Jag har gjort några bilder som rör mitt liv som NPF-förälder.
Fritt fram att dela.
Etikettarkiv: npf-förälder
År läggs till år
Nu har ett år till passerat och mina barn har hunnit fylla 17, 14 och 10 år under våren. Om jag tittar tillbaka på året som har gått så har det varit både framsteg och bakslag.
C (17 år) tog förra sommaren moppekörkort vilket var en stor seger. I övrigt har C inte direkt kommit vidare. C har fortfarande inte en fungerande skolgång.
L (10 år) mår bra nu då vi har hittat en ADHD-medicin som fungerar. Det går bättre med både koncentration och kompisar.
För E (14 år) är det dock tufft nu. Från stora framsteg med skolan i höstas till helt hemma igen. Vi kämpar på.
Ibland är jag imponerad av att vi föräldrar fortfarande orkar stå upp. När jag tänker på allt vi gör så är det helt galet.
Mina barn är helt fantastiska. Jag kommer att kämpa och stötta dem så länge det behövs. Insikten om att det kan behövas väldigt länge är tung, men på något sätt ska jag orka.
Idag ska jag njuta av våren!
Dela detta:
Under Diagnos, förälder, Hemmasittare
Förhandsboka boken
Till min glädje har jag fått frågan om hur man förhandsbokar min bok. 😊
Min bok handlar om hur min NPF-förälderresa har utvecklat mig som pedagog. Målet är samsyn mellan pedagoger och vårdnadshavare och en ökad förståelse för ett annorlunda föräldraskap.
För förhandsbokning mejla till: info@kikkuli.com
Ange ämne ”Förhandsboka Supermamsen”
Skriv namn och adress i mejlet.
Trevlig helg! 🌸
Dela detta:
Om min föreläsning riktad till pedagoger
Dela gärna med skolor i Stockholmsområdet!
Dela detta:
Om NPF-mammors kamp i nya numret av Amelia
I nya numret av Amelia finns ett reportage om hur vi NPF-mammor kämpar för att stötta våra barn och försöker få livet att gå ihop.
Supermamsen är med på ett litet hörn och några andra kämpande mammor. Det betyder mycket att media vill visa vår synvinkel. Kunskapen behöver öka och fördomarna minska.
Jag hoppas även att min bok som kommer ut på Kikkuli Förlag i december bidrar till kunskap, ökad förståelse och samsyn mellan föräldrar och pedagoger.
Följ gärna min sida Supermamsen på Facebook om du vill läsa mina och andras tankar om NPF och hemmasittare.
TILLSAMMANS 💪
Dela detta:
Under förälder, Förståelse
Mitt andra perspektiv
Jag skrev i inlägget om att jag ska ge ut en bok på Kikkuli Förlag i början av 2020 att jag har ett annat perspektiv. Ett perspektiv som jag aldrig har nämnt i bloggen eftersom bloggen har varit, och kommer fortsätta att vara, min ventil som förälder.
Mitt andra perspektiv är att jag är fritidspedagog och lärare och arbetar på en F-6-skola. Jag har några gånger fått frågan vilket mitt yrke är och när jag har svarat har de sagt att de har misstänkt att jag är just pedagog. Jag har dock verkligen behövt bloggen som förälder och jag har många gånger känt mig väldigt negativ mot skolor vilket har gjort att jag nästan har känt mig illojal mot, och besviken på, min egen yrkeskategori.
Under min resa de senaste åren har jag märkt vilket stort glapp det ofta är mellan pedagoger och föräldrar. Jag blev faktiskt förvånad över det eftersom jag inte alls hade tänkt på det innan jag själv blev en NPF-förälder. Det är lätt att tro att man kan mer än man kan. Att man förstår mer än man förstår. Autism- och ADHD-kurser är bra men går inte att jämföra med egen erfarenhet. Det är så tydligt nu att vi ser olika saker och hur mycket bättre vi skulle kunna stötta elever med bättre samsyn och mer kunskap. Jag hoppas att mina dubbla perspektiv kan bidra till just samsyn mellan föräldrar och pedagoger/rektorer. Jag har också många gånger blivit chockad över hur vi har blivit bemötta genom åren och att vi har mötts av så mycket misstro som föräldrar. En sådan pedagog vill inte jag vara!
Jag tänker så här – det kan väl inte vara så illa att det måste vara självupplevt alltihop. Att ingen som inte har haft en hemmasittare eller barn med en NPF-diagnos kan förstå. Min förhoppning är att boken ska göra så att pedagoger kan förstå elever och föräldrar bättre utan att själva ha upplevt det. Helt enkelt lita på vår upplevelse. Vi är många med liknande upplevelser som lever liknande liv. Jag vill också att föräldrar ska få en större inblick i pedagogers utmaningar.
Boken kommer att innehålla en hel del ur föräldraperspektivet från bloggen och mycket nytt ur pedagogperspektivet. Jag hoppas att den kan passa alla som känner igen sig, pedagoger som är nyfikna och vill lära sig mer, utredare på Socialtjänsten som vill få en inblick i ett extra utmanande föräldraskap, BUP, handläggare på Försäkringskassan, anhöriga som behöver större förståelse…
Min dröm och vision är att boken ska öppna dörrar och leda till samsyn, samarbete och ömsesidighet mellan alla instanser som arbetar med barn och familjer på något sätt. Det blir inte en fackbok utan en bok fylld med tankar och upplevelser både som förälder och pedagog. Olika scener ur verkligheten. Med barnens bästa i fokus!
Dela detta:
Under Anpassningar, Boktips, Förståelse, Hemmasittare, Skola
”Tack snälla mamma! Nu blir jag mätt!”
E, 13 år med ADD och selektivt ätande, äter mer och mer begränsad kost. Jag hoppades att det skulle bli bättre med åldern men det verkar tyvärr inte så. Det börjar bli riktigt jobbigt. I princip fungerar bara chicken nuggets-meny från McDonalds just nu. Vissa dagar, som idag, måste vi åka dit två gånger. Dyrt blir det, men vad ska vi göra?
I veckan var E hemma från skolan onsdag till fredag. Efter en fin skolstart på tisdagen slog tröttheten till. När jag kom hem från jobbet vid 17-tiden var E helt skakis. Hen hade inte ätit någonting på hela dagen.
En dag fick jag ett sms från E precis när jag skulle ta min rast på jobbet. Hen skrev ”Mamma jag mår jättedåligt. Är så hungrig.” Just den dagen hade jag bilen så jag använde min rast till att stressa hem med mat från McDonalds till E. När jag kom hem med maten och överraskade E så fick hen tårar i ögonen och sa lättat ”Tack snälla mamma! Nu blir jag mätt!” Sen fick jag en kram. Älskade barn. ❤
Vi har mycket mat hemma. Mat i frysen att värma och oftast rester i kylen. Vi har frukt och grönsaker. Bröd, pålägg, yoghurt, flingor… E äter inget av det.
Förr kunde jag åtminstone oftast lyckas få i E ugnsbaguette, toast, amerikanska pannkakor eller scones till frukost innan jag åkte till jobbet. Nu funkar inget av det.
På jobbet har jag konstant dåligt samvete. Det är jättejobbigt att veta att E är så hungrig hemma men ändå inte kan äta sig mätt. E lider enormt mycket av detta.
De dagar E är i skolan är det lite bättre. E äter inte skolmaten men kan efter skolan ibland gå och köpa något att äta med sina kompisar. Oftast blir det något onyttigt men bättre det än inget…
Vi har haft kontakt med dietist. Det hjälpte inte. E får inte i sig näringsdrycker.
Jag vet ärligt talat inte hur vi ska hjälpa E med detta. 😢
Dela detta:
Självklart för andra – mirakel för oss!
Vi föräldrar som har ett extra utmanande föräldraskap ser ofta saker som mirakel. För andra kanske det är självklarheter.
På min Facebook-sida bad jag föräldrar fylla på med vardagsmirakel. Resultatet är detta blogginlägg.
Vårt liv är ofta tufft! Men vi har många mirakel!
- Att få ett ”hej” när barnet kommer hem! Glädje varje gång det sker!
- Att få ett ja istället för ett nej när jag kommer med ett förslag!
- När barnet hjälper till frivilligt och utan att man sagt något.
- När vi äter tillsammans.
- När alla tre barnen är i skolan samtidigt.
- När barnet delar med sig.
- Att barnet åker till skolan även om syskonet är hemma med sjukdom.
- När barnet ger en spontan kram.
- När hela familjen äter samma mat.
- När barnet klär på sig en skoldag.
- När hon vill umgås med oss i vardagsrummet
- När barnet säger tack för maten, helt spontant när han lämnar bordet.
- När tänderna blir borstade!
- När man får höra -” jag drar ut och cyklar”….
- När lillebror blir inbjuden på rummet och man hör skratt.
- När man får borsta håret OCH sätta upp det innan skolan.
- När barnet frivilligt vill duscha och tvätta håret.
- När barnet som vägrar knappar i kläderna sedan 2 års ålder (alltså 6 år) på eget initiativ vill ha skjorta eller jeans (bara mjuka byxor som är ok).
- När alla barnen kan sitta mer än 3 minuter tillsammans vid matbordet utan utbrott eller att någon av dem inte går ifrån bordet eller inte har kommit till bordet.
- När de har gått mer än 2 dagar utan samtal från skola/fsk.
- När sönerna kan diskutera och ändå hålla sams.
- När jag frågar sonen om han laddar ner appar utan att fråga och får svar klart och tydligt (grav språkstörning)
– Men mamma, du jobbar så mycket och är aldrig hemma, så du hör inte när jag frågar! ❤️
Till saken hör att jag lämnar och hämtar i skolan så jo, vi är hemma samtidigt - När sonen provar en ny maträtt, och gillar den! Det var dessutom fisk i sås! 👌👌
- När vi åker bil och sönerna, i baksätet, håller sams.
- När dottern plötsligt tar på sig ett par strumpor!
- När barnet är i skolan en hel dag!
- Inget utbrott varken dagen innan eller dagen efter ”Skoljoggen”.
- Orkar och vill gå på kalas hos klasskompis (som enda aktivitet på hela helgen) Lördag – kalas. Söndag – vila. Istället för Lördag – vila, Söndag – vila. Yay
- När mitt barn blir bjudet på kalas.
- När storasyster med diagnoser klarat mopedkörkort och får med lillebror med diagnoser och hemmasittare ut på en tur på moppen och han älskar det
- När en av sönerna inte har duschat eller badat på flera veckor trots att vi påmint, tjatat, föreläst om tonårs-svett, hormoner och hygien, bönat och bett och man plötsligt helt utan förvarning hör hur han fyller badkaret med vatten och tar ett bad. Lycka
- När barnet tar på bilbältet utan tjafs.
- Överväldigande lyckokänsla när jag handlade i närbutiken med -05 och -06. (2 av 3 ”hemmasittare” med NPF) Tänkte att det är en högoddsare att personalen skulle tippa på att det är mina barn, de hade sett mig flera gånger i veckan de senaste åren men aldrig tillsammans med barnen.
- När 13-åriga supersnurrot tvättar händerna direkt utan tjat när han kommer innanför ytterdörren.
- När 15-åringens 27 000 tops (dagligen) med mascara helt plötsligt hamnar i soporna utan yttre våldspåverkan 😱🙏🤞 Mamma här fick en smärre lyckochock
- När hon frågar hur man mår.
- När hon självmant följt regeln om att ta en promenad under sina hemmastudiedagar (vi väntar på förnyandet av färdtjänsten
Allt detta är exempel på sådant som kan få oss att glädjas och förundras.
Visst har vi många mirakel! 😊
Tack till alla er som delade med er av era mirakel! ❤
