För ett tag sedan var jag på en föreläsning om ångest. Både C och E har ju mer eller mindre ångest inför skolan. Cs ångest har varit kraftigare. Förr grät och skakade C och kunde till och med kräkas när vi skulle iväg till skolan. Det har som tur är blivit mycket bättre.
Jag antecknade på föreläsningen och tänkte att det kan vara intressant för er att få ta del av mina anteckningar.
Ångest kan visa sig på olika sätt:
- Skakningar
- Rodnad
- Hyperventilation
- Svettningar
- Ont i magen
- Stel i kroppen
- Yrsel
- Hjärtklappning
Det är en väldigt fysisk upplevelse som kan upplevas obehaglig. Den fysiska reaktionen sitter bara i ett tag i kroppen sen kommer det parasympatiska nervsystemet att kicka in och återställa balansen. Att ha dessa ångestreaktioner är inte farligt. Det kan vara viktigt för en person med ångest att veta det.
De symptom man kan se hos en person med ångest är t ex att personen:
- har störd koncentrationsförmåga
- undviker saker
- oroar sig
- har starka känsloreaktioner (arg/ledsen)
- har svårt att sova
Det finns olika ångestdiagnoser. Ofta kan en person ha olika typer av ångest samtidigt.
- Specifik fobi
- Social fobi
- Separationsångest
- PTSD
- Generaliserat ångestsyndrom – GAD
- Paniksyndrom
- Tvångssyndrom – OCD
Varför får vi ångest?
Vissa personer kan ha en genetik eller medfödd sårbarhet som gör att de är extra känsliga. Det kan också bero på modellinlärning. Hur gör vi vuxna?
Konflikter, stressande situationer och traumatiska upplevelser kan trigga igång ångest. Ofta är det en kombination av olika saker.
En person som har ångest använder sig ofta av säkerhetsbeteenden och undvikanden. Ett säkerhetsbeteende kan t ex vara att sova i mammas och pappas säng om oron är stor, prata i mobiltelefon på vägen hem osv. Om då t ex batteriet är slut i telefonen så det inte går att prata så kan det skapa stor oro.
Ett undvikande beteende är att helt sluta göra de saker som är jobbiga för att slippa obehag och ångest.
Ett undvikande beteende är inte bra för då blir man väldigt begränsad och det kan leda till att man slutar göra fler och fler saker vilket leder till ett stort lidande.
Hjälpmedel
Om barnet har en ångestreaktion ska man som vuxen sätta ord på barnets upplevelse (neutralt beskriva vad som händer). Man ska inte försöka resonera med barnet utan bara finnas bredvid och vänta ut tills ångesten har gått över.
Som vuxen ska man bemöta barnets rädsla med lugn. Man ska prata lugnt och långsamt. Det är bra att påminna barnet om att ångest är ofarligt fast det känns väldigt jobbigt. Det kan vara bra att hjälpa barnet byta fokus.
Hjälp barnet andas lugnt och räkna till 10.
Det är bra att hjälpa barnen ta små steg mot ett modigt beteende. Barnet behöver exponeras för det som skapar oron/ångesten och sakta vänja sig vid situationen. Ångesten kommer att bli mindre och mindre för varje gång. Det gäller att stå ut med ångestkänslan och tänka på att den inte är farlig. Det är viktigt att låta denna träning ta tid och inte stressa på. Övning ger färdighet!
Föreläsarna tog också upp självskadebeteenden som ofta förekommer vid ångest. Att t ex skära sig. När man skär sig utlöses serotonin och endorfiner som minskar ångest och stress väldigt effektivt. Kroppen får ett annat fokus och ångesten släpper. Istället för att skära sig kan man ta isbitar och trycka mot huden. Detta sätter igång samma process i kroppen och kan också minska ångesten.
Tips!
- Minska stress i vardagen för familjen (Lättare sagt än gjort! 😉 )
- Planera in positiva aktiviteter
- Ha ett bra samarbete med skolan
- Vi vuxna måste visa att vi inte är rädda
- Vi ska inte undvika saker pga. rädsla utan leva ett aktivt liv
- Eventuellt hitta ett sätt att belöna ”modiga” beteenden
Det var en intressant föreläsning då vi även fick diskutera frågor i små grupper med föräldrar. Det är alltid skönt att få lite igenkänning och inte känna sig så ensam i sin situation.
Hoppas att mina anteckningar kan komma även er till nytta! 🙂
supermamsen 