Kategoriarkiv: Förståelse
Lösenordsskyddad: Kompetensutveckling!
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Under ADD, ADHD, Anpassningar, autism, Diagnos, Egna illustrationer, förälder, Förståelse, Pedagogiska tips!, Skola, Vardag
”Varför söker du diagnos på dina barn?”
Jag har några gånger fått frågan ”Varför söker du diagnos på dina barn?”
C, snart 15 år, fick sin aspergerdiagnos som 13-åring. Det är ganska sent.
E, snart 12 år, fick nyligen diagnosen AD(H)D med autistiska drag. Det är också sent.
L, snart 8 år, ska utredas nu.
Det är inte så att maken och jag är ”ute efter” diagnoser på våra barn. När man som förälder börjar fundera på diagnos så har det gått långt. Det som borde fungera fungerar inte. ”Vanliga” uppfostringsmetoder fungerar inte. Barnen saknar förmågor som ”borde” finnas i en viss ålder.
I vårt fall kraschade C av utmattning i åk 6 och även E kraschade nu i åk 5.
Vi ser liknande beteenden hos L som hos syskonen. Därför vill vi inte vänta för länge denna gång. Vi vill förebygga och försöka förhindra att ännu ett av våra barn kraschar i en icke anpassad skolmiljö.
Att få diagnoserna var en lättnad för oss föräldrar. Många pusselbitar föll på plats. Mycket fick en förklaring.
Tyvärr är det också så att diagnosen på ett papper är ett måste för att få stöd i skolan. Om ens det räcker!
Jag har haft dåligt samvete över att vi lät två av våra barn krascha innan vi sökte hjälp på BUP för utredning. Våra barn har varit alltför bra på att hålla ihop i skolan.
På BUP sa psykologen att de förmodligen har klarat sig så länge i skolmiljön för att vi hemma automatiskt har anpassat och stöttat våra barn. Psykologen sa att vi måste ha gjort ett jättebra jobb hemma. Det var skönt att höra!
Nu ska vi alltså utreda även vårt tredje barn. Jag vet inte om L har en diagnos eller inte men jag misstänker ADHD, eventuellt med autistiska drag. L har svårt med koncentrationen i skolan och är väldigt känslostark.
Jag vill utreda L för att få stöd och kunskap. Jag vill att L ska bli bemött på rätt sätt för att få rätt förutsättningar att klara av, och orka med, skolan och livet.
Jag söker inte diagnos! Jag söker stöd och möjligheter för mina fantastiska barn! ❤
Dela detta:
Under Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola
”Kan jag få mer?”
Jag och min man har en hel del att bita i. Vi har två barn med hemmasittarproblematik, den ena med asperger och den andra med ADD och autistiska drag. E med ADD har dessutom selektivt ätande. Vi ska nu också utreda även vårt tredje barn, L, för ADHD.
Givetvis är jag bekymrad över att två av mina tre barn just nu inte har en fungerande skolgång. Men det är inte det som är mitt största bekymmer. Det som jag upplever som svårast är att motivera E att äta.
E vill äta men kan inte. Det är så jobbigt att se hur E lider. E är 11 år och mycket medveten om att man bör äta för att utvecklas och växa som man ska. E försöker äta men får ofta kväljningar. Smak, lukt och konsistens är högkänsligt för E.
Vi har givetvis haft kontakt med dietist och E har provat ett stort antal näringsdrycker. Inga av dessa fungerar dock för E.
Dietisten sa ”Ge E det som E vill ha!” så det har blivit mycket chips, godis och läsk. Detta innehåller dock inte näring och då blir E stressad över det.
Jag har funderat mycket kring hur jag kan motivera E att äta men också få E att känna ett lugn i att det som E äter duger.
Jag kikade på olika kostcirklar på nätet och så gjorde jag en enkel variant till E. Jag slog ihop några områden, t ex mjölkprodukter och fett samt grönsaker/frukt och rotsaker.
E får en tom att fylla i varje dag. Jag sa också att ketchup, juice och pommes frites går in under ”Frukt, grönsaker och rotsaker”. Jag vill att E ska känna att hen lyckas.
Jag gjorde också en alternativ cirkel som jag kallar för ”Reserven!”. Där får E fylla i t ex chips, godis, läsk osv. E ska känna att det är bättre att äta sådant än inget.
Vi har kört detta en vecka nu. Oftast vill inte E skriva men då skriver jag. Jag har sagt att det måste stå något i varje fjärdedel av kostcirkeln varje dag. E kan titta på kostcirkeln och säga ”Oj! Jag måste nog äta något med mjölk i nu!” och gå och hämta t ex lite drickyoghurt eller en glass.
Jag upplever att E försöker äta lite mer och att den värsta stressen har försvunnit lite för både E och oss.
E började med Ritalin för några veckor sedan. Det är fortfarande en väldigt låg dos så vi märker ingen effekt på orken än. E har svalt medicinen med ett litet glas av ICAs egna drickyoghurt. Den enda sorten som E har tyckt om. Snart är vår sista flaska slut. Sist när jag var på ICA hittade jag inte den sorten. Jag frågade personalen och de sa att den har utgått. UTGÅTT! Förstår inte ICA att så kan man inte bara göra!? Nu måste vi försöka hitta någon annan drickyoghurt som fungerar. Det kommer inte bli lätt! E dricker inte mjölk (eller O´boy). Det borde vara förbjudet att bara sluta med produkter på det där sättet! 😉
ICAs utgående drickyoghurt 😦
Ett par gånger den här veckan har E frågat ”Kan jag få mer?”
En gång när vi åt pasta med köttfärssås och en gång vid frukost ville E ha mer baguette.
Tänk vilket glädjerus en sådan fråga kan sätta igång i min kropp!
Ja… Det är bara att kämpa på med allt…
Nu är det fredag igen! Skönt!
Trevlig helg!
Här är kostcirkeln som PDF om någon vill använda den!
Dela detta:
Tre av tre barn i skolan!
Idag är det en riktigt bra dag! För många är det självklart att man som förälder har alla barn i skolan där alla barn ska vara.
För mig och min man är det inte självklart. Vi har oftast två av tre barn hemma. Vår 7-åring går alltid i skolan.
Vår 14-åring (asperger) har varit hemma från skolan i mer eller mindre två år. Det är någon skoldag här och var men inte en fungerande skolgång sedan kraschen och utmattningen i åk 6. Hen låser sig ofta och kommer inte iväg.
Vår 11-åring (ADD med autistiska drag) har inte mycket närvaro nu i 5:an. Orken finns oftast inte. Nu har 11-åringen börjat med Ritalin. Hoppas det hjälper!
Idag har jag tre av tre barn i skolan. Vilken lycka! Jag tror bara det har hänt tre gånger det här läsåret.
Jag kan irritera mig på de som bara tar för givet att deras barn kommer iväg till skolan. De som inte uppskattar hur bra de har det…
Maken sa idag ”Vi har verkligen fler mirakel än vanliga familjer!”
Och det har vi nog! Hur många föräldrar står och hoppar och kramas med rinnande tårar när alla deras barn är i skolan?
Vi! 🙂
(Bilden är från Messenger)
Dela detta:
Under Diagnos, förälder, Förståelse, Skola, Vardag
Ett kvitto på att vi har gjort rätt!
Mirakel! 🙂
För ett drygt år sedan:
C, 15 år i vår, lämnade knappt huset.
C spelade nästan hela sin vakna tid.
C träffade aldrig vänner.
C åt nästan alla måltider på sitt rum.
C duschade max en gång i veckan efter mycket tjat.
C bytte bara till rena kläder om vi påminde.
C följde inte med på middagar, släktfikan, restaurang osv.
C gjorde aldrig något att äta till sig själv.
Idag:
C bytte till rena kläder i morse utan att jag påminde.
C träffade en kompis.
C åkte buss själv.
C följde med på släktfika.
C träffade samma kompis igen efter släktfikat.
C kom hem i tid.
C duschade så fort hen kom hem utan påminnelse.
C värmde mat själv.
C har inte ens satt på datorn idag.
Alltså detta är så stort så jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är så lycklig och stolt att jag nästan spricker. 😄
Mitt barn är verkligen på väg tillbaka och vi föräldrar har fått ett kvitto på att vi gjorde rätt som lät C läka och vila trots allt tjat om skolplikt och att vi borde införa straff som dataförbud osv.
Nu sitter C knappt vid datorn längre. Skolan fungerar inte än. Men det kommer nog…
Jag har sagt det förr och jag säger det igen! Vi föräldrar till dessa fantastiska barn är superföräldrar! Vi måste lita på vår magkänsla och våga slåss och säga emot. Våra barn har bara oss! ❤
Vi måste lyssna på och lita på våra barn!
Dela detta:
Under Dator, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola, Vardag
Lösenordsskyddad: ”Barn i Sverige svälter inte!”
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Under Diagnos, Förståelse, Selektivt ätande
”Föräldrar och BUP ställer ofta orimliga krav!”
På ett möte en gång, med en av mina barns lärare och en rektor, sa läraren ”Föräldrar och BUP ställer ofta orimliga krav på skolan!”
Den kommentaren är väldigt konstig tycker jag. ”Orimliga krav”. Är det orimligt att be om/kräva de anpassningar som barnet behöver för att klara av att vara i skolmiljön och nå kunskapsmålen? Om en utredning på BUP har visat vad ett barn behöver för att klara skolan kan det ju inte vara orimligt! Det kan inte vara orimligt att ställa krav på en tillgänglig skola!
Jag vill tillägga att detta gäller ALLA barn. Ett barn ska inte behöva ha en diagnos på ett papper för att få rätt stöd.
I Sverige har vi skolplikt. Det är en rättighet och en skyldighet. Som det ser ut på många håll idag i Sveriges skolor så fungerar inte den rättigheten. Skolan är inte tillgänglig för alla. Ändå är det en plikt för eleven att vara där till varje pris och föräldrars skyldighet att tvinga dit sina barn trots bristande stöd och anpassningar. Detta sker på bekostnad av barnens mående och möjlighet att inhämta kunskap.
Är det orimligt att ha en liten undervisningsgrupp eller enskild undervisning till en elev som tar in mycket intryck och inte klarar av att vistas i stora sammanhang? Är det orimligt att låta en elev slippa duscha efter idrotten om det är ett moment som tar för mycket kraft? Är det orimligt att en elev får en resurs om eleven behöver ett ”hjälpjag” för att klara av sociala situationer och sitt skolarbete? Jag kan komma med hur många exempel som helst…
Det är inte orimligt! Vi föräldrar och BUP kräver ju bara det som barnet faktiskt behöver för att kunna tillgodogöra sig den utbildning som vi i Sverige enligt lag har rätt till.
En skola för var och en med inkludering som fint ledord är rent hyckleri som det ser ut på många skolor idag!
NPF, hemmasittande och skolor är uppe på agendan i t ex DN just nu. Jag hoppas att det framöver ses som rimliga och nödvändiga anpassningar som vi kräver/förväntar oss för våra barn.
Våra barn måste få lyckas!
(Bilden är från Messenger)
Dela detta:
Under Anpassningar, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola
Lösenordsskyddad: En PDF med mina ”populäraste” illustrationer!
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Under Anpassningar, Egna illustrationer, Förståelse, Hemmasittare, Pedagogiska tips!, Skola
Selektivt ätande
E, min 11-åring, fick nyligen diagnosen AD(H)D med autistiska drag. De autistiska dragen är en viss oflexibilitet men framförallt det selektiva ätandet. E äter nästan ingenting.
Det som just nu går ner är Doritos (och ibland andra chips), bullar, vissa godissorter (dock ej choklad), chicken nuggets och pommes frites från Mc Donalds och en macka från Subway (ljust bröd med endast skinka och ost på). Hemlagad mat går nästan inte alls just nu. Frukt och grönsaker går inget vidare. Ibland kan E äta lite gurka, röd paprika, honungsmelon, vindruvor eller jordgubbar. Dock måste allt smaka perfekt och det gör det tydligen sällan. Alltid är det något som är fel.
När det gäller dryck så dricker E vatten, läsk och ibland juice. Juice kan ibland ha en bismak som E inte tycker om. Tyvärr tycker inte E om mjölk.
Igår gjorde jag amerikanska pannkakor till E. Det brukar oftast gå ner. Men igår gick det inte alls. E tyckte att de smakade annorlunda. Det gäller att steka dem exakt rätt. Inte för länge och inte för kort. Tydligen gjorde jag något fel igår.
Förr kunde E få i sig lite vaniljyoghurt. Det skulle då absolut vara Valio. Om den var slut i affären och jag köpte en likvärdig så kände E det direkt även om hen inte hade sett förpackningen.
Drickyoghurt kan gå ner. Men om den är för tjock så går det inte. E har provat alla möjliga näringsdrycker men tycker att alla har en eftersmak eller en konsistens som inte fungerar.
Förr åt E hemlagad köttfärssås med pasta. Numera går det oftast inte heller. Om det ska finnas minsta lilla möjlighet att det ska gå så måste den vara tillagad på exakt rätt sätt. Det måste vara rätt kryddor, finfördelad köttfärs och passerade tomater. Absolut inte krossade. Och sen måste det vara Heinz ketchup. Annan ketchup går inte!
Tacos kan fungera ibland. Men det ska vara med endast gurka och nachochips.
E har ibland kunnat äta vissa brödsorter. ”Pärlan” (Polarbröd) gick ner ett tag. Nu fungerar inte det heller för E tycker att det smakar för mycket mjöl och att det blir degklumpar i munnen.
Jag känner att ätandet blir ett större och större problem. Idag är E hemma från skolan så jag åkte till Subway och köpte lunch åt E. Tydligen är jag numera en igenkänd stammis så personalen bjöd mig på en Cappuccino och kunde min beställning utantill.
En gratis Cappuccino till den kämpande mamman! 🙂
Skolmat går absolut inte! E går ju inte så mycket i skolan just nu. Men även innan har skolmaten varit ett stort problem. E vet att hen kan välja mellan köttbullar och pannkakor varje dag. Tyvärr är det, enligt E, konstig smak och konsistens på skolmaten.
Jag har kollat runt på nätet för att söka hjälp och se vad vi kan göra för att stötta E i ätandet. Jag hittade detta tips:
”Går det att få hjälp?
Selektiv ätstörning (SÄ) visar sig oftast i tidig barndom och brukar i regel inte gå över av sig själv. Vissa selektiva ätare lyckas successivt utöka sin meny när de blir äldre, men det betyder inte att man är ”botad” eller har ett s.k. normalt ätbeteende.Selektiva ätare expanderar oftast sin matrepartoar genom ”food chaining”, d.v.s. man lägger till mat som i största möjliga mån liknar något som man redan klarar av att äta. Eftersom många med SÄ är trogna vissa märken av mat (exempelvis en sorts flingor av ett särskilt märke) så kan man långsamt utöka listan av accepterad mat genom att testa samma sak av ett annat märke. I bästa fall kanske man kan gå från att äta exempelvis en chicken nugget till att testa en fiskpinne.
Som förälder till ett barn med SÄ är food chaining i princip det enda sättet att försöka utöka barnets meny – självklart utan press och krav! Skynda långsamt och håll förväntningarna låga. Servera alltid något som barnet redan äter tillsammans med det nya och låt barnet själv betsämma om eller när han/hon är redo att utforska den nya (liknande) maten. Låt hela familjen välja av all mat på bordet, även den mat som är tillagad för den selektiva ätarens skull. Om det står bacon på bordet för den selektiva ätarens skull, lägg upp lite på din egen tallrik också. Visa att ni äter tillsammans på ett avslappnat och trevligt sätt. På så sätt blir barnet med SÄ inkluderad i familjemåltiden och du befriar barnet från känslan av att vara avvikande och besvärlig. Respektera ditt barns svårigheter – han/hon har inte valt att ha en ätstörning.”
”Det är dock viktigt att förstå att till skillnad från exempelvis spindelfobi, så är den selektiva ätarens fobi inte bara psykologiskt betingad. Det finns fysiska/sensoriska faktorer som gör det svårt för en person med SÄ att helt bli kvitt sina ätproblem.”
Jag vet inte riktigt hur vi ska lyckas med detta. Men vi får jobba på det!
Jag tycker så synd om E. Ibland om vi försöker göra någon mat som brukar gå ner (t ex tacos) så kan E komma till bordet och se sugen och förväntansfull ut. Sen tar E en tugga. Då kan man se hur axlarna sjunker ner och ögonen blir ledsna ”Det går inte!” säger E och går till sitt rum med långsamma steg.
Just nu är i alla fall E mätt med sin Subwaymacka i magen! 🙂
Dela detta:
Lösenordsskyddad: Att träna på att inte använda en superkraft
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Under Förståelse, Kommunikation
supermamsen 