Etikettarkiv: skola

januari 6, 2016 · 12:03

Skuldträsket

Hem och skola måste samverka med varandra!

Hem och skola måste samverka med varandra!

Jag börjar känna mig orolig. Riktigt orolig.

Svenska skolan är dålig (enligt många) och våra barn är ouppfostrade (enligt lika många). Skolan skyller på dåligt föräldraskap. Föräldrar skyller på okunnig personal.

Mitt i detta finns våra barn. Ingen vill riktigt ta ansvar för deras framtid.

Jag är övertygad om att de flesta föräldrar gör allt för att uppfostra sina barn och stötta dem likväl som de flesta lärarna gör allt för att stötta och hjälpa sina elever.

Så länge ekonomin styr som den gör kan det aldrig bli riktigt bra. Svenska skolan behöver mer resurser.

Alla elever har rätt till utbildning utifrån sina förutsättningar. Alla elever är olika.

Vad händer om alla bara skuldbelägger och ingen tar ansvar? Det blir som ett meningslöst evigt krig utan vinnare.

Tyvärr har kriget förlorare. Våra barn.

 

 

 

 

 

4 kommentarer

Under Diagnos, Skola, Uncategorized

Taggat som , , ,

december 21, 2015 · 11:59

Vilken form av avlastning och stöd behöver ni?

20151221_105620.jpg

Ja, inte vill jag ha en avlastning då vår familj splittras och vi måste tvinga iväg C då och då till ett ställe hen inte vill vara på. Jag vill inte att C ska känna sig ovälkommen och bortvald av sin familj. Jag tar i så fall mycket hellre hjälp med det av t ex mina föräldrar, svärmor och min syster med familj.

Kära Socialtjänst,

  • Jag vill ha någon som kommer och hjälper till med städning, lagar mat ibland, handlar… På det sättet kan jag spara energi som jag kan lägga på mina barn. (Jag tror att mina barn hellre vill vara med mig och maken än att bli ivägskickade för att vi ska bli avlastade.)
  • Jag vill ha någon som har en helhetsbild av vår familjs situation och som kan hjälpa oss framåt och se till att olika instanser (skolan, BUP, Socialtjänsten,LSS, Mellanvården osv.) har samma information och jobbar mot samma mål.
  • Jag vill ha mer förstående skolpersonal som kan se hur komplext detta är och inte skuldbelägger oss föräldrar och stressar på med Skolplikten.
  • Jag vill ha ett åtgärdsprogram för C med tydliga kortsiktiga mål och metoder samt datum för uppföljning och utvärdering. Det vi fick är ett skämt!
  • Jag vill ha en stödperson till C i skolan.
  • Jag vill ha mer ekonomiskt bidrag då vårdbidraget inte alls täcker utebliven lön för två föräldrar.

Jag önskar att Cs förra skola hade lyssnat på oss från början. Då kanske vi inte hade varit i den här sitsen idag…

Jag önskar att vi föräldrar hade förstått bättre och att vi hade litat på C på en gång.

Jag önskar att C (och syskonen såklart!) ska bli bemött med förståelse och respekt och att personalen kan se att hen försöker sitt bästa efter sin förmåga och att ”trotset” inte behöver handla om dålig respekt utan snarare för höga krav.

Jag önskar att omvärlden får en större förståelse för autism (och andra osynliga diagnoser). Det är osynligt men det finns där.

Jag önskar att mina barn ska få må bra!

Jag önskar att hela min familj, och alla andra familjer som kämpar, ska få läka i lugn och ro utan press.

Jag önskar…. ❤

8 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , , , , , , ,

december 19, 2015 · 12:29

Turbulent vecka

God Jul! <3

God Jul! ❤

Jag är helt slut! Vilken vecka!

I måndags fick vi reda på att 10-åringens skola hade gjort en orosanmälan till Socialtjänsten baserad på 10-åringens frånvaro och mående. 10-åringen var hemma en del före höstlovet för magont/stress. Jag mailbombade skolan  om 10-åringens mående då hen även klagade på stökig klass osv. Jag fick inte direkt någon respons från skolan angående detta.

Jag blev sjukskriven efter höstlovet och sedan dess har 10-åringen knappt någon frånvaro alls (bara två dagar) och mår mycket bättre. Men skolan slår ut frånvaron på terminen och då var frånvaron för hög… Känns som lite dålig tajming, eftersom det går bättre nu, så jag blev jätteledsen. Skolan sa att de gör anmälan för att hjälpa oss och av välvilja. Den välviljan har gett mig magont och stora sömnsvårigheter hela veckan. Även om jag vet att vi gör allt och inte har något att dölja.

I tisdags var det motstånd i C. Jag tjatade/peppade/pressade (så svår balans) och lyckades få iväg C till hemmasittarskolan. C kom dock hem arg och ledsen efter ca. 1,5 timme (skulle vara där i 3 timmar). Hen hade blivit hemskickad för att hen inte ville jobba! Jag blev så irriterad på läraren. Han hade också gjort en orosanmälan på C förra veckan baserad på låg närvaro (Skolplikten var inte uppfylld). Schysst att skicka hem ungen då…
I tisdags gick inte 10-åringen till skolan. Hen hade huvudvärk (somnade sent i måndags pga stor konflikt med C på kvällen och 10-åringen sa till mig vid nattningen att hen vill byta till en vanlig normal familj och att hen hatar sitt liv). Jag försökte nästan tvinga 10-åringen till skolan med tanke på vår nya vetskap om hens orosanmälan.

I onsdags vaknade C och kände sig sjuk. Ont i halsen, hes och hängig. Med två orosanmälningar på halsen, främst baserade på frånvaro, så är det inte helt lätt låta ett barn vara hemma och vara sjukt i lugn och ro. Jag dubbelfrågade och dubbelkollade C. Men hen verkade hängig och lät hes så hen fick vara hemma.
Jag ville stötta 10-åringen så jag var med hen i skolan hela dagen. Klassen är verkligen stökig så jag kan förstå att det är jobbigt. 6-åringen var glad och pigg.

I torsdags fick C vara hemma. 10-åringen var stabilare och gick till skolan själv. Jag, som är livrädd för att även 6-åringen ska börja må dåligt, följde med hen till skolan och var med hela dagen.

I fredags sa C att hen mådde bättre. Hen har kurs på fredagar så det är en viktig dag. När vi hade ätit frukost sa C plötsligt att hen fortfarande kände sig sjuk och inte kunde gå. Jag kände mig ganska säker på att det var ett motstånd som C hade byggt upp efter två dagar hemma. Jag tvingade dit hen med hot om datafri helg annars. Hen gick dit med stor ilska men sen hade det gått hur bra som helst sa läraren! Hur ska jag veta vilken nivå C är på och vad som är rimligt gällande press? Tur att det fungerade och var lagom denna gång! Maken lämnade syskonen som båda tog sig iväg utan problem.

På eftermiddagen hade vi möte med Socialtjänsten och personal från 13-åringens och 10-åringens skolor. Oj vad jag kände mig pressad och nervös inför det mötet!
Mötet gick dock jättebra. Det märktes att skolorna tycker att vi gör ett bra jobb och de sa att vi har fina, glada och sociala barn. Däremot är det oroade över hur VI ska orka. Vi skulle själva fundera över helgen på om vi tror att vi kan bli hjälpta av någon form av avlastning och i vilken form i så fall. Om vi ska ha avlastning måste ju C gå med på det och i nuläget känns inte det så troligt. Vi får se…

Och nu är det snart jul. Jag är sjukskriven 100% för utmattning. Maken är också delvis sjukskriven för samma sak. Vi är helt slut efter denna turbulenta vecka med oro, stress, press… Och inte bara denna vecka. Vi har haft ett tufft år…

Jag vet att alla barnfamiljer är stressade inför julen. Men ärligt talat… Gnäll inte! Så känner jag faktiskt. Byt liv med mig så ska ni få känna på stress.  Och jag vet att det finns de som har det värre än vi…

Usch nu känner jag mig bitter. Gillar inte det… Är bara SÅ TRÖTT. I natt kunde jag inte sova… Låg vaken i tre timmar…

På tisdag eftermiddag börjar jullovet för mina barn. Det ska bli skönt att slippa skolpressen i några veckor. Jag är dock rädd för bakslag efter jul… Men det får jag ta då om det kommer…

God Jul!

11 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , , , ,

december 14, 2015 · 16:58

Dubbla budskap

Vi bryts sönder av samhället känns det som... :(

Vi bryts sönder av samhället känns det som… 😦

”C måste få ta det lugnt!”

”C måste komma varje dag!”

”C måste jobba när hen är här!”

”Det är bra om C kommer hit i alla fall!”

”Vi gör en orosanmälan till Socialtjänsten grundad på Cs låga närvaro!”

”Vi skickar hem C om hen inte jobbar!”

Hur är det meningen att vi ska förhålla oss till allt detta? Det är dubbla budskap hela tiden.
I morse var C trött och låg. Jag lyckades trots detta få iväg hen till hemmasittarskolan. Hen skulle vara där i 3 timmar men hade blivit hemskickad av läraren efter 1,5 timme för att hen inte hade orkat jobba. C var arg och ledsen när hen kom hem. Det kan jag förstå! Och jag känner mig sur. Det tog mycket möda för mig att lyckas i morse och så skickar läraren hem C.

Förra veckan sa skolan att de måste göra en orosanmälan till Socialtjänsten baserad på Cs låga närvaro. Lite dubbelt då när det är skolan som skickar hem C…

Och dagen blir bara bättre och bättre. Maken hade fått ett telefonsamtal från skolsköterskan på 10-åringens skola. De ska göra en orosanmälan till Socialtjänsten på 10-åringen för att vi ska få hjälp. Av VÄLVILJA säger hon. Jaha, tack så jättemycket! Skolan har inte kallat oss till ett enda möte angående 10-åringens mående. HUR kan det vara av välvilja? 10-åringen är mer i balans nu när jag är hemma. Jag hämtar lite tidigare från fritids, vi umgås mer…

Just nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet och gråta. Jag är så ledsen och trött på allt detta. Jag vill byta liv med någon. Allt är så sjukt orättvist!

Kan vi inte få läka ifred? Vi är ju i en process som sakta går framåt. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till…

Jag är sjukskriven för bland annat sömnsvårigheter och magont (IBS). Skolans så kallade ”välvilja” lär knappast göra mig bättre.
Jag orkar inte kämpa i motvind hela tiden… 😦

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , , , , ,

december 9, 2015 · 17:49

Stress och press

Nu när vi börjar ta oss framåt så byggs nya hinder känns det som! :(

Nu när vi börjar ta oss framåt så byggs nya hinder känns det som! 😦

C har varit helt fantastisk den senaste veckan. Hen har varit i hemmasittarskolan 9 (!!!) dagar i sträck 3 timmar/dag. Vi är så otroligt stolta och glada över dessa framsteg. Vi följer våra uppställda regler och rutiner hemma och märker att C finner en trygghet i att veta vad som gäller. Det är skönt för oss föräldrar också att inte ha en förhandling om allt.

I tisdags hade vi ett möte med hemskolan och hemmasittarskolan. Det var kurator och rektor från hemskolan samt läraren från hemmasittarskolan som var med. Vi gick dit med en känsla av ”Yes! Nu går det framåt!” men kom därifrån låga och ledsna. Anledningen till det är att hemskolan sa att de ska göra en orosanmälan till Socialtjänsten på grund av Cs låga närvaro/höga frånvaro. Vi kände oss väldigt snopna. Det går ju framåt nu! Mer än någonsin! Men tydligen räcker inte närvarotimmarna för att uppfylla skolplikten. Jag visste inte att det finns en gräns för det…? Det känns som så OTROLIGT dålig tajming.

Och mitt i detta står vi nu och måste sätta mer stress och press på ett barn som eventuellt är utmattat. Hemmasittarläraren låter övertygad om att Cs motstånd och låga energi beror mest på att hen lägger så mycket energi på att försöka styra och bestämma. Jag är inte lika övertygad. Jag känner mig återigen misstrodd och kluven. Kan vi inte få njuta lite av framgången? Se vad som händer om vi fortsätter i detta spår?
Men nej, tydligen inte. Nu pressar vi på lite och lägger till lite möten på Socialtjänsten så att vi föräldrar måste lägga energi på det… Suck… Jag är så uppriktigt trött på att kämpa i motvind hela tiden…

Idag blev det, som ett brev på posten, en hemmadag för C. Hen tappade all motivation efter mötet igår. Jag hoppas att C tar sig iväg imorgon igen.

Igår eftermiddag var jag på Aspergercenter på en föräldraträff för syskon till barn med asperger. 10-åringen ska få gå den kursen. Hen vill verkligen gå. Kursen drar igång i januari och jag tror att det blir jättebra!

På kursen igår var det så skönt att få prata med andra föräldrar som VET hur det är. Som vet hur det drabbar syskonen och hela familjen på olika sätt när någon har en funktionsnedsättning. Det var många föräldrar som är sjukskrivna. Själv var jag hos läkaren idag igen och fick min sjukskrivning förlängd en bit in i februari. Skönt!

Jag pratade också med en kvinna igår som har haft en hemmasittare som nu har kommit tillbaka till skolan. Det var skönt att höra att det finns hopp!

Vi kämpar på!

9 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Taggat som , , , , , , , , , ,

november 27, 2015 · 11:38

Att hjälpa C lyckas – bryta mönster, bygga rutiner, göra anpassningar och spara energi

Vi måste forma en tillvaro som C kan hantera!

Vi måste forma en tillvaro som C kan hantera!

C fick sin aspergerdiagnos i somras 13 år gammal. Detta innebär att vi länge har haft orimliga krav på C och behandlat C fel. Detta gäller både oss som föräldrar och skolan. Det har vi förstått nu.

C har varit hemma från skolan sedan november-14 (ht i åk 6). Nu gör vi små framsteg. Det går inte på räls (inte ens i närheten!) och det blir tuffa bakslag och låsningar. Men jämfört med i våras går det ändå sakta framåt.

C har inte velat kännas vid sin diagnos och sina svårigheter. Det är fortfarande så. Men med energipratet vi hade har vi ändå hittat en liten öppning för samtal. Vi har börjat komma åt Cs tankar och känslor lite i alla fall.

För att hjälpa C har vi börjat med följande upplägg (som är under prövning nu och ska justeras):

Morgonrutin
Maken och jag är båda hemma på morgonen. Detta är ett måste just nu!
(Jag vet att många ensamstående föräldrar har denna kampen och jag förstår att det måste vara otroligt tufft! <3)

Maken är (oftast i alla fall)  ”huvudansvarig” för syskonen och jag för C.
Vi väcker syskonen ca. kl. 6:30 och hjälps åt med att få i dem frukost osv. Maken och syskonen går hemifrån ca. kl. 7:30.
Ca. kl. 7:30 Jag väcker C.
Att hen går upp när syskonen har gått hemifrån sparar mycket energi (trängsel i badrummet, tjafs vid matbordet osv). Senare väckning ger mindre ”dötid” så att C slipper tänka och fastna i soffan med mobilen.
Ca. kl.7:40 Jag går in till C och påminner om att det är dags att gå upp. Ibland hjälper jag hen med påklädning för att spara energi.
Ca. kl. 7:45 C äter frukost som jag har fixat (det sparar energi att hen slipper fixa själv, hen gör det ändå spontant själv vissa dagar när hen har orken).
Ca. kl. 8 ska C borsta tänderna. Tandborstning är jobbigt på morgonen för C. Hen brukar börja må illa ibland. Om det är en ”sådan” morgon får C bara skölja munnen med vatten och ta ett tuggummi för att spara energi.
Ca. kl. 8:10 C ska cykla hemifrån själv till hemmasittarskolan.
Tanken är att C ska cykla själv för att det ska bli en hållbar rutin som kommer att fungera även när jag inte är sjukskriven längre. Vissa dagar har jag trots detta ändå skjutsat för att jag inte vill att C ska vara hemma. Att åka bil sparar egentligen också energi för C men blir inte en hållbar rutin att bygga på.

Kl. 8:30-11:30 ska C vara i hemmasittarskolan varje dag. Tiden har successivt ökats på. Från början var det en timme/dag.

Datatid
C spelade väldigt mycket (och gör fortfarande!). Hen har många gånger sagt att datorn är det enda stället C känner att hen mår riktigt bra och slipper tänka.
Vi har styrt upp datatiden lite men inser att datorn faktiskt GER C energi.
Vardagar: Datatid och mobiltid efter kl. 12:00. Om C är hemma från skolan får hen läsa eller titta på TV.

Kvällsrutin
Vi har bestämt speciella duschdagar (3 ggr/vecka). Dessa måste C hålla.
Datatid till kl. 20:30. Efter det ska C göra sig i ordning (tandborstning och ev. duschning) och lägga sig direkt i sängen (förr hade vi spelstopp kl. 19:30 och det ledde till att C hamnade i soffan och fastande där vilket ledde till stora konflikter som tog energi).

Om C vill titta på TV en kväll måste C sluta spela kl. 19:30 den kvällen.

Titta på mobilen i sängen till kl. 21.30 (hen brukar titta mycket på You Tube-klipp). Efter det får C lyssna på musik/ljudbok eller läsa själv.

Helger
Helgerna är ganska fria. Datatid till ca. kl. 22:30 på fredagar och lördagar. Ingen dator före frukost. Någon form av frisk luft/rörelse varje dag.
På helgerna får C tanka energi.

Bemötande
Vi försöker allt vad vi kan att vara låg-affektiva och följa receptet. Följer vi det har vi alla fall en lite större chans att lyckas!

C ska få gå en kurs nu i hemmasittarskolans lokaler. Det är första tillfället idag. Hoppas att det kan ge något!
Vi ska jobba vidare med rutiner, anpassningar och energibesparing för C. Det är ett riktigt detektivarbete!
Vilken utmaning vi har fått! 😉

25 kommentarer

Under Anpassningar, Ångest, Dator, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Kommunikation, Rutiner, Skola, Stress, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , , , , , , , ,

november 23, 2015 · 14:08

Parallella processer

wpid-20151117_085804.jpg

Det pågår flera parallella processer i vårt hus.

Cs återgång till välmående och skolgång
Detta är den process vi har kämpat med länge. Det går upp och ner. Vi testar olika saker och kämpar på. Vi försöker få C att öppna sig och sätta ord på sina känslor. Framförallt kämpar vi med att C ska ta emot den hjälp som erbjuds.
Vi känner en enorm press från skolan som pratar om skolplikten och om föräldrarnas ansvar att se till att barnet är i skolan. Det som är svårt är att skolan vill skynda på och vi vill ta det i lite lugnare takt.
Idag är C hemma förkyld. Det kändes skönt att messa hemmasittarläraren med ett ”giltigt” skäl till att C inte kom dit just idag. Jag har försökt få C sjukskriven för utmattning men det gick inte. Det är bara att kämpa på…

Fånga upp 10-åringen innan hen faller
Vår 10-åring har kommit i kläm (trots att vi tycker att vi verkligen har försökt tänka på att hen inte skulle göra det).
Hen uppvisar en stressreaktion med magont och vill inte gå till skolan. Vi kämpar med att bygga upp 10-åringen och ge hen positiva känslor och upplevelser. Jag och 10-åringen har börjat spela badminton tillsammans. Maken och 10-åringen har varit och klättrat. Jag och 10-åringen har anmält oss till en kurs för syskon till barn med asperger. Vi ska inte tappa ett barn till!

Stimulera 6-åringen
Vi har en aktiv 6-åring som tar mycket plats. Hen behöver hitta på saker och få stimulans. Annars blir hen arg och ledsen. Vi försöker hinna med att göra saker med 6-åringen. Spela spel, rita, gå skogspromenader (hen älskar skogen!), bjuda hem en kompis osv. Just nu har 6-åringen ett stort behov av närhet så vi låter hen sova i vår säng varje natt.

Min och makens utmattning
Jag är sjukskriven 100% på grund av all stress och press. Även maken är delvis sjukskriven nu. Någonstans mitt i kaoset måste vi försöka hitta tid för oss att bygga upp orken. Att ge oss själva syre så att vi har något att ge… Att hålla ihop vårt äktenskap som hela tiden får komma på undantag. Vi hade barnvakt i fredags och gick ut och åt med vänner. Förra helgen var maken och jag på teater och bodde en natt på hotell. Det var verkligen skönt!

Alla dessa parallella processer suger mycket energi! Men det är bara att kämpa på. Vad skulle vi annars göra?
Det här är vårt liv!

7 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress, Syskon, Vardag

Taggat som , , , , , , , ,

november 17, 2015 · 17:43

Hunden ska bestämma!

C beskrev sina känslor som en karusell av tankar igår morse. Tio olika djur i karusellen. Ett ville att C skulle lyckas ta sig till skolan och de nio andra var negativa.

C är ju 13 år så det var verkligen på vinst och förlust men igår när C och jag skulle äta lunch hade jag plockat ihop 10 olika djur/gubbar från 6-åringens rum som fick symbolisera Cs tankedjur i karusellen. Det var några gubbar, en hund, en groda, en snigel, en fågel osv. Jag bad C välja en sak som var den positiva tanken som ville att C skulle gå till skolan. C valde hunden.
Då puttade jag undan de andra och sa:
”Hunden är starkast! Den skäller ut dom andra och biter dom andra! Den vinner ju över dessa klena djur och gubbar!”
C skrattade. Jag såg att hen tyckte att jag var töntig.
Jag sa till C:
”Nu måste hunden vinna! Vi ska på ett möte på hemmasittarskolan i eftermiddag och det är viktigt att du följer med så att du kan påverka det som vi vuxna bestämmer!”
Jag tog hunden och lät den hoppa på grodan och nocka snigeln. C tittade på mig, skakade på huvudet, log och sa:
”Mamma, nu överdriver du faktiskt…”
C följde med på mötet! UTAN PROBLEM!

Nu är jag ju ingen psykolog eller så men kanske min lilla hundgrej kan ha hjälpt C lite med sina tankar.

Jag frågade om C ville ha den lilla hunden i fickan. Hen sa nej. Jag sa att det viktiga är att hunden finns i tanken och att det är den som ska styra.

Mötet på hemmasittarskolan gick bra. Vi pratade om att C måste följa det som vi vuxna bestämmer. Inte lägga ner så mycket energi på att försöka förhandla och ändra på det.

I morse bytte jag och maken roller. Hemmasittarläraren sa att det kunde vara bra att bryta mönstret och prova något nytt. Jag sa hejdå till C i morse kl. 7:30 när hen fortfarande låg i sängen.
Jag gav hen hunden och sa ”Idag bestämmer hunden!” sen gick jag med syskonen och maken tog över C.

När jag fick messet från maken att C hade tagit sig iväg grät jag av lättnad. Hela situationen påminde mig så mycket om skolstarten som gick åt pipan den 20 augusti.

Kl. 10:30 fick jag ett mess från hemmasittarläraren där det stod att C var sur och inte orkade jobba.
Jag skickade ett ”peppmess” till C.wpid-screenshot_2015-11-17-16-28-21-1.pngHen svarade att hen skulle stanna tiden ut men inte jobba. Det är ju jättebra! 🙂

Nu måste vi hjälpa C låta hunden bestämma!

 

7 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Kommunikation, Stress, Uncategorized

Taggat som , , , , ,

oktober 20, 2015 · 09:46

Lösenordsskyddad: ”Smittar” hemmasittande?

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Under förälder, Hemmasittare, Skola, Syskon

Taggat som , , ,

oktober 19, 2015 · 19:51

Vi får hjälp!

wpid-20151019_160618.jpgC kom iväg i morse. Trots att det är måndag! Det gick faktiskt bättre än förväntat.

På eftermiddagen hade jag och maken möte med elevhälsoteamet på Cs hemskola och med hemmasittarläraren. Det var ett jättebra möte! Hemmasittarläraren förstår verkligen hur C mår och att vi måste ta myrsteg. Han förde vår och Cs talan under mötet (C var inte med). Det kändes otroligt skönt! Vi behövde inte säga så mycket.

Hemmasittarläraren tog upp vikten av att alla Cs lärare på hemskolan är införstådda med att C plötsligt kan dyka upp på en lektion och att det är okej om C avviker. Han tog upp att vi måste bygga upp C sakta och inte stressa på. Att det kommer ta några månader. Just nu jobbar hemmasittarskolan med att bygga upp Cs ”jag-kan-känsla” och orken. Sen kommer kunskaperna. Jag tycker inte att Cs mentor på hemskolan har greppat problematiken. Skönt att hemmasittarläraren hjälper oss förklara!

En sak som vi tog upp är vår oro över att C halkar efter så mycket kunskapsmässigt. Vi har en oro för att C ska behöva gå om. Det skulle ta knäcken på både C och oss. Ju snabbare vi tar oss igenom ”skolpliktsåren” desto bättre känns det som.
Rektorn på hemskolan sa att det är väldigt sällan elever går om och att vi inte ska oroa oss eftersom kunskapsmålen ligger först i 9:an. Jag ska försöka låta bli att tänka på kunskapsbiten.

Imorgon är det som sagt utvärderings- och planeringsmöte med hemmasittarläraren. Då ska C vara med. Eftersom C ska dit sina två timmar på morgonen, sen hem en sväng och tillbaka kl. 14 så visar C redan nu ett visst motstånd. Vi får se hur det går…

Fast jag börjar bli klokare och vet att jag måste lita på C så känner jag ändå ibland att jag inte riktigt litar på C i alla lägen i alla fall. Jag tror att C ibland överdriver eller spelar lite på sitt ”tillstånd” för att slippa vissa saker. Jag vet inte… Det är bara en känsla jag har.

Jag är så tacksam för hjälpen vi får nu! 🙂 Vi är inte ensamma!

5 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,