet?

Ska jag längta till vardagen då Calle ringer mig på jobbet och gråtandes skriker ”Jag hatar mitt liv! Jag klarar inte det här! Du måste komma hem!”?

Ska jag längta till möten med psykologer, läkare, elevhälsovårdsmöten på Calles skola?

Ska jag längta till tider att passa? Ska jag längta till alla krav vi måste ställa på Calle? Ska jag längta till den ständiga klumpen i magen och undran över hur dagen kommer att gå?

Vi har ingen vardagslunk. Veckan i stugan har haft sina prövningar med ny miljö och utflykter. Det har ibland varit riktigt jobbigt.

Men vardagen gör mig livrädd.

19 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

juli 21, 2015 · 21:15

Jag glömde mig själv

wpid-20150724_171945-1.jpgwpid-20150719_181148.jpg

Det senaste året har varit tufft. Riktigt tufft. Vi har varit i en ond spiral. C har mått dåligt. Vi föräldrar har varit trötta och mått dåligt. Vårt tålamod har varit noll. Vår ork har varit noll. Vi har känt oss otillräckliga och misslyckade.

Att ha ett barn som inte går till skolan skapar en enorm stress. Oron är ständigt där och den stora frågan: Vad har vi gjort för fel?

I denna onda spiral tappade jag bort mig själv. Jag slutade tänka på mig. Jag kände mig skyldig om jag gjorde något bara för mig.

En vän blev orolig för mig. Hon sa att det finns en anledning till att det på flygplan står att man ska ge syrgas till sig själv först, sen till barnen. Har man inget syre själv så har man inget att ge.
Väldigt klokt och logiskt.

Jag började efter årsskiftet att prioritera mig själv. Ta långa promenader, träffa vänner, låsa till toaletten och sitta en stund…

Jag köpte också boken ”Lär dig leva. Mindre stress. Mer närvaro” av Mats och Susan Billmark. Den boken har hjälpt mig mycket på vägen.

Jag mår så mycket bättre nu. Och jag har mer att ge.
Tur att jag hade en så klok vän. Utan henne hade jag nog vissnat.

Postat med WordPress för Android

2 kommentarer

Under Boktips, Stress

Taggat som , , , ,

juli 19, 2015 · 08:54

Lösenordsskyddad: Det stora sveket från skolan

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , ,

juli 17, 2015 · 20:37

Toppar och dalar

Igår hade C en av de värsta ångestattackerna hittills. Vi hade åkt  bil i 6 timmar och kommit fram till stugan vi ska låna i en vecka.

C har varit i stugan förr, när hen var 8 år var vi här senast.  C minns stället och vill egentligen vara här. Men igår blev det för mycket.

När vi hade ätit middag i stugan och hela familjen skulle gå på en kvällspromenad så bröt C ihop totalt. Hen ville hem. Hen grät och skrek. Låg på golvet och bankade.  Ålade. Skrek att hen inte ville vara här. Att vi måste åka hem!

Jag visste inte hur jag skulle hantera C. Som tur var hade maken och syskonen gått i förväg så de slapp se sitt storasyskon bryta ihop.

Jag försökte krama C, prata med hen. Men jag nådde inte fram. Tillslut skrek hen ”Ge mig nycklarna till bilen! Jag sätter mig och väntar där tills vi kommer hem! Jag känner mig tryggast hemma! Jag mår bäst där! Jag vill hem!!!”

Jag låste upp bilen och C gick och satte sig där. Jag gick in i stugan och grät så jag hulkade. Hur ska jag kunna hjälpa mitt barn? Jag hörde hur maken och syskonen närmade sig huset efter promenaden. Snabbt torka mina tårar och på med ett leende. Syskonen frågade varför jag och C inte kom. Jag svarade att C var trött. 10-åringen tittade på mig med en blick som sa ”Jag vet nog vad som hände mamma”.

Efter en stund lugnade hen ner sig och jag lyckades få med mig hen in i stugan och vi tittade på film hela familjen.

Gjorde vi fel som tog med hen hit? Att vi utsätter hen för dessa påfrestningar… Jag vill att C ska se och uppleva saker. Hen kan ju inte bara vara hemma. Hen måste träna på att klara av att byta miljö. Hen ska börja 7:an i ny skola i höst. Hur ska det gå?

Idag har det varit bättre. Vi har varit på stranden. C har mått okej. Men vi får peppa och lugna hen hela tiden. Vi kan inte slappna av. Så är vår semester. Vi är på helspänn. Vi måste ligga steget före. Men vi har iallafall inga tider att passa. Och vi behöver inte pressa C med skola.

Sovdags! Imorgon är det nya utmaningar.

Postat med WordPress för Android

10 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare

Taggat som , , ,

juli 15, 2015 · 12:49

Semester?

Imorgon är det meningen att vi ska åka. Vi förbereder, packar och fixar. Vi låtsas att allt är lugnt. Vi låtsas att vi vet att vi kommer att lyckas att ta oss iväg…

Men vi vet att C, som under skolåret har varit en hemmasittare, nu har blivit en innesittare. Bara att ta sig utanför hemmet är svårt. Vi vet att morgondagen kommer att bli en utmaning. Vi vet inte hur Cs dagsform är. Men vi hoppas och låtsas att imorgon ska vi åka på semester.

Bit ihop! Kämpa!

Postat med WordPress för Android

2 kommentarer

Under Diagnos, Semester

Taggat som , ,

juli 15, 2015 · 09:25

Lösenordsskyddad: En tillbakablick – Letar tecken på autism

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Vardag

Taggat som , , , , , ,

juli 14, 2015 · 06:08

Om mig

wpid-fb_img_1437299287502.jpg

Jag är en medelålders (tydligen, när hände det???) gift trebarnsmamma som bor i ett 60-talshus med potential i en förort. Mina busungar är 13 (C), 10 (E) och 6  år (L).

Den här bloggen är mest tänkt som min terapi. Jag behöver skriva av mig! Men om någon annan hittar hit och tycker det jag skriver är intressant så är ni varmt välkomna! Jag undanber dock negativa kommentarer. Jag vet att det finns andra människor som har det tusen gånger värre (och bättre!) än jag. Jag lever mitt liv och kan bara förhålla mig till det.

Jag kommer att skriva mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn. Och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig. Mitt äldsta barn, C, fick nyligen en diagnos, högfungerande autism (asperger).

Jag kommer att skriva en hel del om de utmaningar vi möter med hen varje dag och hur det påverkar vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan ha ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen!

Jag kommer att gå tillbaka i mitt liv som mamma, börja från början. Ut med alla ord och alla tankar. Det blir en beskrivning av vägen för min busloppa som blev en hemmasittare med autism.

Jag kommer även skriva av mig om andra saker som jag grubblar på och som händer i mitt liv.

Jag kämpar på! Vi ses!

4 kommentarer

Under Anpassningar, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Låg-affektivt bemötande, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , , , , ,