När ska jag lära mig att vara tydlig? Jag hamnar så ofta i fällor när det gäller kommunikationen med C. När jag tänker på en situation efteråt så kan jag verkligen se och förstå varför det blir tokigt. Jag måste lära mig tänka efter före. Inte lätt för en person som jag som tänker högt och låter alla följa med i hela tankeprocessen och sen svarar på min egen fråga. 😉
Det är bara att fortsätta träna! 🙂
Jag måste ärligt erkänna att det har tagit ett bra tag för mig att ha rimliga förväntningar på C. Förr hade vi överkrav. Vi har fortfarande det ibland. Men vi har blivit MYCKET bättre på att ha mer realistiska förväntningar på Cs ork och förmåga.
Det som fortfarande stökar till det ibland är just den ojämna förmågan. Jag kan då och då hamna i mitt gamla tänkande. För ett tag sedan hade vi 7-åringens kalas. Det kryllade av 6-7-åringar i huset. Vi hade erbjudit C och 11-åringen att hjälpa till lite och få en slant. 11-åringen tackade ja direkt. C däremot sa nej. Inte förvånande. När vi hade kalaset, som skulle vara i två timmar, så hjälpte 11-åringen till hela tiden. Hen hjälpte till vid fikat, hjälpte till att hålla i lekarna osv. C kom när det var en timme kvar och frågade om hen fick hjälpa till. Vi sa självklart ja. C hjälpte till och skötte musiken när vi körde dansstopp och tog tid när barnen turades om på studsmattan. C bjöd på sig själv, dansade och spexade. Alla kalasgäster såg imponerade ut och 7-åringen var stolt över C.
Dagen efter kalaset skulle vi på födelsedagsfika hos mina föräldrar. Jag hade förberett C på detta och hen hade sagt att hen skulle följa med. När det var dags att gå så gick det bara inte. C låste sig och sa att hen bara inte kunde följa med. Att hen var trött. Jag peppade/pressade lite eftersom jag vet att hen är trygg med sin mormor, morfar och moster med familj och har varit hos dem många gånger. Men det gick bara inte.
Detta är något jag måste jobba med hos mig själv. Spontant kan man ju tänka, som jag gjorde förr, att C måste ju träna och lära sig att följa med. Nej! C kan följa med om hen har en dag som känns bra med ork och energi. C behöver inte träna på det. Det måste JAG bli bättre på att komma ihåg!
Jag tränar varje dag på att ha realistiska förväntningar på C. Jag gör fortfarande fel ibland och hamnar i gammalt tänkande med för höga krav och förväntningar. Men jag börjar faktiskt lära mig!
Så här var det förr. Tyvärr är det fortfarande så ibland.
Så här är det nu. Oftast i alla fall! 😉
C har haft en hemmavecka. Hen verkar inte ha någon motivation alls till att ta sig till hemmasittarskolan nu. Jag kan förstå det. Hemmasittarläraren, som har gjort en orosanmälan till Socialtjänsten baserad på Cs frånvaro tillsammans med rektorn, har nu gjort en vändning och har sagt ”Detta är ju det bästa tänkbara scenariot. Att C ser framåt nu. Det är ju jättebra! Tänk om C istället hade sagt att hen vägrar ny skola! Pressa inte C att komma till oss nu. Vi får se hur det blir dom sista veckorna!”.
NU fattar läraren! Efter snart 8 månader med C som sin elev. Vi har haft ett första möte med Socialtjänsten, och eftersom vi blev anmälda innan jul också utan att det blev en utredning, så vill de göra en utredning nu. Jag hoppas att denna utredning kommer att ge C något bra stöd. Men om de tvivlar på min och makens föräldraförmåga – då jävlar! Hoppas vi kan göra denna utredning nu innan sommaren så vi slipper ha även den pressen på oss. Det räcker med oron för om C kommer att ta sig till nya skolan efter sommaren eller inte.
I veckan har C tagit blodprov också. Vi har haft en remiss liggande på lab sedan i september för att kolla Cs järnvärden (som har varit för låga). Vi har inte lyckats få med oss C dit. En gång kom vi så långt som till parkeringen vid ett läkarbesök. Sen hoppade C ur bilen och sprang hem (ca. 15 min promenad).
Jag ringde vårdcentralen i förrgår för att kolla att remissen fortfarande låg kvar. Det gjorde den. Jag beskrev Cs oro för sköterskan och frågade hur man kan göra. Det brukar vara mycket kö till provtagningen på förmiddagarna och järnvärdet måste tas före kl. 10. Hon sa att hon skulle se till att vi fick hämta en röd akutlapp till C så vi skulle få gå före kön.
Igår fick jag med mig C till skolgården för att lämna syskonen på morgonen. C gör stora framsteg gällande låsningen mot den skolan nu. 🙂 Sen åkte vi till Vårdcentralen och tog den röda lappen. Efter typ en minut blev det Cs tur. Hen slapp sitta och oroa sig och vänta. Vi gick före ca. 10 personer som vi annars hade behövt vänta på. Så skönt! C fixade blodprovet utan problem. Tänk vad förståelse och hjälpsamhet kan göra skillnad!
Igår hade C bestämt med en kompis att kompisen skulle komma hit och så skulle de hyra film tillsammans. C gav sig iväg för att träffa kompisen. Efter ett tag kom C hit med fyra kompisar. De busade och hoppade studsmatta. Jag har sagt till C att hens kompisar alltid är välkomna hit. Jag kände en bubblande glädje i hela kroppen när jag såg C busa och skratta i solen.
Sen efter ett par timmar (vid 19-tiden) ville kompisarna dra iväg och hitta på något. Även kompisen som C skulle titta på film med hade ångrat sig och ville hänga med de andra. De ville att C också skulle följa med. Men det gick inte. Hade de bestämt film så skulle det vara film! C tackade nej till att följa med kompisarna och kom in i huset och sa att ”Man måste ju göra som man har bestämt. Nu stack ju hen med dom andra!”
Jag försökte förklara för C att barn ofta är impulsiva och ombytliga. Att man måste tänka på att det alltid finns en risk att en plan ändras. Jag sa också till C att det kommer att bli lättare som vuxen för vuxna brukar oftast hålla den plan som de har med någon.
Det tog ett tag för C att ställa om sig. Det märktes att hen var ledsen och besviken på kompisen.
C har otroliga styrkor och resurser i sin sociala förmåga. Hen höll nästan inte på att få en diagnos på grund av den sociala förmågan!
Cs funktionsvariation blir så tydlig i vissa sammanhang. Det är svårt med krav, hen är oflexibel, har svårt för övergångar (byten mellan aktiviteter) och saker tar mycket energi från C. C har svårt för att ta andras perspektiv och se sin del i saker och hen tar saker vissa saker väldigt bokstavligt. Och om någon har sagt en sak så är det gjutet i sten.
Nu är det helg och tydligen ska det bli sämre väder. Typiskt!
Ikväll ska vi i alla fall heja på Sverige och Frans!
Det händer en del på en vecka 🙂
Ha en fortsatt skön helg!
Under Diagnos, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Vardag
Det är komplicerat 😉
I förrgår kom C inte iväg till skolan på morgonen. Läraren har sagt att C får komma senare om hen vill. Plötsligt klockan 11 sa C att hen ville gå till skolan. Jag blev jätteglad och fixade en snabb lunch till C och ringde läraren.
Läraren sa då att hela gruppen var på utflykt med matsäck och att C istället kunde komma direkt till utflyktsstället.
Då låste sig C. Hen hade varit helt inställd på att sitta och plugga i skolans lokaler i två timmar. Nu när det plötsligt blev annat på agendan så gick det inte.
Jag kan fortfarande känna mig förundrad över att varken C eller vi föräldrar får information om sådant. C var inte i skolan i måndags, men då kunde ju läraren ha ringt eller messat och berättat om utflykten. Men jag hoppas att det är det som blir den stora skillnaden i höst! Att C kommer till en skola där de har ”rätt” tänk och kunskap om autism och där eleverna förbereds mer.
Istället för skola fick jag med mig C på en 4 kilometers promenad. Helt otroligt! 🙂 Vi gick och pratade i solen och C var så nöjd.
Jag skulle sen hämta syskonen på deras skola (som är Cs gamla skola där C kraschade). Det var Fritidshemmets dag i förrgår så jag hade lovat syskonen att komma och titta lite på eftermiddagen. Då sa C att hen ville följa med! Detta är stort! C har inte satt sin fot där sedan kraschen i 6:an.
Vi gick runt på skolgården och tittade. Några lärare kom fram och kramade C. C log och såg glad ut. Syskonen såg stolta ut över C. Jag kände mig stolt som en tupp! Syskonen åt sockervadd och hoppade i hoppborg. Jag tog ett kort med alla tre med på bilden och jag kan säga att det var inte igår. Vi var på skolgården i en dryg halvtimme.
Jag tror att C växte i detta och att det var ett viktigt avslut som blev positivt. C gick ju inte på skolavslutningen i 6:an. Den skolan har varit en ångestladdad plats.
Kanske är detta ett litet genombrott…
Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Skola
”Kaninen som så gärna ville somna – en annorlunda godnattsaga” av Carl-Johan Forssén Ehrlin
Vår 7-åring har alltid varit svår att natta. Det har tagit lång tid med långa sagor och många sånger. När hen fyllde 7 år fick hen boken
”Kaninen som så gärna ville somna – en annorlunda godnattsaga” av Carl-Johan Forssén Ehrlin. Jag hade hört talas om boken och min syster köpte den till 7-åringen. Jag kände mig skeptisk till att sagan skulle hjälpa vår hyperaktiva 7-åring att komma till ro. Men det gjorde den!
Vi har läst boken många gånger vid det här laget och alla gånger utom två har hen somnat mitt i sagan. Det har ALDRIG hänt förut.
Jag har läst boken en gång för 11-åringen också. Hen somnade också mitt i sagan. Helt otroligt!
Sagan är lång och som läsare får man lite instruktioner för hur man ska läsa sagan. Vissa ord ska betonas, ibland ska man läsa lite långsammare osv.
Om ni har barn med insomningssvårigheter kan det i alla fall vara värt ett försök att läsa boken för dem. Jag har hört att sagan finns även som ljudbok.
För oss är det en Mirakelbok!
Sov gott! 🙂
Under Boktips
Vi har berättat för C att hen har blivit beviljad en extern skolplacering med skolskjuts. C tog det jättebra! Blev till och med glad. C sa att ”det kommer att fungera i höst! Jag vet det! Om det kommer en taxi kommer jag att åka med!”.
Vi har pratat mycket om att det inte spelar någon roll vilken skola man går på. Man kan vara kompisar ändå. C umgås just nu med kompisar från fem olika skolor. Ingen av dem går på Cs ”hemmasittarskola” men ett par av dem går i den klass det var tänkt att C skulle återkomma till. Nu blir det inte så. C har missat två läsår och det går inte att ta igen på den högstadieskola C tillhör för de har inga resurser.
Den nya skolan har ASD-elever med kompetent personal. Det är totalt ca 30 elever på skolan. Maken och jag har varit där och träffat rektorn. Det kändes jättebra!
Jag har börjat känna mig försiktigt optimistisk men jag vet att det snabbt kan vända. Jag har en enorm oro i kroppen. Vi hoppades otroligt mycket på ”hemmasittarskolan” förra hösten men den insatsen räckte inte. Det märks tydligt att de inte har rätt kompetens om autism där. C får inte information i förväg om t ex utflykter osv.
Nu har vi bokat en dag framöver då C ska följa med och titta på nya skolan och träffa en lärare. Just nu är C med på idén men jag vet att det kan vända i sista sekunden och bli en låsning. Jag hatar verkligen att jag aldrig kan räkna med att det kommer att fungera när det verkar så lovande. Jag måste alltid vara beredd på ett bakslag. Det tar på krafterna.
Vi har inte så lång tid på oss att tacka ja eller nej till platsen. Det är kö till skolan.
Måtte detta bli en vändpunkt för C och oss. Jag hoppas så mycket att hjärtat nästan spricker. Och jag är så rädd. Rädd för att även detta kommer att bli en återvändsgränd, rädd för att hoppas för mycket, rädd för att vi fortfarande inte har kommit åt roten till Cs svårigheter…
Men jag måste ha hopp! Jag måste tillåta mig själv att vara försiktigt optimistisk.
Under Diagnos, Hemmasittare, Skola
Vi har hel del konflikter i vårt hus. Jag har märkt att många av dessa konflikter handlar om att C inte riktigt kan förstå att andra personer kan tänka samma tanke som hen samtidigt. En vanlig konfliktkälla är toaletten. Vi har tre toaletter i huset men alla har samma favorittoalett. Här blir det krockar! Jag gjorde en bild för att visa C hur det brukar bli och för att försöka förklara.
Samma situation kan uppstå om C och någon av syskonen vill titta på TV samtidigt eller något annat liknande. Jag hoppas att bilden kan hjälpa C lite. C tycker dock att det är SÅ töntigt med ritprat.
Jag älskar att göra dessa bilder! Det är kul! 🙂 Så för mig fyller det en funktion i alla fall! 😉
Nu är jag tillbaka i verkligheten efter ett par dagars paus med goda vänner. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans. Alla bär på både glädjeämnen och bekymmer. Vi är ett gäng tjejer i olika faser i livet och olika åldrar. Vi är alla väldigt olika egentligen men trivs bra ihop. Samtalen har varit så givande och det har gett mig otroligt mycket energi. Det har varit helt underbart! Jag måste försöka leva på detta nu när vardagen är igång utan barmhärtighet.
Under denna långhelg har jag även försökt ta en Facebook- och bloggpaus. Det har gått relativt bra men jag måste erkänna att det har kliat i fingrarna några gånger!
Idag är det en äkta måndag med stort M. Hela familjen var seg i morse. 7-åringen och 11-åringen tog sig till skolan men C är hemma.
Vi har blivit beviljade en extern skolplacering med skolskjuts för C till hösten (min cliffhanger 😉 ). Helt otroligt skönt! MEN det spelar ju egentligen ingen roll vilken skola C tillhör om hen inte tar sig dit… Nu gäller det att sakta jobba in tanken hos C och sen besöka skolan med C. Detta kommer inte att bli lätt… Jag hoppas att det går vägen! C har fortfarande en föreställning om att hen ska gå i vanlig skola med sin kompis. Men nu är det snart två läsår som C har missat…
Det känns jobbigt att det blir ännu en sommar av oro och sen ny skola för C till hösten. På den skolan har de i alla fall mer kompetens om ASD och det känns tryggt. Jag vill så gärna att vi ska få lite flyt nu. Att vi kan få må bra tillsammans och att C kan känna en balans i sitt liv. HOPPAS!
Nu ska jag ut och njuta av solen!
Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Vardag
Solen skiner, grönskan kommer och jag försöker slappna av och njuta. Jag älskar våren! Just den här tiden när det känns som hela naturen är på gång och man vet att man har hela sommaren framför sig. Helt underbart!
Tyvärr har jag svårt att slappna av och njuta av den här våren. Vi ska som sagt snart på möte med Socialtjänsten efter ännu en orosanmälan. Skolan säger att C inte uppfyller skolplikten (vi vet!!!) men tror inte att det är diagnos- eller skolrelaterat. Med andra ord tror de att det är vårt fel! Jag är så ledsen över denna misstro. Den knäcker mig men jag ska f-n visa att jag står pall. Men det är inte så lätt att slappna av då.
JAG VET ATT VI GÖR RÄTT! Alla kurser jag har gått och alla böcker och bloggar om autism som jag har läst säger att man ska sänka kraven, ta bort stressande situationer och se till att barnet har en chans att lyckas. Barnet måste också få ett visst medbestämmande och känna att hen har kontroll, annars kan det bli en låsning. Tyvärr är inte hemmasittarläraren på samma linje, utan försöker hela tiden höja kraven snäppet över Cs förmåga. Skolan ser ju hela tiden bara den högfungerande C. Den C som vissa dagar klarar av att gå till skolan och hålla ihop. Skolan ser inte C de dagar det inte går…
Nu ska jag snart gå ut på en ”rensa-hjärnan-promenad”. Jag ser framemot en långhelg och det känns som sommarlovet inte kommer snart nog.
Ni är många som följer min blogg nu. Jättekul! Det är inte en inkomstbringande blogg på något sätt. Jag bloggar bara för att skriva av mig, få stöd, ge stöd och tips och förhoppningsvis sprida kunskap. Jag vill tipsa er om att gilla min sida SUPERMAMSEN på Facebook. Där lägger jag upp alla mina inlägg och delar ibland även annat läsvärt.
Min sida på Facebook. Välkomna!
Nästa vecka är det stora grejer på gång för C. Om allt går vägen kanske vi kan se en ljusning till hösten. Jag berättar mer när jag vet mer. 😉 Håll tummarna!
Önskar er en skön långhelg!
 | Ingrid om Här är jag! |
 | Lisa K om Om boken ”Pusselfamiljen… |
 | supermamsen om Det kan bli bra! |
| Lisa K om Det kan bli bra! |
| supermamsen om Det kan bli bra! |
Åsa Anevik bloggar om utveckling, lärande, digitalitet och kreativitet i bildundervisning, fritidshem och skola
Om funktionsvarianter, olikheter och samhällsutmaningar. Och om hästar och ridning.
Just another WordPress.com site
Mathilda är autistisk. Eller kanske har hon autism. Vi har Mathilda, och hon är underbar!
Om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda". Om skolfrånvaro, hemmasittare, stress och psykisk ohälsa. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.
supermamsen 