augusti 27, 2020 · 21:36

Glad och förtvivlad

Just nu är jag otroligt glad. Alla mina tre barn mår bra och gör det som de enligt sina scheman/planer ska göra just nu. Läsåret har fyllts av morgnar när jag har fått med mig alla tre barnen på promenaden förbi deras skolor/praktik och sen till jobbet. En promenad med lätta steg. Energifyllda och glada steg. Mirakel i vår värld.

Igår när jag skulle sova låg jag och snusade i Linnéas hår. Hon vill vissa nätter sova i vår säng. Busiga, påhittiga, härliga Linnéa. Jag låg där en stund och kände mig lycklig. Sådär genomlycklig över att mina barn mår bra just nu.

Plötsligt byttes min glädje brutalt mot ren förtvivlan. Jag fick en klump i magen och mina ögon tårades. Det kändes på riktigt som att det gjorde ont i hjärtat. Jag vet inte varför det blev så mitt i den lätta lyckliga känslan. Det var så skönt att känna den känslan.

Min hjärna hoppade istället helt oväntat till andra tankar. Jag började tänka på Calle, min fina 18-åring, som just nu gör praktik. Han har i princip inte gått ordentligt i skolan sedan årskurs 5. Han missade avslutningslunchen och skolavslutningen i årskurs 6 och har sedan dess missat alla skolavslutningar. Han gick inte till balen i årskurs 9 och han fick inga avgångsbetyg från grundskolan. Calle är normalbegåvad så det beror inte på det. Jag ser nu hur Calle kämpar för att fixa praktiken. Hur han biter ihop för att ta sig hemifrån trots att det vissa dagar är svårt. Han har så många misslyckanden i bagaget att det är svårt att tro på sig själv och sin egen förmåga.

Jag tänkte på Emil, min känsliga och kloka 15-åring, som just nu läser i skolans lärstudio. Han läser endast ett ämne en timme om dagen. Han har höga betyg i två ämnen från årskurs 8. Uppförsbacken är stor. Han är begåvad och har stor ambition att fixa skolan. Tyvärr tar skolmiljön mycket energi och han kraschar om han är där full tid. Vi har testat det flera gånger eftersom Emil själv vill det. Nu försöker vi styra så att det blir ett lagom. Emil måste hålla över tid. Jag tänkte på allt Emil har missat. Han träffar nästan aldrig vänner. Tack och lov spelar han onlinespel med några stycken.

Jag tänkte på Linnéa, min 11-åring, och att hon har det tufft med kompisar. Hon är oerhört social och VILL verkligen leka och umgås. Tyvärr blir det sällan umgänge med vänner på fritiden. Jag vet att Linnéa är ledsen över det.  Hon har ingen bästis att ringa, inga som springer fram och kramar henne när hon kommer till skolan, ingen som hörde av sig för lek på sommarlovet…

Jag jämförde med hur jag hade det i motsvarande åldrar och inser att mina barn är långtifrån det jag hade. Jag umgicks mycket med vänner. Jag hade en bästis som jag lärde känna i årskurs 6 och som fortfarande är en av mina allra närmsta vänner. Jag gick på en bollsport och hade träningar ett par gånger i veckan och matcher nästan varje helg. Mina barn går inte på några aktiviteter.

Jag är glad över att mina barn mår bra och gör framsteg. Samtidigt känner jag mig förtvivlad över allt de har missat och fortfarande missar. Jag känner också en oro för eventuella bakslag som jag aldrig verkar vänja mig vid. Jag försöker dock njuta av nuet.

Jag är väldigt medveten om att det är dumt att tänka på allt detta och att det är dumt att jämföra.  Tyvärr kan jag inte styra mina tankar och ibland gör det bara så ont!

2 kommentarer

Under ADD, ADHD, autism, Vardag

Taggat som , , , , , , ,

augusti 19, 2020 · 20:55

Skolplikt – närvarokrav eller kunskapskrav?

Nu är vardagen här. Många verkar ganska nöjda med det. Dags för rutiner igen med jobb och skola. Dags för den så kallade ”vardagslunken” när livet går sin gilla gång och man bara hänger med.

Så ser dock inte vår vardag ut. Vi kommer inte in i en ”vardagslunk”. Vårt liv är en bergodalbana med oberäkneliga toppar och dalar. Under en dag hinner jag vara på både botten och toppen flera gånger för man vet aldrig hur det slutligen blir. Bergodalbanan tar extremt mycket energi men tyvärr är det inte jag som ensam lägger spåret. Spåret läggs av många. Ibland blir tack och lov spåret bra. Ibland är spåret riktigt dåligt vilket kan få stora konsekvenser.

Liksom många andra föräldrar till barn med NPF har jag känt stor oro inför skolstarten. Det är mycket som måste fixas och förberedas. Kontakt med mentorer för att göra planer, se till att rätt kläder är rena och att rätt frukost finns hemma, förnya recept på barnens mediciner och mycket mer. Även mina killar har känt oro.

Linnéa (ADHD) börjar i årskurs 5 nu. Hon har världens bästa lärare som hon har haft sedan årskurs 2. Även fritidspersonalen är fantastisk. Detta betyder så oerhört mycket. Linnéa har dagar då hon inte riktigt mäktar med skolan och behöver ibland någon vilodag. Hon hade dock hög närvaro (närmare 90%) förra terminen. Vi hoppas att hon håller sig på fötter. Båda killarna kraschade i årskurs 5-6.

Calle (18 år, autism nivå 1) ska fortsätta med praktik varvat med studier. Jag hoppas att han får en bra handledare. Calle har inga betyg från grundskolan.

Emil (ADD och autism nivå 1) börjar i årskurs 9 och har endast betyg i två ämnen. Båda betygen är höga och han fick dem tack vare att han fick plugga själv hemma under våren på grund av covid-19.  Emil fick inte plugga hemma tidigare trots att vi hade bett om det.

Emil tyckte om att plugga hemma. Han blir oerhört trött av skolmiljön. Nu inför skolstart hade vi ett möte med skolan och pratade om vad Emil behöver för att klara av att vara i skolan. Skolan erbjöd Emil en plats i skolans lärstudio (max 10 elever). Till att börja med en timme/dag med fokus på ett ämne. Skolan tyckte inte att Emil skulle plugga hemma utan komma till skolan (skolplikt) och på så vis vara del av ett socialt sammanhang. Emil vill gärna plugga en del hemma egentligen. Emil vill även gå vissa lektioner med sin klass om han ändå ska försöka komma till skolan men skolan sa nej till det. De sa att han först måste visa att han klarar att komma till lärstudion och sen framöver får han gå lite med sin klass. Emil har inget utbyte av de andra eleverna i lärstudion. Han känner inte dem.

Emil började ifrågasätta varför skolan trycker på det sociala som en anledning att komma till skolan om han ändå inte får tillfällen att vara social med sin klass. En bra fråga! Emil sa att han borde få plugga hemma själv då vilket vi vet ger resultat.

Den stora och viktiga frågan är om skolplikt endast innebär att man måste vara fysiskt närvarande på plats i skolans lokaler. Om närvaron är uppfylld så uppfylls skolplikten. Om han satt och drömde sig bort på varje lektion så skulle skolplikten vara uppfylld även om han fick noll betyg. Så verkar det vara!

Men kunskapen då? Emil läste in två betyg själv hemma i våras och ändå gjorde skolan en orosanmälan till socialtjänsten baserad på den fysiska frånvaron från skolan precis innan sommaren. Att Emil satt flera timmar och pluggade hemma varje dag och fick två betyg räknades visst inte som skola.

Är närvaron viktigare än kunskapen?

Något känns väldigt fel här….

19 kommentarer

Under ADD, ADHD, autism, Hemmasittare

Taggat som , , , , , , , , , , , , ,

augusti 16, 2020 · 11:15

Om boken ”Leka, prata, äta”

Jag har läst boken ”Leka, prata, äta: övningar för barn med särskilda behov” av Lars Klintwall och Maria Olofsgård Jegéus (red.). Boken är utgiven av Natur & Kultur. Boken har flera olika författare som är psykologer och logopeder och de beskriver övningarna.

Syftet med övningarna i boken är att träna barn i:
– övergångar och sociala regler

– leka med andra

– kommunicera bättre

– sova bättre

– förstå vad andra säger

– äta mer varierat

Övningarna ska lätt kunna användas i vardagen utan att ge en massa extrajobb. Som förälder till barn i behov av särskilt stöd har man redan alltför mycket att göra och det är lätt att känna press och stress över att man borde göra mer. Författarna betonar dock flera gånger hur viktigt det är att man som förälder inte glömmer bort sig själv utan tar tid till återhämtning. Boken känns inte kravfylld utan uppmuntrande och lustfylld. Övningarna är anpassade efter vardagliga situationer och barnets intressen vilket gör att man inte får känslan av att det kommer att bli en massa ”merjobb”. Författarna skriver att man bara ska göra övningarna när man känner att man hinner. Det märks att författarna har en stor förståelse för det annorlunda föräldraskapet med allt vad det innebär.

Varje kapitel har en tydlig rubrik med övningens syfte. Det står vad som tränas i övningen och vi får en motivering till varför förmågan som tränas är viktig för barnet. Det finns också tydliga illustrationer som visar hur övningen kan gå till.  Vi får följa tre barn i fallbeskrivningar som gör övningarna mer konkreta och lätta att förstå. Övningarna är anpassade för barn i förskoleåldern och passar både hemma och på förskolan.

Jag har själv tre barn med särskilda behov. Mina barn är 11, 15 och 18 år nu. Det som vi fortfarande kämpar mest med är 15-åringens selektiva ätande. Jag önskar att vi hade tränat hans ätande mer när han var yngre. Den här boken hade jag haft stor nytta av när han var liten. Boken behöver inte läsas från pärm till pärm utan man kan plocka de övningar och kapitel som är relevanta för sin egen situation.

Övningarna i boken kommer att utveckla barns förmågor så att de kan känna sig förstådda och delaktiga. Rekommenderas till både pedagoger och vårdnadshavare!

Tack till Natur & kultur för recensionsex!

Lämna en kommentar

Under Boktips

Taggat som , , ,

augusti 13, 2020 · 20:48

Om barnboken ”Sigrid är unik”

Jag fick förmånen att förhandsläsa boken ”Sigrid är unik” av Lotta Lundh (författare) och Nils Melander (illustratör). Boken är utgiven av Funkibator förlag och beräknas finnas ute i bokhandeln i slutet av augusti/början av september.

Lotta skrev boken när det började bli dags för henne att berätta för sin dotter att hon har autism nivå 2 och ADD. Lotta ville förklara autism på ett bra sätt och även ge barnet en känsla av att inte vara ensam.

Boken beskriver på ett naturligt sätt hur det kan vara att ha autism. Hur svårt det kan vara i en stökig miljö, hur viktigt det är att saker är som de brukar vara, att det kan vara svårt att leka med andra, att det inte är så lätt att sitta still i klassrummet och koncentrera sig… Jag tror att boken kan ge stor igenkänning till de barn som har liknande utmaningar som Sigrid.

Jag tycker om Lottas sätt att enkelt bara beskriva hur det kan vara att ha autism och att det inte finns någon negativitet eller värderingar alls i boken. Sigrid är unik för att hon är hon och boken förmedlar verkligen den känslan. Jag tror att barn som hör boken kommer att känna sig stolta över att vara som de är. Om barnen tvivlar på sig själva och känner att de inte duger tror jag att denna bok kommer att lyfta dem och höja självkänslan.

Boken har fantastiska illustrationer som lyfter texten. Illustrationerna har många fina detaljer som man kan titta på tillsammans med sitt barn och som kan bidra till samtal. Boken passar även som högläsningsbok för en grupp.

Jag rekommenderar varmt boken till alla er som vill prata om autism på ett lättförståeligt sätt med ert barn. Känslan ”Jag är unik och bra precis som jag är!” måste vara det viktigaste man som förälder kan förmedla till sitt barn. Boken kommer att bidra till det och hjälpa många!

7 kommentarer

Under autism, Boktips

Taggat som , , , ,

augusti 5, 2020 · 15:09

Idag blev jag monstermamman

Ibland blir jag så trött. Mest på mig själv. Vi är på landet nu och det är mysigt men lite trångt i huset när vädret inte är på topp. På det stora hela har vi haft det skönt men det blir ibland konflikter.

Det märks på oss alla nu att det börjar dra ihop sig mot höst. Vi är lite känsliga och labila. Lite på hugget.

Emil, 15 år, har det jobbigt med maten. Han äter väldigt begränsad kost och det han äter måste vara på exakt rätt sätt. I morse skulle jag rosta baguette till Emil. Han vill ha den rostad i exakt rätt nyans och med exakt rätt mängd smör som inte får hinna smälta och baguetten får inte svalna för mycket för då kan han inte äta. Jag vet att Emil själv lider av detta. Han är ofta hungrig men kan inte äta ändå.

Jag rostade baguette och visade Emil.

– För ljusa! svarade han. Rosta mer!

Jag tog bitarna och tryckte ner dem i rosten igen.

– Nu då? frågade jag efter en stund.

– Nä! Fortfarande för ljusa rosta igen!

– Tror du att jag är din betjänt eller? Att jag finns för att tjäna dig? För ljus! För mörk! För kall! Nu får du skärpa dig! Du är så himla bortskämd!

Emil såg paff ut.

Jag vet inte varför jag plötsligt spottade ur mig allt det där. Det är som om jag ibland blir monstermamman och glömmer bort allt om lågaffektivt bemötande och att mina barn har det svårt med vissa saker.

Supermamman och Monstermamman måste nog båda få finnas. Ibland måste det pysa lite.

12 kommentarer

Under Diagnos, Selektivt ätande

Taggat som , , , , , ,

augusti 2, 2020 · 12:50

Om boken ”En skola som fungerar – för alla”

Jag har läst boken ”En skola som fungerar – för alla” av Joanna Lundin (Studentlitteratur). Joanna är npf-pedagog och föreläser och handleder inom NPF. Boken inspirerar till skolutveckling och lyfter vikten av att ”gräva” där man är. Vi har de förutsättningar vi har och måste utgå ifrån dem. Det är lätt att fastna i ekonomi och diagnos istället för behov.

Som pedagog anpassar vi ofta efter vad som fungerar för majoriteten. Boken uppmuntrar istället till att vända på tankegången och utgå ifrån de elever som behöver olika former av stöd och anpassningar. Att ha tydlig struktur skadar ingen.

Joanna lyfter vikten av att titta på sig själv och arbeta med sitt sätt att möta olika elever. Att skapa relation är viktigt och att planera utifrån den grupp man har och inte en idealbild. Att ha lösningsfokus och ett lågaffektivt förhållningssätt. Just att titta på sig själv och sitt sätt att agera och hantera olika situationer är ett stort och viktigt arbete. För mig är det en ständigt pågående process.

Det är också viktigt att ha en god och lyhörd relation med vårdnadshavare för att skapa bra förutsättningar för ett samarbete som gynnar eleven. Som förälder till barn som har en problematisk skolgång har jag alltför ofta känt mig ifrågasatt som förälder när jag har lyft mina barns behov.

Boken tar upp hur vi kan anpassa miljön och även vad vi kan tänka på gällande skolmåltiden och raster. Det är också viktigt att fundera kring regler. Vilka regler behövs egentligen och vad är syftet med dem?

Den här boken borde läsas av alla på den skola jag arbetar på (och på alla andra skolor!) för att sedan ha diskussioner kring hur vi kan möta alla våra elever utifrån de förutsättningar de, och vi, har. Helt enkelt skapa en skola som fungerar – för alla!

Lämna en kommentar

Under Boktips

Taggat som , , , , , ,

juli 30, 2020 · 22:34

Blir du provocerad?

Ett gammalt inlägg som tål att delas igen.

Profilbild för supermamsensupermamsen

Jag har märkt att vissa (kollegor, vänner, bekanta) blir provocerade av hur vi väljer att göra i vissa situationer.

De ifrågasätter då oss och hur vi väljer att göra. För det är faktiskt så. Vi VÄLJER aktivt att göra som vi gör. Vi har inte misslyckats eller gett upp. Vi väljer det som fungerar bäst för just oss.

Ibland tar jag illa vid mig och börjar förklara och försvara mig. Andra gånger tänker jag bara ”Så mitt liv är så viktigt för dig att du lägger energi på att låta mig provocera dig! Lägg din energi på det då om du vill!”

Blir du provocerad av att

– min 9-åring får kanelbullar till frukost? (det beror på att hen inte äter så bra just nu pga Ritalin)

– vi flera gånger i veckan åker till McD eller Subway och köper mat till 13-åringen? (det beror på att 13-åringen har

Visa originalinlägg 358 fler ord

1 kommentar

Under Diagnos

juli 26, 2020 · 19:19

Om boken ”ADHD: Från duktig flicka till utbränd kvinna”

Jag har precis lyssnat klart på Lotta Borg Skoglunds bok ”ADHD: Från duktig flicka till utbränd kvinna” ( Natur & Kultur). Jag lyssnade via Storytel och det är Lotta själv som läser boken. Boken är lätt att ta till sig och Lottas röst är behaglig att lyssna på. Lotta är läkare och specialist i psykiatri och allmänmedicin.

Som mamma till en 11-årig flicka med ADHD känner jag att detta är en av de viktigaste böckerna jag har lyssnat på/läst. Boken lyfter på ett lättillgängligt sätt de svårigheter man som flicka/kvinna kan ha om man har ADHD. Lyssnaren/läsaren får både fakta och personliga berättelser från kvinnor med ADHD. Boken ger också olika tips på hur man kan anpassa och hantera olika situationer.

Boken lyfter känslan av att inte duga och att hur mycket man än försöker så blir det fel. Boken lyfter de fördomar som kan finnas.

En viktig aspekt är att den forskning som finns om ADHD nästan enbart är baserad på pojkar. Detta är något Lotta vill ändra på. Forskning om flickor/kvinnor är viktig för att kunna sätta in passande insatser och stöd till just flickor/kvinnor.

Jag har själv inte en ADHD-diagnos men kan känna igen mig i vissa delar. Som anhörig till en flicka/kvinna med ADHD eller om du är en kvinna med ADHD läs denna bok. Jag tror att den är oerhört viktig för att som förälder kunna stötta sin flicka på rätt sätt och om du är en kvinna med ADHD tror jag boken kan göra dig lite mer ödmjuk och förstående mot dig själv.

Den här typen av böcker brukar jag oftast läsa och stryka under i, anteckna och sätta en massa post-it-lappar i. Jag kan känna att jag hade velat ha den fysiska boken nu när jag skriver om den. Jag hade så mycket tankar när jag lyssnade som jag inte rikigt kan formulera nu.

Tack Lotta för en viktig bok. Rekommenderas varmt!

1 kommentar

Under Boktips

Taggat som , , , , , ,

juli 25, 2020 · 20:54

Om boken ”Tonår med autism och asperger – en föräldraguide”

Profilbild för supermamsensupermamsen

Jag har precis läst ut boken ”Tonår med autism och asperger – en föräldraguide” av Carolina Lindberg (Natur & Kultur, 2016).

Att vara tonårsförälder är tufft för de flesta, men att ha en 16-åring med asperger/högfungerande autism (C) och en 13-åring med ADD och autistiska drag (E), är nog lite tuffare än vanligt. Sen slänger vi in vår 9-åring med ADHD i mixen också så kanske ni kan ana lite hur det kan vara hemma hos oss 😉

Boken bjuder på både fakta och berättelser att känna igen sig i. Läsaren får råd om hur man kan förstå sin tonårings reaktioner och tips på hur vi kan underlätta kommunikationen.

Något jag har märkt är att mina tonåringar lätt blir stressade av saker. E blir stressad av en rörig miljö och av för mycket att göra. C blir stressad av yttre krav.

På sidan 48 tar boken upp…

Visa originalinlägg 623 fler ord

2 kommentarer

Under Diagnos

juli 18, 2020 · 19:00

En bok skriven med hopp om förändring

Jag har vid olika tillfällen fått frågorna ”Varför skrev du boken?” och ”Hur orkade du skriva en bok mitt i allt det jobbiga?”
Jag har försökt skriva boken som jag själv önskar hade funnits när vi hade det som tuffast. Jag har skrivit boken för att jag innerligt hoppas att vår berättelse ska leda till en förändring och förbättring. Vi är inte ensamma om vår resa tyvärr. Diskussionen kring en tillgänglig skola behövs från politiker- till pedagognivå. Hur ska vi skapa en skola som alla förmår genomgå med hälsan och självkänslan i behåll? Mina killar kraschade båda av utmattning i mellanstadiet. Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har en haltande skolgång. Detta är tydliga tecken på att något måste göras. Jag hoppas att våra erfarenheter kan bidra till den diskussionen.

Jag hoppas också att boken kan ge stöd och igenkänning till dem som lever liknande liv och kanske bidra med tips och idéer.

Hur orkade jag skriva boken? Jag orkade inte låta bli att skriva den! Jag såg tydligt att det finns mycket att förändra och förbättra. Jag vet att vi är alltför många föräldrar som blir misstrodda och skuldbelagda när våra barn inte mäktar med skolan och inte passar in i skolans mall. Jag kände att jag var tvungen att göra något. Jag började med bloggen som egenterapi. Efter ett tag fick bloggen många läsare och sen föddes idén om en bok. Kikkuli Förlag trodde på mitt bokmanus och det är jag så tacksam för.

Jag önskar att politiker, handläggare på socialtjänsten, handläggare på Försäkringskassan, rektorer, pedagoger och anhöriga läser boken. Jag brukar inte be läsare dela inlägg så ofta men nu ber jag er. Dela så att boken når dem som behöver mer kunskap och förståelse. Dela så att boken når ut och bidrar till diskussion.

Boken är dedikerad till mina älskade barn men skriven för alla barns skull.

Boken finns på Adlibris och Bokus. Nu även som e-bok.

2 kommentarer

Under Diagnos, Förståelse, Hemmasittare

Taggat som , , , , , , , , , , , , , ,